Då har älskade farit till fjällen för sin årliga vandringsvecka och jag är ensam hemma. Ska koppla av så mycket jag bara kan, fötterna på bordet och en god bok. Sen jobbar jag ju så det blir ändå inte så mycket ensamtid och en vecka går ju snabbt. Saknar alltid älskade så mycket... han hinner bara utanför dörren sen börjar jag längta efter honom igen :)
Har just börjat smälta kortfilmen Liv, lust och längtan. Det tog ett tag och jisses så bra den var! Det enda som skiljer filmen från mina känslor en hel del var hur de två agerar tillsammans. Den irritationen de hade i filmen har aldrig vi haft utan vi gråter istället mer tillsammans än skäller.
Nästa vecka ska jag ses och laga mat med min gravida vän som känner till vår historia. Tycker ju om henne och för det mesta säger hon rätt saker men det som trycker mig lite med henne är att hon och hennes man började försöka med barn när de hörde hur svårt vi haft det. Sen fick de ett missfall och därefter lyckades de. Efter det missfallet kan hon ibland säga att det varit så svårt för henne att slappna av med graviditeten osv. Det har hon givetvis all rätt till men för egen del känns det nästan löjligt att höra. Tror hon pratar om det så för att hitta något gemensamt med mig men det är ju inte samma sak liksom. Vet att det kanske är orättvist av mig men det är så jag känner. Jag menar... ett missfall... ja, för egen del var jag inte orolig efter det första precis. Blev nog mest det efter det tredje. Men jag ska inte döma henne. Hon försöker hitta gemensam grund med mig och jag förstår det. Vet ju bara hur jävla nöjd jag varit om det stannade vid ett och aldrig blev 5... men så är det i alla fall. Tyvärr är hon också lite grunden till att det inte blev ett större bröllop för mig och älskade. Just efter senaste missfallsbeskedet berättade hon att trots att hon ska föda någon vecka efter vårt bröllop så kommer hon givetvis! Detta sa hon såklart i all välmening men det kändes jobbigt för mig att höra och att förhålla mig till. Alltså blev det pyttelitet och ingen risk är tagen. Jag är nöjd med detta beslutet men jag tänker ändå att det faktiskt grundade sig i henne lite och det gnager mig en aning.
Efter jobbet idag blir det en sväng om stan och kolla rean. Sen hem och bara slappa. Älskade saknar jag hela tiden såklart men jag ska ändå försöka hitta lunken och lugnet!
Fin helg till er alla <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar