Att stå inför något nytt

Idag är det sista dagen på mitt jobb. Kan knappt fatta att den tiden har kommit. Jag trodde ju ganska säkert att det skulle bli helt underbart att stå inför detta, men det är verkligen med en del blandade känslor. Det känns så ofattbart stort att "gå hem" på detta viset. Jag har alltid jobbat och allt jag känner till är den typen av vardag. Nu kommer något nytt. Nya rutiner ska hittas, och förloras för att hittas igen... det är stort. Jag vet ingenting om hur någonting ska bli nu. Jag vet bara att hon snart kommer och att jag ska vänja mig vid en helt ny tillvaro. Jag är också beredd på att tiden kommer gå fort. Jag har inga planer på några måsten under min tid hemma. Gärna hade jag ju hittat någon bra rutin kring en del saker och gärna hade jag utvärderat om jag vill söka nytt jobb. Distansen hade varit bra att kunna utnyttja.

Ibland tänker jag fortfarande att det inte blir ett barn. Att något ska hända nu i slutet som gör att hon aldrig blir ett med oss i verkligheten. Jag har svårt att helt tro att allt är sant och att hon tom kanske kommer till oss! Vågar inte ens tänka tanken att något kan gå fel nu, men det kan det ju såklart. Jag vet inte hur det skulle bli då så jag tänker bara att vi får ett levande friskt barn, men någonstans finns ju oron att och känslan av att vi inte kan bli föräldrar.

Sista dagen på jobbet och jag vet inte hur jag ska fördriva tiden tills hon kommer. IVF läkaren sa att det är BF den 11 aug. Det är på min och mannens bröllopsdag. Barnmorskan sa att det är BF den 16 aug. På ett vis tror jag att IVF läkaren vet lite mer än barnmorskan. Han vet ju exakt insättning, att det var en blastocyst och inte embryo osv... Kanske kan han veta lite mer, men vår tjej lär ju ändå inte komma på någon exakt BF så vi får ju se. Det är ju bara 5% av alla som kommer just på BF. Jag hoppas i alla fall att hon är här innan den 20 aug. Med IVF får man ju heller inte gå över tiden mer än en vecka vilket är lite synd. Skulle hellre ta två veckor längre graviditet än att bli igångsatt efter en vecka... Hoppas hon kan hålla tiden helt enkelt.

Jag kommer fortsätta hålla mig uppdaterad här och hur det går. Ni kommer få besked när vår familj finns i den verkliga världen och inte bara i mina drömmar. Hoppas verkligen allt går bra och att det blir som vi nu längtat så länge till.

Kram