Hej! Då var jag hemma igen. Vi har haft en underbar vecka i fjällen och skidåkningen (utför) kändes toppen. Det var ingen ide att sikta på längdskidor eftersom utförsåkningen var bra som den var. Jag tog det lugnt så jag inte föll en ända gång och det var väldigt lite folk i backarna så det var inte så stora risker att bli påkörd heller :) Bebisen sprallade runt därinne och jag tror HON gillade det :) Jo, det är en tjej :)
Efter semestern på måndagen var det dags för RUL. Tänk att vi är halvvägs!!!! Eftersom vi kom hem söndag kväll hann jag inte oroa mig massa dagar utan det var bara plötsligen dags för RULet. Allt såg fint ut och inga anmärkningar gällande något. Hon sa tom ordet "perfekt" så det kommer jag hålla henne ansvarig för, hehe. Ovanpå det så fick vi alltså också veta att det är en flicka <3 Underbart oavsett vad det skulle bli, men givetvis känns det toppen. En liten dotter på väg, oh så glad jag är. Hon är väldigt aktiv och sparkar runt massor. Det mesta har man inte kunnat känna utanpå magen, men igår när jag skulle sova och hade handen på magen kom en ordentlig spark som tydligt kändes på utsidan också. Stackars mannen får liksom aldrig känna för det är så sällan och sporadiskt att det är svårt att tajma. Han får i så fall hålla i flera timmar...
Magen är stor nu tycker jag och det är tydligt att det är en bebis på g. Jag har redan gått upp 8 kg :S Oh my. Jag kommer bli enorm!
Sen jag kom tillbaks är det sååå mycket jobb. Redan på tisdagen var det dags för den årliga mässan som jag anordnar. Förra året var jag helt nyopererad och jag fattar inte riktigt hur jag tog mig igenom det då. Det ju ganska tungt arbete även denna gång och jag var helt slut på kvällen, men åtminstonde glad till skillnad från sist. Det kom ca 350 besökare och jag hade ca 30 utställare så jag tycker det var bra uppslutning och alla verkade väldigt nöjda. Nu dröjer det 2 år tills jag ordnar den nästa gång! Bra avslutning :)
Höres!
Kram
torsdag 28 mars 2013
fredag 15 mars 2013
En glädje
Ett litet ps och något som får mig att bubbla av lycka... nästan som att ha en helt underbar hemlis som man får glädje ifrån så fort den uppenbarar sig... Jag känner bebisen buffa runt varje dag nu och mest hela tiden :) Detta gör mig aldeldes överlycklig! Den är verkligen aktiv :)
Kram
Kram
torsdag 14 mars 2013
Vecka 18
Då var ytterligare en vecka bakom oss och vi är snart halvvägs. Känns jätte konstigt. Jag! Halvvägs! Ofattbart. Jag mår bra i alla fall. Inga större krämpor eller så. En del ovana till den "nya" kroppen. Har gått upp 7 kg redan. Vet knappt om det är mycket eller jätte mycket, men det är nog inte lite i alla fall... Nåja, inget att göra och det hör ju till. Vet inte varför just den saken har blivit svår för mig, men det är nog bara omställningen.
Igår var jag hos barnmorskan på samtal och det gick bra. Vi kommer överens och hon känns bra på alla vis. I början tyckte jag hon vart lite tvär, men nu talar vi samma språk. Inget massa snack utan vi håller oss till saken. Det funkar. Jag låg lite lågt i järn så nu ska jag börja med tabletter. Detta inhandlas idag. Annars var det härligaste av allt att hon lyssnade på bebisens hjärta! Det var första gången och jisses vad det slog :) Underbart att höra och jag kunde legat där och lyssnat hela dagen. 140-150 slag så det var normalt och bra. Hon sa något om att det verkade slå extra tydligt och det var ju lite gulligt av henne eftersom hon vet att det är lite extra nervöst för mig....jag fattar att det slog normalt, men hon ville vara lite extra positiv, men fint ändå :)
På lördag ska jag, mannen, mina föräldrar och syster med sin familj åka till Idre. Det ska bli så härligt. Som jag längtar efter det miljöombytet... Efter det har jag bara en veckas semester i juni och sen inget förrän ledigheten så det känns bra att vara iväg innan jag blir helt otymplig. Ska bli så jävla skönt. Vår vecka i juni ska vi nog till bornholm och cykla runt ön. Vi ska ta tandemcykel... hehe, kanske bra för mig vilket nog kan innebära lite extra jobb för mannen. Stackars ;) Han får nog trampa för 3 istället. Det ska bli härligt det med.
Ha det bra alle samman där ute så hörs vi när jag är tillbaks från semestern!
