Nu är det snart helg och en veckas semester för min del. Jag och mannen ska cykla runt Bornholm och det ska bli najs :)
Vi vart inne igår och kollade upp tjejen och varför hon inte riktigt rör sig som vanligt. Jag fick ligga på britsen och vart uppkopplad mot något som gjorde en kurva på hennes hjärtfrekvens. Gött att man fick lyssna så länge tyckte vi. Hon lät jätte fint! Ingen anledning till oro. Förmodligen har hon bara en lugnare fas just nu. Nu kommer lite mammaskryt, men jag bara måste... Hon hade en mycket mer "mogen" hjärtkurva än vad barn i hennes vecka brukar ha :) Vi sträckte på oss och blev nog knepigt stolta :) Kurvan brukade inte se ut sån förräns längre fram efter vecka 30. Vet ju inte exakt vad det betyder, men hon sa faktiskt så. Ja, vi blev glada för det i alla fall.
Hoppas hon inte spelar mig något mer spratt nu på ett tag. Jag gillar inte att åka in på det viset, men det är obehagligt när det plötsligt känns som att allt ändras. Tror nog att stressen här på jobbet har bidragit till det hela. Det hör nog att jag spänner mig och då ligger hon still. Lilla loppan.
Ha det fint alla! Hör av mig igen efter semetsren!
Kram
fredag 31 maj 2013
torsdag 30 maj 2013
Nere
Blä. Jag är så himla ledsen. Helt sjukt oklart varför, men jag känner mig ledsen och gråter så fort jag får möjlighet. Är ledsen och orolig :( Har varit så här nu i två dagar och jag kan bara inte känna glädje alls. Blir lite orolig varför jag känner så. Är nåt fel eller varför är det såhär? Jag var ju glad tills typ nu. Vi ska på semester nästa vecka så jag borde vara jätte uppåt, men det är jag inte alls. Stackars älskade mannen försöker muntra upp mig och trösta, men det går inte. Jag vill ju heller inte att vår bebis i magen ska "känna av nåt". Kan det vara hormonerna som spökar? Vill ju inte råka ut för någon depression efter hon kommit eller så fast jag förstått att det är relativt vanligt.
Igår var jag och fikade med en kompis. Hon pratar BARA om sina barn eller barn i allmänhet. Innan jag blev gravid tänkte jag att det skulle bli roligare med sånna samtal om vi blev gravida och fick barn, men det tycker jag inte alls. Jag tycker det är skittråkigt att babbla om barn hela tiden. Jag begriper inte varför människor vill det jämt. När jag gick från fikan så kände jag nästan att jag nog inte gillar barn :( Kunde inte för mitt liv förstå varför vi skulle vilja ha barn själva. Det verkar ju jätte jobbigt och alla som berättar om det berättar ju bara massa elände. Hur lite de sover, hur skrikiga och trotsiga ungarna är, när de äter, bajsar mm. Jag vet aldrig vad jag ska säga i sånna samtal. Sen när jag frågade vad som är det roligaste med barnen så kunde hon inte riktigt säga eller sätta fingret på det. Hon sa mest bara att det bara var underbart samtidigt. Vet inte om jag tyckte om det svaret riktigt. Jag har dessutom tyckt att lillans rörelsemönster har ändrats de senaste 2 dagarna så vi ska in idag efter jobbet för att kolla hjärtljud så allt är som det ska. Kanske släpper det lite då... vi får se.
Nästa vecka ska vi som sagt ha semester. Vi ska till bornholm och cykla. Det ska bli kul ändå. Har inte fått någon semesterkänsla än, men hoppas det kommer.
