Ensam vecka

Då har älskade farit till fjällen för sin årliga vandringsvecka och jag är ensam hemma. Ska koppla av så mycket jag bara kan, fötterna på bordet och en god bok. Sen jobbar jag ju så det blir ändå inte så mycket ensamtid och en vecka går ju snabbt. Saknar alltid älskade så mycket... han hinner bara utanför dörren sen börjar jag längta efter honom igen :)

Har just börjat smälta kortfilmen Liv, lust och längtan. Det tog ett tag och jisses så bra den var! Det enda som skiljer filmen från mina känslor en hel del var hur de två agerar tillsammans. Den irritationen de hade i filmen har aldrig vi haft utan vi gråter istället mer tillsammans än skäller.

Nästa vecka ska jag ses och laga mat med min gravida vän som känner till vår historia. Tycker ju om henne och för det mesta säger hon rätt saker men det som trycker mig lite med henne är att hon och hennes man började försöka med barn när de hörde hur svårt vi haft det. Sen fick de ett missfall och därefter lyckades de. Efter det missfallet kan hon ibland säga att det varit så svårt för henne att slappna av med graviditeten osv. Det har hon givetvis all rätt till men för egen del känns det nästan löjligt att höra. Tror hon pratar om det så för att hitta något gemensamt med mig men det är ju inte samma sak liksom. Vet att det kanske är orättvist av mig men det är så jag känner. Jag menar... ett missfall... ja, för egen del var jag inte orolig efter det första precis. Blev nog mest det efter det tredje. Men jag ska inte döma henne. Hon försöker hitta gemensam grund med mig och jag förstår det. Vet ju bara hur jävla nöjd jag varit om det stannade vid ett och aldrig blev 5... men så är det i alla fall. Tyvärr är hon också lite grunden till att det inte blev ett större bröllop för mig och älskade. Just efter senaste missfallsbeskedet berättade hon att trots att hon ska föda någon vecka efter vårt bröllop så kommer hon givetvis! Detta sa hon såklart i all välmening men det kändes jobbigt för mig att höra och att förhålla mig till. Alltså blev det pyttelitet och ingen risk är tagen. Jag är nöjd med detta beslutet men jag tänker ändå att det faktiskt grundade sig i henne lite och det gnager mig en aning.


Efter jobbet idag blir det en sväng om stan och kolla rean. Sen hem och bara slappa. Älskade saknar jag hela tiden såklart men jag ska ändå försöka hitta lunken och lugnet!


Fin helg till er alla <3 

Tebax

Så var jag här igen efter en liten midsommar paus. Vi har haft det mysigt och njutit helgen som gått och hållit hårt i varandra. Det som gör sig påmint är ju hur alla sorters högtider känns. Det är alltid lite jobbigare och man känner sig alltid lite mer påmind om situationen när man är barnlös utan att önska det. Julen är ju värst skulle jag tro men även midsommar kändes en del i det där hålet i hjärtat... sved lite extra helt enkelt. Inte helt olikt en kniv som vrids om för er som inte vet vad jag menar.

Och så fick man ju en riktig känga igår när Liv, lust och längtan gick på Svt. Ni som inte såg den kan göra det på play ett tag till. Shit vilken igenkännande film! Kortfilm men det kändes som det rymdes hur mycket känslor som helst i den. Att hon som skrivit filmen själv gått igenom detta är ju ingen surprise precis. Scenen när en kompis berättar att en annan kompis är gravid... det var som att jag själv satt där i filmen! Jätte bra men oj vad tårarna rann när jag såg den. Det är så mycket smärta förknippat att det inte går att hålla sig neutral.

Annars är ju allt som det alltid är. Ok. Det går. Jag är ledsen ibland men tvingar mig framåt och att försöka uppehålla mig med annat så långt det går. Jag har inte orkat kommentera andra bloggar på ett tag men ni ska veta att jag läser! Finns här i kulissen om ni undrar ;)

Kram

Tillbaks ner

Efter ett par dagar som varit ok är det nu lite nere igen. Jag känner mig orolig och ledsen. Ungefär lika delar av de bägge. Fan också. Hatar! Orolig att det aldrig ska bli bra för oss och ledsen att jag saknar en del av livet. Att leva halvt är svårt. Jätte svårt och det vet man inte förräns man provat. Jag är nog egentligen lite överaskad över alla starka känslor jag har och hur mycket sorg som måste bearbetas löpande i detta. Man blir liksom aldrig färdig med det utan det kommer alltid tillbaks och då måste man vara beredd igen och lägga energi på att försöka trösta sig själv igen. Orkar man verkligen leva på det sättet ett helt liv? Hur gör man? Jag känner mig redan dränerad av det...

