Efter ett par dagar som varit ok är det nu lite nere igen. Jag känner mig orolig och ledsen. Ungefär lika delar av de bägge. Fan också. Hatar! Orolig att det aldrig ska bli bra för oss och ledsen att jag saknar en del av livet. Att leva halvt är svårt. Jätte svårt och det vet man inte förräns man provat. Jag är nog egentligen lite överaskad över alla starka känslor jag har och hur mycket sorg som måste bearbetas löpande i detta. Man blir liksom aldrig färdig med det utan det kommer alltid tillbaks och då måste man vara beredd igen och lägga energi på att försöka trösta sig själv igen. Orkar man verkligen leva på det sättet ett helt liv? Hur gör man? Jag känner mig redan dränerad av det...
Nåväl, nu är det midsommar och det är som vanlig bara jag och älskade som är tillsammans. Vi flyr ju såklart alla med barn vid sådana tillfällen för det blir helt enkelt för jobbigt. Orkar inte se allas lycka på så nära håll.
Nåväl, jag ska försöka INTE gråta här på jobbet så jag måste nog sluta skriva för annars rullar tårarna varma längs mina kinder snart. Känner hur det bygger upp inombords.
Kram på er och glad midsommar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar