Såhär i 9:e månaden kan man ju vara lite efterklok, eller snarare förstå att en del av det jag skrev om tidigare i graviditeten handlade om ovisshet. Hur stor kommer jag bli? Hus ska det gå med träning? Kommer jag få sånna där enorma bröst som vissa mammor får som jag inte vill ha? Ja, det var ju en del (för många triviala) ting som rörde sig i mitt huvud, men nu har jag några svar och lite facit. Såhär långt har jag gått upp 18 kg. Det är ju en del men inte så fruktansvärt mycket som jag var rädd för. Jag är ju 1,75 lång också så det är kanske ok för min längd. Det kommer ju landa på en ganska normal nivå skulle jag tro. Brösten är förvånatsvärt små och inte alls så som jag var så rädd för. Visst har jag lagt på mig ett jämt fettlager över hela kroppen och det syns ju, men det känns ändå som att det där kommer försvinna. Jag tror inte längre att det är kört på denna fronten. Än så länge kan jag ha mina ringar och vanliga skor. Jag har inte svällt som en vattenballong riktigt än och det är ju skönt att slippa. Ju senare det kommer desto bättre. De krämpor jag har nu är ju egentligen ingenting! Jisses, det har endast varit tungt typ sista månaden av graviditeten i så fall och det är ju helt överkommligt. I vecka 30 kunde jag cykla bornholm runt på 5 dagar och i vecka 20 kunde jag åka utförsskidor en vecka utan problem. Problemen kunde ju börjat mycket mycket tidigare än såhär så jag känner mig faktiskt lyckligt lottad. Trodde nog det skulle vara mycket värre med det mesta, så jag är ju positivt överraskad :)
Såhär med facit är det skönt. Nu vet jag hur det blev så här långt i alla fall och jag är ju en bra bit på väg :)
Kram
Härligt! Nu är det inte långt kvar! 18 kg är ju helt om men din längd. Själv har jag gått upp 20 kg och är 1,56. Aningen otymplig nu!
SvaraRaderaJa, det känns ok nu faktiskt. Tror att 20 eller 25 också hade varit ok, men ett tag där i början trodde jag nästan det skulle bli 50+ eller nåt :) Jag kände mig bara hur stor och tjock som helst, men nu har man väl landat lite. Det gäller ju både dig och mig; det kommer klart att ordna sig! Man får nog bara ge det lite tid så fixar det till sig :)
SvaraRaderaSnart dags för er! Kollar din nya blogg ofta!
Vad skönt att du känner att det är ok med kroppen osv. Som sagt, nu är det ju inte långt kvar och det kan ju inte hända sååå mycket. Du går ju inte upp 10 kilo till ;-) Jag gick upp 15 ca allt som allt (kanske något mer, vägde mig inte sista veckan...)och jag har haft sån tur att allt rann av mig efteråt. Hade nojat lite innan, men när vi var inne på 3 veckors kollen med lillan, så hade jag gått ner nästan allt, endast ett litet kilo kvar... nu har jag gått ner ytterligare lite, så jag ligger faktiskt under min ursprungsvikt. Det där med att det rasar under amning- det existerar faktiskt ;-) Det dumma är att jag anammat detta totalt och äter som aldrig förr- massa skräp och socker och tillåter mig att frossa i än det ena än det andra, eftersom det inte sätter sig. Oroar mig lite för hur det ska bli efter amning- jag kommer ju ha byggt upp värsta sockerberoendet tills dess, så jag får verkligen passa mig om jag inte ska gå upp i vikt då :-S Suck- det är ju så roligt att för första gången i mitt liv inte behöva tänka på vad jag äter eller ha det där dåliga samvetet för att jag "unnar" mig... men... den dagen den sorgen...
SvaraRaderaJag svullnade inte heller upp under graviditeten, kunde ha smycken och skor, men jag tyckte att jag blev fet över rumpa och lår (förutom magen då) men i övrigt la jag nog inte på mig så mycket. Magen tog lite tid att bli av med- jag tränar ju fortfarande inte direkt och därför har jag inte fått upp musklerna där än. Väldigt obehagligt när man spänner magen och det är ett hål mitt på eftersom musklerna fortfarande inte har gått ihop igen på mitten- hahaha... hoppas det ordnar upp sig snart och när jag väl fått tränat upp dom musklerna hoppas jag att det sista av "kulan" på magen ska försvinna också ;-)
Hoppas att du som jag, har turen att rasa i vikt vid amning och att du kan unna dig lite under tiden, för det är rätt trevligt att kunna fika och äta gott när man ändå bara sitter där och inte kan göra så mycket ;-)
Åhhh vad spännande- snart är det dags!!! Ser fram emot den dagen uppdateringen blir- hon är här!! :-)
Kram från Anna i gbg....
Det känna faktiskt bättre nu när man typ vet. Som du sa, det är ju inte 10 kg till precis utan nu är det ju typ såhär. Kanske att man ändå samlar lite vatten just på slutet, men det är ju helt ok egentligen. Ovissheten där i början gjorde mig lite nervös bara för jag tyckte det syntes tidigt..
SvaraRaderaHoppas ju verkligen amningen kommer igång och det är mestadels för att få bort vikten. I övrigt hade det inte varit hela världen om det inte gick, men många säger ju just att det är det som gör att kilona försvinner. Undrar hur länge det tar sen med magmusklerna som separeras... jag har ju sett det på mig också att de nu inte sitter ihop... det kommer säkert! Vad jag däremot hört är att du ska verkligen vänta med träning tills de hittat tillbaks. Annars kan det bli svårt och kanske permanent delat och det är kanske inte så bra.
Ja, tänk att hon typ är på g snart. Helt tokigt! Vi tänker att vi ska kalla henne Ellen :) Jag mailar bild till dig när hon är här! Shhit som vi längtar!
Ha det fint och njut nu sommaren!
Kram
Men gud, det är ju inte många veckor kvar!! Helt otroligt egentligen =)
SvaraRaderaHur ser du att musklerna delat på sig? Känns det på magen? Det viktigaste är ju att du mår bra, och det gör du! Kilon försvinner, och så länge man inte gått upp som en flodhäst och fått en massa bristningar kommer man att bli helt återställd efter några månader. Spanade in kvinnor med småbarn på stranden i helgen, på de flesta syns det ingenting (att de har häng eller något)
Det där med musklerna började synas för ca två månader sedan och det syns bara ibland och i vissa vinklar. Typ om jag ligger på rygg och ska sätta mig upp och spänner magen så ser det ut som att det saknas något i mitten liksom och som att det i mitten av magen putar ut. Gissar att det är för att musklerna inte håller ihop där. Tydligen drabbar detta ca 80% av alla gravida, men det läker nästan alltid ihop efteråt, så jag hoppas på det. Sån tur är har jag inte hudbristningar eller nåt sånt som brukar bli permanent...men det visste man ju inte i förväg hur det skulle bli heller. Tror jag har tur där helt enkelt. Hoppas med andra ord på 100% återhämtning.
SvaraRaderaHoppas du har vant dig lite vid dina tankar. De kommer säkert flurera under större delen av din graviditeten, men du blir bättre på att hantera dem med tiden. Lite så har det varit för mig i alla fall.
Trevlig sommar!