Kram
Igår var jag och fikade med en kompis. Hon pratar BARA om sina barn eller barn i allmänhet. Innan jag blev gravid tänkte jag att det skulle bli roligare med sånna samtal om vi blev gravida och fick barn, men det tycker jag inte alls. Jag tycker det är skittråkigt att babbla om barn hela tiden. Jag begriper inte varför människor vill det jämt. När jag gick från fikan så kände jag nästan att jag nog inte gillar barn :( Kunde inte för mitt liv förstå varför vi skulle vilja ha barn själva. Det verkar ju jätte jobbigt och alla som berättar om det berättar ju bara massa elände. Hur lite de sover, hur skrikiga och trotsiga ungarna är, när de äter, bajsar mm. Jag vet aldrig vad jag ska säga i sånna samtal. Sen när jag frågade vad som är det roligaste med barnen så kunde hon inte riktigt säga eller sätta fingret på det. Hon sa mest bara att det bara var underbart samtidigt. Vet inte om jag tyckte om det svaret riktigt. Jag har dessutom tyckt att lillans rörelsemönster har ändrats de senaste 2 dagarna så vi ska in idag efter jobbet för att kolla hjärtljud så allt är som det ska. Kanske släpper det lite då... vi får se.
Nästa vecka ska vi som sagt ha semester. Vi ska till bornholm och cykla. Det ska bli kul ändå. Har inte fått någon semesterkänsla än, men hoppas det kommer.
Kram
fredag 24 maj 2013
Hej
Hej, nu var det länge sen sist. Kanske har skrivarbehovet lugnat sig lite pga att allt är oförändrat och bra! Hur som helst så är allt bra. Vi var på 4d UL i veckan och det var såklart spännande. De tittade ju också på hjärtat och sånt som är det viktiga och allt ser bra ut med tjejen. Vi fick även bekräftat att det är en tjej så vi behöver inte ändra planer på namn eller så.
Utöver det viktiga att hon är frisk såg vi att hon hade lite hår på huvudet. Vi såg också en väldigt söt näsa (typ väldigt bred såg den ut), men i övrigt så samarbetade hon inte så mycket utan hade händerna för ansiktet hela tiden. Dock såg vi att hon inte var läppspalt eller något sådant utan ansiktet var fint sammanväxt.
Igår var jag på glucosbelastning och det såg också riktigt bra ut. Alla värden är fina och hon mår bra! Viktigast av allt.
Just nu är jag arg och det var väl därför jag skriver egentligen... en jävla kollega till mig. Jag har skrivit om henne tidigare, men hon är ju helt dum i huvudet. Hon har sagt detta innan, men nu blev jag så arg att jag sa att vi byter ämne. Då tystnade hon och gick. Jävla idiot. Hon babblar jämt om att hon hatar rödhåriga barn och att hon döööör om hon får en "sån". Jag vill bara ha ihjäl henne när hon säger nåt så dumt. Hon är lika gammal som jag och de har inga barn än. Efter min resa så kan jag ju säga att det är så himlans mycket som kan gå fel. Får man en frisk unge är man lyckligt lottad. Hur i helvete kan man prata hårfärg på det sättet? Jag blir så jävla arg på sådant! Människor alltså.... hon skulle bara veta hur svårt det kan vara att få barn och allt som kan ske på vägen. Kom igen, hårfärg!
Nu tar jag helg. Mannen fyller år i helgen och det ska bli jätte mysigt.
Kram
Utöver det viktiga att hon är frisk såg vi att hon hade lite hår på huvudet. Vi såg också en väldigt söt näsa (typ väldigt bred såg den ut), men i övrigt så samarbetade hon inte så mycket utan hade händerna för ansiktet hela tiden. Dock såg vi att hon inte var läppspalt eller något sådant utan ansiktet var fint sammanväxt.
Igår var jag på glucosbelastning och det såg också riktigt bra ut. Alla värden är fina och hon mår bra! Viktigast av allt.
Just nu är jag arg och det var väl därför jag skriver egentligen... en jävla kollega till mig. Jag har skrivit om henne tidigare, men hon är ju helt dum i huvudet. Hon har sagt detta innan, men nu blev jag så arg att jag sa att vi byter ämne. Då tystnade hon och gick. Jävla idiot. Hon babblar jämt om att hon hatar rödhåriga barn och att hon döööör om hon får en "sån". Jag vill bara ha ihjäl henne när hon säger nåt så dumt. Hon är lika gammal som jag och de har inga barn än. Efter min resa så kan jag ju säga att det är så himlans mycket som kan gå fel. Får man en frisk unge är man lyckligt lottad. Hur i helvete kan man prata hårfärg på det sättet? Jag blir så jävla arg på sådant! Människor alltså.... hon skulle bara veta hur svårt det kan vara att få barn och allt som kan ske på vägen. Kom igen, hårfärg!
