Det är lite dålig uppdatering denna veckan. Jobbet tar massor med tid för tillfället och jag hinner inte med. Gällande mig och magen är allt bra. Inget som hänt eller så. Nu är det 2 veckor sen senaste UL och det är ändå ok. Visst är jag ibland rädd att den inte lever längre, men jag ser nästan det som naturligt efter vad vi varit igenom. Jag får ta det och det gör jag också. Nästa UL är inte förrän om 5 veckor så det finns liksom inget sådant att längta/oroa sig inför riktigt än.
Vi är nu i vecka 15 och magen har börjat växa lite lite. Jag går numer i gravidjeans och det är jätte skönt. Det bästa just nu är att det är offeciellt och jag behöver inte dölja magen mer. Det känns skönt att få slappna av med det. Sen har jag ju inte berättat för riktigt alla på jobbet, men de får själva gissa eller så kommer det ut. Spelar mig ingen roll. Det är bara de äldre gubbarna som inget vet och de känner jag inte för att prata med om det ändå.
Helgen som gick berättade vi för mina föräldrara. De blev glada naturligtvis. De känner ju inte till något om våra svårigheter så det var nog helt naturligt för dom att dessa nyheter kom vid detta laget. Mamma ringer sen dess oftare och vill höra hur jag mår. Typ "Nä men hur mååååår du nu gumman?". Jag har lite svårt för att prata med henne om det massor, men jag övar. Dock är jag bra på att byta samtalsämne så jag lyckas ändå avbryta ämnet när jag inte vill prata mer om det. Jag avslutar mest med att man vet ju aldrig hur det ska gå, det är ju så många veckor kvar... Den lägger ju lite sordi och då pratar hon också hellre om annat.
Resten av veckan är fullt upp. Jag ska iväg till en konferens med övernattning så jag skriver nog inte igen förrän nästa vecka. Får passa på att önska er alla en fin helg!
Kram
You got mail... ;-) Blev en lång berättelse, men förhoppningsvis inte skrämmande inför din egen dag i framtiden utan lugnande...på ett sätt...
SvaraRaderaAnna i gbg...