Så var jag här igen efter en liten midsommar paus. Vi har haft det mysigt och njutit helgen som gått och hållit hårt i varandra. Det som gör sig påmint är ju hur alla sorters högtider känns. Det är alltid lite jobbigare och man känner sig alltid lite mer påmind om situationen när man är barnlös utan att önska det. Julen är ju värst skulle jag tro men även midsommar kändes en del i det där hålet i hjärtat... sved lite extra helt enkelt. Inte helt olikt en kniv som vrids om för er som inte vet vad jag menar.
Och så fick man ju en riktig känga igår när Liv, lust och längtan gick på Svt. Ni som inte såg den kan göra det på play ett tag till. Shit vilken igenkännande film! Kortfilm men det kändes som det rymdes hur mycket känslor som helst i den. Att hon som skrivit filmen själv gått igenom detta är ju ingen surprise precis. Scenen när en kompis berättar att en annan kompis är gravid... det var som att jag själv satt där i filmen! Jätte bra men oj vad tårarna rann när jag såg den. Det är så mycket smärta förknippat att det inte går att hålla sig neutral.
Annars är ju allt som det alltid är. Ok. Det går. Jag är ledsen ibland men tvingar mig framåt och att försöka uppehålla mig med annat så långt det går. Jag har inte orkat kommentera andra bloggar på ett tag men ni ska veta att jag läser! Finns här i kulissen om ni undrar ;)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar