Tankar såhär timmarna innan...

Vet inte när jag skriver nästa gång. Jag låter känslorna styra.

Mår verkligen inte bra idag. Jag är illamående denna morgon, men tror inte det beror på magen. Det är en slags äckelkänsla som infinner sig när jag tänker på hur det kan gå idag. Jag blir liksom äcklad av all sorg som faktiskt kan infinna sig. Jag vill spy av det.

Tyvärr vet jag precis hur något osannorlikt hemskt kan hända. Sist jag var gravid väntade vi tvillingar. En dog i livmodern och en i äggledaren. Vad var den sannorlikheten liksom? Den i livmodern hade ju inte behövt dö, men det gjorde den. I och med den upplevelsen så känns det verkligen som att allt kan hända. Jag mår inte bra av den vetskapen, men jag kan inte ta bort den heller. Erfarenheten är en del av mig nu.

Jag har suttit med min jobbkalender och gått igenom allt som ev måste avbokas om det inte går bra idag. Kan inte hjälpa att jag tar till en sådan åtgärd. Det bara sker per automatik. Har (kanske omedvetet) inte bokat in massor kommande veckorna. Jag vet att det kan vara svårt att avboka saker ibland så det är bättre att inte ha en massa saker inbokat redan från början.

Om någon timme hämtar älskade mannen mig och vi åker till kliniken. KL 13 ska vi vara där och någon gång efter det är allt annorlunda än hur det är just nu. Oavsett hur det går så är det annorlunda. Tänk om man kunde längta till en sådan här sak. Vad underbart det hade varit. Min fasa tar bort den längtan som finns. Längtar mest till att ha det bakom mig istället.

Kram