Jo, men jag är här fortfarande och allt är bra. Vi är i vecka 31 nu och det såg bra ut hos BM igår. Magen hade inte växt riktigt så mycket som den hade innan så den hade sjunkit lite på kurvan, men låg fortfarande inom normalt. So far so good. Jag känner väl dock mer och mer att jag vill ha ut henne nu. Jag vill liksom ha henne på utsidan så inget mer skulle kunna hända i magen där man inte kan se eller hjälpa henne. Nu vill jag bara ha kontroll på hur hon har det... men det får ju ändå vänta lite.
Semesterveckan var underbar och vi cyklade bornholm runt på 5 dagar. Det gick jätte bra och jag är allt lite stolt att det var så enkelt. Att gå är en annan femma. Det går inte så bra för jag får ont i ryggen, men cykel funkar fint! Vi cyklade i snitt 2 mil om dagen och det kändes härligt! Fick nästan tro att jag hade min kropp tillbaks, om än lite extra andfådd i backarna..
Och sen hittade jag en annan blogg med en lista som verkligen gav igenkänning på alla vis:
http://fridagro.blogspot.se/2013/06/oppet-brev-till-dig-som-vill-bli-gravid.html
Kolla punkt 9... Oh my vad den kändes igen. Just den delen störde mig väldigt mycket under tiden vi kämpade på. För det handlade verkligen aldrig om att det var så brottom att det skulle ske just NU, utan det handlade om att det kanske inte kunde ske ALLS. Hell of a skillnad som ingen utanför verkade förstå. Med ett facit hade det varit enkelt att slappna av hit och dit, men vi visste inget om hur det skulle gå!
Massor av jobb nu.... stressar vidare, ville bara ge ett livstecken :)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar