Hej,
Förra måndagen, den 12 aug 2013 kl 07.01, kom vår efterlängtade dotter till världen. Hon ska heta Ellen och hon kompletterar vår familj på ett fantastiskt sätt. Innan jag beskriver något mer kring förlossningen vill jag berätta om vilken oerhörd tacksamhet jag känner. Bara tanken på att vi nu får uppleva detta är helt obeskrivlig och något jag aldrig trodde skulle kunna hända mig. Nu är vi här och familjen har kompletterats. Jag och mannen njuter och försöker ta in allt, men det är inte så enkelt när man har hamnat här trots vår resa. Resan i sig har satt sin prägel, men nu ska jag försöka läka från det och bara njuta. Denna bloggen kommer inte att övergå till att vara en "mamma blogg". Bloggen dör i och med att Ellen har föds. Det har alltid varit målet, att slippa blogga. Blloggen har haft sitt liv och den har gett mig obeskrivlig trygghet och glädje. Jag kommer helt säkert fortsätta att läsa många av de bloggar jag följt, men mitt skrivarbehov är slut nu. Största tack till er alla som följt mig på resan! Ni anar inte vad ni betytt! Utan er vet jag inte hur jag hade klarat vissa stunder och dagar.
Förlossningen nu då. Jo, den gick jätte bra. Den var precis allt jag kunde hoppas på trots att det inte var något jag sett fram emot. Vattnet gick natten mellan fredag och lördagen. Trots det kom inga värkar igång så vi åkte in på kontroll morgonen efter. Det visade sig då att lilla tjejen inte längre var fixerad. Detta gjorde att jag blev inlagd eftersom det kan innebära att navelsträngen kommer i kläm mellan bebisen och gången ut. Det var alltså sängläge och övervakning som gällde. Jag sov på sjukan till söndagen och det visade sig då att hon nu var fixerad. Vi fick permission och åkte hem. Dagen efter skulle vi in på för igångsättning, men vi hade bröllopsdag så vi var glada för permissionen och laddade för igångsättningen dagen efter. Vi köpte hem mat och skulle ha en sista mysig kväll ihop, jag och älskade. Som en klocka kom värkarna igång så snart vi hade satt oss att äta :) de tilltog under kvällen och jag förstod att det skulle bli av denna gången och att det inte skulle bli någon igångsättning. Detta var natten med stort N. Vid midnatt åkte vi in, skrevs in 01.00 och Ellen föddes kl 07.01. Förlossningen var tröttsam, smärtsam, men uthärdlig! Jag klarade mig med lustgas, TENS och andning. Jag kände mig stark och säker på att det skulle gå vägen. Man kan säga att jag aldrig varit så beslutsam i mitt liv. Krystningen tog ca 15 minuter och var nog den delen som jag upplevde som svårast. Jag var vid det laget väldigt trött och tyckte att det var svårare än jag hade föreställt mig. Jag tyckte inte jag hittade någon bra position att krysta i, men det gick. Jag blev sydd med något stygn, men det var inget jag uppfattade som smärtsamt eller ens märkte av. Guldklimpen kom ut och hon är det finaste jag sett. Det jag känner så här i efterhand är att kroppen är fantastisk! Ganska omedelbart efter förlossningen var jag på benen och nu, en vecka efter är vi ute och går och grejar i trädgården. Jag känner mig i stort sett som vanligt om än mycket rikare...
Mannen är ett underbart stöd och jag är så glad att vi får uppleva detta tillsammans. Mina känslor för honom och vår relation har tagit helt nya proportioner och jag älskar allt med vår lilla familj. Tillsammans med min älskade klarar jag allt och jag skulle göra vad som helst för honom. Jisses var jag känner mig lyckligt lottad på så många olika plan...
Detta blir mitt farväl. Möjligt att det kan komma ett sista inlägg när jag har lagt detta bakom mig med lite mer tid, men nu är planen att göra denna bloggen till en bok som sen ska finnas med mig. En dag kanske Ellen vill veta just hur efterlängtad hon var. Kanske kan hon få läsa den, kanske inte.
Till sist. Tack till er alla <3 Önskar alla som fortfarande snurrar runt i IVFer och liknande lycka till. Hoppas att ni alla orkar och lyckas! Jag kommer alltid vara en av er!
Många krama från C med familj