Nåväl, nu är det midsommar och det är som vanlig bara jag och älskade som är tillsammans. Vi flyr ju såklart alla med barn vid sådana tillfällen för det blir helt enkelt för jobbigt. Orkar inte se allas lycka på så nära håll.

Nåväl, jag ska försöka INTE gråta här på jobbet så jag måste nog sluta skriva för annars rullar tårarna varma längs mina kinder snart. Känner hur det bygger upp inombords.

Kram på er och glad midsommar...

Sorry

Det är säkert sjuukt intressant att läsa om mina stora händelser i livet just nu... bröllopsskor och mens. Ledsen för idétorkan :) Det händer bara inte så mycket så jag är inte så inspirerad att skriva heller. Jag försöker tänka på roliga saker som ska ske i sommar och jag försöker glädjas åt att min kropp typ fungerar lite som den ska mellan varven, men jag fattar att det inte blir några dunderinlägg precis.

Livet har ju sin gilla gång och jag har det ganska lugnt. Lite deppigt av och till men för det mesta ganska kontrollerat. Trivs inte riktigt på jobbet men hittar inget annat just nu heller så jag får nog bli här ett tag till. Det är ok och drägligt så det är egentligen lugnt. Man vill ju bara hitta något annat innan man får panik och HATAR det. Alltid bäst att göra det i den ordningen.

Hoppas ni alla får en bra midsommar!


Kram 

...

Så var det klart. Mensen är på gång och jag slapp mellanblödningar :) Alltid nåt i mörkret och vardagen. Shit, har det gått så långt att jag faktiskt kan glädjas åt något sådant??? Jaha, men jo men visst.

Tisdagen är klar och nu ska jag ner mot stan en sväng och kolla bröllopsskor. Snart helg och midsommar! Ska bli gott med lite rosé till de :)

Ha det!

Kropp och cykel

Lite konstigt just nu.... inte för att jag egentligen saknar dom alls men just nu kommer ingen mellanblödning. Detta problem har jag ju haft sen efter missfall nr 2 så det är ju bra länge nu. Det brukar komma ungefär mellan ägglossning och mens, vilket absolut borde vara typ nu men inget än. Jag ska ju ha mens kring den 25 så det borde ha blött lite vid detta laget. Hoppas ju såklart det är borta och att jag slipper det i framtiden men gud vad kroppen är konstig! Enligt en läkare så beror mellanblödningen på en hormonrubbning som kan ha kommit av alla missfall som gör att kroppen signalerar om mens för långt i förväg eller vad man ska säga. Enligt henne försvårade också mellanblödningarna att bli gravid så det är ju jätte skönt om de är borta! Vågar såklart inte ropa hej  än, men kanske snart :) Be gone satans blödningar! Det är ju inte så roligt att mensen typ börjar och slutar inte helt förrän efter typ 2 veckor. Det är ju bra störigt i alla fall så nu hoppas jag på detta.

Annars var ju helgen skön men för kort som vanligt. Hade en skitsöndag iofs men annars var allt bra. Jag var deppig och lite lipig. Jag kom att tänka på tisdagen innan beskedet om utomkveds när jag fick så sjukt ont i magen efter vår kvällsrunda. Jag tänkte nog att det var missfallet som skulle sätta igång men jag visste ju inte då att jag hade två missfall i magen! Tänk att det var då eländet började! Dagen efter åkte vi ju bara in för säkerhets skull men fick då besked att det måste opereras ut snarast och att jag hade haft en blödning i buken som såg ut att ha avstannat. Fan vad det var sorgligt och hemskt! Torsdagen bara två dagar efter smärtan kom opererades jag och lades in... fy fan. 2012 skulle ju bli vårt år. Vad hände?  :'(

/C

Veckans sista

Nu är det fredag och veckans sista inlägg. Härligt! Jag har inte mycket nytt i tankarna. Helgen känns välbehövlig. Skönt att få vila upp sig.

Träffade en kompis på lunchen igår. En sån där vän som jag max träffar en gång om året. Nu tänkte jag att hon säkert vart gravid sen sist vi sågs sist, men icke. Hon är också 32. Har varit ihop med sin kille i 10 år. Har hus och gifter sig nu i sommar. När jag hör allt det så undrar jag... kan det vara så att de är i samma situation som oss? Inte ett ord om barn nämndes på hela lunchen. Det sägs ju ändå vara en viss procentdel som har dessa problemen så nån mer än jag måste det ju vara! Kanske är hon en av oss? Kanske bloggar hon och kanske läser jag redan hennes blogg utan att veta om det? På något vis kändes det skönt att tänka den tanken och det beror säkert på att jag har känt mig väldigt ensam i detta på sista tiden.