Nu tar jag helg. Mannen fyller år i helgen och det ska bli jätte mysigt.
Kram
måndag 6 maj 2013
Det kunde varit...
Tankarna far iväg till hur saker och ting kunde varit ibland och jag påminns om hur tacksam jag är för att vara just där jag är just nu.
En av mina närmsta vänner är mammaledig men nu har resten droppat in på ett pärlband att de är gravida. Någon med första barnet precis som jag och några har fler barn. Just nu vet jag faktiskt inte en enda barnlös vän. Jag vet bara att det kunde varit jag om inte det där första IVF försöket tog. Det är trots allt inte helt vanligt att det tar på första försöket och det var heller inget jag trodde. Statistiken säger att det brukar ta fler försök innan man hittar rätt nivå på alla mediciner osv. Vi hade alltså tur. Utan den turen hade jag nog vid detta laget varit ett förfall. Jag har ju trots vår tur ganska nära att känna hur jag skulle kunnat ha haft det om situationen följde statistiken, dvs att det behövdes fler än ett IVF försök. Funderar på hur jag skulle gjort för att orka och jag vet faktiskt inte hur. Det hade säkert gått för vad har man för val? Men hur hade jag mått? Det blir så mörkt när jag tänker på det att jag försöker slå bort tankarna.
Vi var på ikea igår och för första gången i mitt liv stannade vi till på barnavdelningen. Kände nästan lite skam när jag kom att tänka på att det i detta nu säkert skyndar förbi ett par som var där jag var för ett år sedan, på ikea med skygglappar...
Alla ni som fortfarande kämpar. Ni är så starka och vi är trots allt några stycken som vet exakt hur det känns, upplevs och är. Jag vet såväl om hur utanförskapet känns. Sorgen som man blir påmind om runt varje krön. Allt som bara måste hanteras i vardagen. Det är inget annat än en livskris oavsett hur upplösningen sen ser ut och blir längre fram, tur eller inte. Jag tänker på er ofta. Kanske hamnar jag där igen, inget är givet.
Kram
En av mina närmsta vänner är mammaledig men nu har resten droppat in på ett pärlband att de är gravida. Någon med första barnet precis som jag och några har fler barn. Just nu vet jag faktiskt inte en enda barnlös vän. Jag vet bara att det kunde varit jag om inte det där första IVF försöket tog. Det är trots allt inte helt vanligt att det tar på första försöket och det var heller inget jag trodde. Statistiken säger att det brukar ta fler försök innan man hittar rätt nivå på alla mediciner osv. Vi hade alltså tur. Utan den turen hade jag nog vid detta laget varit ett förfall. Jag har ju trots vår tur ganska nära att känna hur jag skulle kunnat ha haft det om situationen följde statistiken, dvs att det behövdes fler än ett IVF försök. Funderar på hur jag skulle gjort för att orka och jag vet faktiskt inte hur. Det hade säkert gått för vad har man för val? Men hur hade jag mått? Det blir så mörkt när jag tänker på det att jag försöker slå bort tankarna.
Vi var på ikea igår och för första gången i mitt liv stannade vi till på barnavdelningen. Kände nästan lite skam när jag kom att tänka på att det i detta nu säkert skyndar förbi ett par som var där jag var för ett år sedan, på ikea med skygglappar...
Alla ni som fortfarande kämpar. Ni är så starka och vi är trots allt några stycken som vet exakt hur det känns, upplevs och är. Jag vet såväl om hur utanförskapet känns. Sorgen som man blir påmind om runt varje krön. Allt som bara måste hanteras i vardagen. Det är inget annat än en livskris oavsett hur upplösningen sen ser ut och blir längre fram, tur eller inte. Jag tänker på er ofta. Kanske hamnar jag där igen, inget är givet.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)