Nu har fogar spökat igen och jag har haft ont ett par dagar. Inte så jag inte kunnat gå utan mer stilla smärta. Denna gången har jag inte ont i rygg/skinkor utan mer mellan benen. Jag har alltså vilat denna veckan och nu äntligen verkar det släppa, puh. Jag blir mest orolig att det ska vara där nu hela tiden, men sån tur e så verkar det ge med sig. Tack och lov. Det är verkligen inte det roligaste.
Träffade en kompis som också är gravid och som ska få sitt knytt 2 veckor innan oss. Jätte kul! Vi bor dessutom nära så det är extra bra :) Det var skönt att höra hur hon upplevde graviditeten. Lite på samma sätt som jag upplever den. Hon sa att det där med att vara gravid inte alls var hennes grej utan bara ett nödvändigt ont. Jag har haft lite dåligt samvete för de känslorna, så det var skönt att höra från någon annan också. Hon kände sig mest hindrad att göra allt hon gillar och hon ville bara få bebisen så hon kunde återgå till det hon nu måste skippa. Jag känner också så faktiskt. Jag vet att vissa njuter i fulla drag av graviditeten och det är ju jätte bra för dem, men det är inte riktigt så för alla. Jag skulle däremot gått igenom detta en miljard gånger hellre än att inte få barn (såklart!) men det betyder inte att jag njuter av bebisen i magen. Jag vill bara ha henne hos oss istället...
Hoppas nu fogarna håller sig stången.
Kram
Mitt tips, om fogarna bestämmer sig för att bråka rejält som de gjort för mig, är att testa akupunktur. Jag har fogbälte, TENS som jag hyr från barnmorskan och så får jag akupunktur hos barnmorskan. Det har räddat mig, innan kunde jag knappt ta mig till toaletten men nu kan jag ju nästan röra mig normalt (inom vissa gränser såklart).
SvaraRaderaHej! Jag har funderat på tens faktiskt och jag ska nog prova det. Har vänner som också säger att det funkat. Än så länge går det över av sig själv efter ett par dagar så det är lindrigt, men jag vill nog testa tens vid förlossningen också.
SvaraRaderaSkönt att det har hjälp dig! Barnmorskan sa också att man egentligen ska vara lite glad för foglossning på ett vis eftersom det då är tydligt att kroppen är förberedd. Liten tröst i alla fall :)