Annars hoppas jag att ni har det bra alla! En extra fin helg önskar jag er :)
Kram

Perspektiv

En kvinna som var svårt hjärtsjuk intervjuades på TV. Hon hade en tillfällig hjärtpump som hon visste inte skulle hålla för alltid. Hon väntade på ett nytt hjärta men levde just nu i ovisshet om det skulle hålla hela vägen. Pumpen hade bara ett antal års livstid och det var oklart om hon skulle få ett hjärta tills dess. I mina ögon verkade hennes vardag fruktansvärd och hon var så stark som orkade! Personen som intervjuade henne frågade vad hennes värsta sorg i allt detta varit. Hon svarar barnlösheten. Detta ger perspektiv samtidigt som man inser att det verkligen ÄR en tung börda att bära, det här med barnlösheten. Hon hade nog kunnat säga en miljon andra saker som var en sorg i hennes liv, men spontant valde hon barnlösheten.

Bara lite perspektiv men också en bekräftelse. Det ÄR svårt att inte få barn. Det ÄR inget lyxproblem. Det ÄR en fundamental grundläggande drift i oss människor som smärtar att se i vitögat när det inte går som det ska.

Ibland kan jag nämligen känna mig gnällig och töntig här på bloggen som gör så stor grej av detta med barnlöshet. Jag förstår att människor som inte vet hur det känns snabbt och lätt undergräver min/vår sorg i detta. Samtidigt känner jag att jag inte kan hjälpa att jag blir så ledsen av det och jag vill inte be om ursäkt för det. Jag är inte i vanliga fall en gnällspik eller skör på något vis. Det är nog inte denna hjärtsjuka kvinna heller. Hon är däremot väldigt stark skulle jag tro.

Lycka till alla som vill bilda familj men inte lyckas!!!! Jag tänker på er.

Kram

Matt

Shit vilken dag... Har aldrig haft ett hål i någon tand ever. Aldrig borrat eller nånting. För nån månad sen var jag hos tandläkaren där man konstaterade att en av mina hörntänder har DÖTT och måste därför ROTFYLLAS! Skräcken var total och jag har ju bara hört andra prata om sånt och själv alltid klarat mig utan problem. Today was the day. Jag var där i morse och försöket att rotfylla misslyckades. Eftersom tanden är död hittar inte tandläkaren kanalen som man måste göra. Istället fick jag ny tid hos en specialist nästa vecka. Min fina tandläkare har egentligen semester den dagen men kommer dit i alla fall för att göra ingreppet. Snacka om bra tandvård! Det är dessutom vanlig folktandvård och inte privat som man kanske skulle tro. Hur som, jag är helt slut i rutan efter denna morgon. Det gjorde ju inte ont alls men det var obehagligt. Tanden är ju död så jag borde ju inte känna nåt men jag tog bedövning för att vara på den säkra sidan. Nu är den provisoriskt fylld och nytt försök väntas.... fan också.

Jaja, förutom det är allt som vanligt. Min bröllopsklänning är klar om två veckor!!! JA!!!! Jag längtar. Vill svassa runt i den hemma :) lyxigt :))

Annars, ja, nä, inget mer. Jag vill ha barn men det får jag inte. Lite krasst sådär.

Kram

Ny vecka

Ny vecka, samma sak. Samma känslor. Allt är samma och oförändrat. Har haft långledigt med ledighet från onsdag till söndag och det har varit skönt. Spillt lite tårar i min ensamhet och på så vis hållit ihop min vardag ännu en vecka. Det går även om det inte är det muntraste liv jag lever. Sorgen bara är där dag in och dag ut. Man vänjer sig aldrig eftersom man aldrig kan förlika sig med att inte få några barn men man kan hantera sorg bättre än innan i alla fall. Vet inte om det är en höjdare att vara bra på sorg men ändå. Numer är jag bra på det. Håller mig lugn även när jag är ledsen och är rationell i mina tankar.

Funderar på att byta jobb. Kanske flyr jag lite när jag tänker så men detta stället är numer väldigt förknippat med vår kamp och det är lite tungt att vara här tycker jag. Skulle egentligen gärna byta bana helt men vet inte vad och jag har inte hittat något som känns bra än...