Kram
Igår var jag hos barnmorskan på samtal och det gick bra. Vi kommer överens och hon känns bra på alla vis. I början tyckte jag hon vart lite tvär, men nu talar vi samma språk. Inget massa snack utan vi håller oss till saken. Det funkar. Jag låg lite lågt i järn så nu ska jag börja med tabletter. Detta inhandlas idag. Annars var det härligaste av allt att hon lyssnade på bebisens hjärta! Det var första gången och jisses vad det slog :) Underbart att höra och jag kunde legat där och lyssnat hela dagen. 140-150 slag så det var normalt och bra. Hon sa något om att det verkade slå extra tydligt och det var ju lite gulligt av henne eftersom hon vet att det är lite extra nervöst för mig....jag fattar att det slog normalt, men hon ville vara lite extra positiv, men fint ändå :)
På lördag ska jag, mannen, mina föräldrar och syster med sin familj åka till Idre. Det ska bli så härligt. Som jag längtar efter det miljöombytet... Efter det har jag bara en veckas semester i juni och sen inget förrän ledigheten så det känns bra att vara iväg innan jag blir helt otymplig. Ska bli så jävla skönt. Vår vecka i juni ska vi nog till bornholm och cykla runt ön. Vi ska ta tandemcykel... hehe, kanske bra för mig vilket nog kan innebära lite extra jobb för mannen. Stackars ;) Han får nog trampa för 3 istället. Det ska bli härligt det med.
Ha det bra alle samman där ute så hörs vi när jag är tillbaks från semestern!
Kram
måndag 4 mars 2013
Vecka 17
Så var vi inne i vecka 17. Känns fortfarande väldigt overkligt. I helgen var vi hos mannens föräldrar och de fick nyheten. Alla blev såklart jätte glada. Innan vi åkte hem satt jag, mannen och hans mamma och pratade lite och hon sa ngt i stil med att hon på jobbet hört om vissa par som varit ofrivilligt barnlösa och det verkade ju svårt. Jag kan inte upprepa orden, men hon sa det som att det inte gällde oss utan att vissa andra har det så. Sen vet hon ju å andra sidan att vi haft många missfall så hon borde kanske förstått att det gällde oss.... Jag tog bladet från munnen och berättade att ja, det är svårt och att VI varit ofrivilligt barnlösa i flera år. Konstigt nog verkade hon förvånad. Jag passade då på att berätta om missfallen och utomkvedshavandeskapet och hon vart jätte snopen! Hon verkade inte förstått att det varit så illa eller nåt. Nu vet hon i alla fall och det var skönt att berätta lite om det. Vi kom aldrig till att vi gjort IVF, men det tar jag en annan gång när det kommer på tal. Mannen berättade ju för henne om våra missfall tidigare, men hon verkar ínte ha förstått omfattningen eller innebörden. Jaja, skit samma. Märkligt tycker jag däremot.
Sen var vi på bröllop och min mage gick verkligen inte att dölja :) Det kändes skönt att få vara öppen och glad över bebisen! Kändes liksom som om man tillhörde den där normala gruppen som man aldrig fått vara del utav.
Redan kan jag se hur folk tipsar och har sig och slänger ur sig urdumma kommentarer gällande barn, barnuppfostran och liknande. Jag kommer störa ihjäl mig och vara urdålig på att ta det! Jag känner redan nu hur vissa saker som sägs kommer göra att mitt blod kokar inom mig! Jag kommer försvara vår lilla familj till sista droppen och jag tänker INTE ta massa skit bara för att folk hunnit med barn före oss. Vi ska fan få samma möjlighet att vara ifred från sånt som de fick som var först ut. Jag tänker inte ta något annat!
Snart har jag en veckas semester. Vi ska ju åka skidor en vecka och då är jag i vecka 20. Vi får se hur det går. Har känt mig väldigt säker på att jag kommer kunna åka som vanligt (utförsåkning), men jag känner mer och mer att jag får se lite. Det kanske blir lite längdåkning istället... Det jag känner mest är väl att jag är i lite obalans och jag känner att tyngdpunkten har ändrats. Sen är jag såklart rädd att skada barnet. Vill ju inte falla och slå magen eller så... Dagen efter vi kommer hem är det RUL. En jävligt stor milstolpe och något som jag säkert kommer vara nervös inför...
/C
Sen var vi på bröllop och min mage gick verkligen inte att dölja :) Det kändes skönt att få vara öppen och glad över bebisen! Kändes liksom som om man tillhörde den där normala gruppen som man aldrig fått vara del utav.
Redan kan jag se hur folk tipsar och har sig och slänger ur sig urdumma kommentarer gällande barn, barnuppfostran och liknande. Jag kommer störa ihjäl mig och vara urdålig på att ta det! Jag känner redan nu hur vissa saker som sägs kommer göra att mitt blod kokar inom mig! Jag kommer försvara vår lilla familj till sista droppen och jag tänker INTE ta massa skit bara för att folk hunnit med barn före oss. Vi ska fan få samma möjlighet att vara ifred från sånt som de fick som var först ut. Jag tänker inte ta något annat!
Snart har jag en veckas semester. Vi ska ju åka skidor en vecka och då är jag i vecka 20. Vi får se hur det går. Har känt mig väldigt säker på att jag kommer kunna åka som vanligt (utförsåkning), men jag känner mer och mer att jag får se lite. Det kanske blir lite längdåkning istället... Det jag känner mest är väl att jag är i lite obalans och jag känner att tyngdpunkten har ändrats. Sen är jag såklart rädd att skada barnet. Vill ju inte falla och slå magen eller så... Dagen efter vi kommer hem är det RUL. En jävligt stor milstolpe och något som jag säkert kommer vara nervös inför...
/C
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)