Vardag

Händer ju inte så mycket speciellt. Jag har fyllt år och svärmor ringde för att gratta. Hon nämnde inte ett ljud om det inträffade och eftersom det borde varit hon som sa något så sa inte jag något heller. Jag har väl istället beslutat mig för att låta det vara och försöka komma över det istället. Jag orkar inte ha en tagg i sidan till en person som jag ändå vet att jag måste ses med framöver. Jag förlorar bara på det. Däremot så vet jag nu vad jag vet och man kan ju inte påstå att jag någonsin kommer prata med henne om något av vikt. Jag håller det allmänt med henne så kan det inte bli så här igen. Tycker lite synd om älskade också som såklart blev jätte ledsen över allt detta. Det är ju aldrig roligt när ens förälder ställer till det på det viset och jag vill ju inte att han ska må dåligt av det heller.

Hur som. Tror vi hittat en vagn nu som vi kanske köper idag. Det blir ju spännande. Det blir en emmaljunga duo kombi. Den är stor så vi ska nog köpa ny bil då också... så får det bli. Vi bor ju inte i city utan lite mer utanför så vi behöver lite terängvagn om man säger. Sen är vi båda ganska långa och jag har tyckt att många vagnar varit väldigt låga så man får böja sig mycket för att komma ner i korgen. Det behöver ju inte se ut som att man är ute och går med en dockvagn :)

Funderar fortfarande en del på träningen och hur jag ska "komma tillbaka" till kroppen. Just nu tränar jag en del hemma. Det blir en faslig massa squats och pushpress. Sånt kan jag göra hemma och med en kettlebell blir det nästan som gymmet. Sen funderar jag lite på framtiden och hur jag ska komma tillbaka till crossfiten, men det ska nog gå. Är det inte omöjligt så fixar jag det. Så är det ju bara. Jag saknar ju den träningen och känslan jag hade efter ett pass. Kanske ska sätta upp något mål efteråt. Typ springa malmömilen eller nåt sånt. Bra att satsa på något så det blir av. Har också kollat lite Olga Rönnberg och hennes PT online, men jag vet inte om det är för mig ännu.

Senaste nytt från magen är att vi nu är i vecka 22. Hon sparkar väldigt mycket vissa dagar och sen kan det vara ett par dagar när jag inte känner henne alls. Hoppas det är normalt för jag vill ju helst känna henne hela tiden. Det hade varit allra allra roligast :) Jag får nöja mig. När hon rör sig blir jag glad! Då vet jag att hon finns där och har det bra. Magen växer en hel del så jag tar det som ett teckana tt allt är bra.

Det här med fb. Som ni kanske vet så är jag inget fan av det där... Det är bara ett enda långt bekräftelsebehov som visas upp hela tiden och det är bara inget jag behöver i min vardag. Jag tycker det är så märkligt att människor har behov av något sådant. Jag är inte där mycket och har lite dålig koll på det forumet. Med det sagt så har jag givetvis inte skrivit något om magen där och skulle aldrig få för mig heller. Vill bara inte och jag struntar i att andra gör det. Det får de gärna. Man gör ju som man vill, bara jag slipper. I och med att jag själv inte skrivit något så förväntar jag mig att folk är så pass smarta att de inte skriver där ÅT mig. På födelsedagen kom ju givetvis ett "dubbelgrattis". Ett till mig och ett till magen. Så onödigt. Givetvis tog jag bort det med en gång, men hur fan tänker folk? Inte alls så klart, so whats new?

Kram