Tycker det går väldigt bra för många bloggare inom denna sfären. Det är ju kul men då kommer ju den där satans ensamheten krypande. Känner mig ensammast i hela världen just nu med våra problem.

/C

Som fredag

Idag är min sista dag innan ledighet. Det ska bli skönt med långledigt trots att älskade inte är ledig tillsammans med mig som ju såklart hade varit det allra bästa. Jag ska tapetsera hallen och ta mig an lite ogräs i trädgården. Det ska bli skönt. RMC brevet ska också skrivas och det blir bättre när jag har det bakom mig.

Annars händer det inte mycket. Inga tankar och inga känslor är överväldigande. Livet är som det är och det känns inget speciellt. Längtar lite till bröllopet och resan efter det, men det är nog de enda ljusen på min himmel just nu. Det ska bli härligt att vara gift med älskade <3

Här var ett livstecken från mig men jag skriver igen när jag har mer att säga!

/C

Tomma tankar

Det känns tomt inuti just nu. Jag går en morgonpromenad varje morgon som tar ca 30 minuter. Under dessa minuterna brukar tankarna gå till resultat av g-test, ägglossningstest eller annat som handlar om ämnet. Numer har jag inget sådant och rundan känns tom och meningslös. Det har varit skönt att promenera och rensa tankarna men idag blev jag bara ledsen utav det eftersom det liksom inte fanns något att rensa. Kände mig tom och ensam och tyckte det var bättre och få gå där och ha min plan och strategi att tänka på.

Helgen var ok. Vi hade besök av älskades bror med familj och det gick bra. Deras dotter är i samma ålder som vi hade haft ett barn i om det hade gått vägen 2:a missfallet, men under dom omständigheterna gick det ändå bra. Det är svårt att inte härleda deras dotter till de tankarna som inte är så glada liksom men det gick det med. Allt går tydligen och man verkar klara hur mycket som. Det är deppigt men det går typ. Ja, livet på en pinne.

I övrigt är det en kort vecka eftersom jag tagit ledigt torsdag och fredag så det är ju skönt. Jag ska vila och det behöver jag.

Kram

RMC-helvetet Malmö

... kom just på hur viktigt det är att jag skriver till dom om hur jag upplevde deras nonchalans och behandling. Detta SKA göras och det blir snart. Jag är redo nu att sätta allt på pränt. Det blir ett brev med min beskrivning till deras högsta höns (fåntratt) och de ska få höra! De kunde kosta mig livet och det är allt annat än deras förtjänst att allt gick ok med mig. Jag har haft tid att smälta och ilskan kom efter sorgen. Nu är jag klar i huvudet och vill bara att de ska veta vad som hände efter deras totala felbedömning och hur väl behandlad jag blev på annat håll. De har inte ens ringt och hört hur det gick!!!! HATA RMC Malmö. Ja, just så känner jag och det har jag fan rätt till! Basta.

/C

Helg

Nu är det äntligen helg. Älskades bror med fru och barn kommer på besök. Det blir trevligt men jag hoppas det kommer kännas ok med deras barn. Hatar att man måste mota bort avundsjukan varje gång ett barn ska med. Man vill ju såklart bara vara naturligt glad för deras skull och inget annat. Ganska hemskt att det inte är en självklarhet längre. Nu när vi är i pausläge vet jag ju att det inte blir någon bebis denna julen heller vilket är tufft.   Jag vet att julen kommer kännas nedrig och jag kommer vilja gå under jorden istället för att "fira". Jobbigt att ha den tiden framför sig. Jag hoppades så innerligt att det skulle finnas en familj till jul men nu är ju det borta. Älskades brors unge gör varken till eller från i den frågan. Det är som det är så det är bara att ta den käftsmällen... gång på gång...

Nåväl, nog med gnället. Jag har köpt bröllopsklänning. Det gick snabbt och lätt och den är jätte fin. Ogillar starkt alla de klassiska klänningarna så detta är mer som en aftonblåsa i champagne-färgat siden och paljettströdd rygg. Lite härligt nonchalant med en prydd rygg istället för en front. Den är beställd och sys upp och klar inom 5 veckor. De hade en i rätt storlek som man kunde prova så jag vet ju precis hur den sitter och ser ut. Den är slät och enkel, precis som jag gillar det. Bröllopsresan är också bokad och betald så nu är vi snart över den jobbiga tröskeln och har istället fått lite gjort. Nu är det bara lite småfix kvar.

Ha en go helg alla!
Kram