En kvinna som var svårt hjärtsjuk intervjuades på TV. Hon hade en tillfällig hjärtpump som hon visste inte skulle hålla för alltid. Hon väntade på ett nytt hjärta men levde just nu i ovisshet om det skulle hålla hela vägen. Pumpen hade bara ett antal års livstid och det var oklart om hon skulle få ett hjärta tills dess. I mina ögon verkade hennes vardag fruktansvärd och hon var så stark som orkade! Personen som intervjuade henne frågade vad hennes värsta sorg i allt detta varit. Hon svarar barnlösheten. Detta ger perspektiv samtidigt som man inser att det verkligen ÄR en tung börda att bära, det här med barnlösheten. Hon hade nog kunnat säga en miljon andra saker som var en sorg i hennes liv, men spontant valde hon barnlösheten.
Bara lite perspektiv men också en bekräftelse. Det ÄR svårt att inte få barn. Det ÄR inget lyxproblem. Det ÄR en fundamental grundläggande drift i oss människor som smärtar att se i vitögat när det inte går som det ska.
Ibland kan jag nämligen känna mig gnällig och töntig här på bloggen som gör så stor grej av detta med barnlöshet. Jag förstår att människor som inte vet hur det känns snabbt och lätt undergräver min/vår sorg i detta. Samtidigt känner jag att jag inte kan hjälpa att jag blir så ledsen av det och jag vill inte be om ursäkt för det. Jag är inte i vanliga fall en gnällspik eller skör på något vis. Det är nog inte denna hjärtsjuka kvinna heller. Hon är däremot väldigt stark skulle jag tro.
Lycka till alla som vill bilda familj men inte lyckas!!!! Jag tänker på er.
Kram
Måste säga att det där inlägget är så rätt skrivet och stämmer verkligen. Jag har själv gått igenom barnlöshet men har nu en son och tittar tillbaka och och känner att det är en sak jag inte förstår. Jag är som person väldigt stark och har gått igenom massor men under tiden vi inte kunde få barn var jag totalt annorlunda och det var en helt annan tyngd i den sorgen och ovissheten. Jag har i efterhand haft svårt att förstå vad som gjort att jag reagerade så men det är absolut nått att ta på allvar!
SvaraRaderaTina
Hej Tina!
SvaraRaderaDet är något väldigt komplext med den sorgen och svårt att begripa hur den känns om man inte varit i det. Man känner en kombination av så mycket saker, frustration, rädsla, sorg, ilska och otillräcklighet. Ja, nåt av det tär lite extra tydligen.
Härligt att höra att det lyckades för er! Det inger ju lite hopp i mörkret :)
Ha en fin dag!
Kram
Det finns alltid hopp. Min läkare sa nån gång att det är hoppet som gör att man klarar gå igenom barnlöshet och plånboken som gör att man ger upp. Hemskt men det ligger nog nått i det. Han sa också att det faktiskt är sällan ivf inte fungerar. Så klart man ska tro på den metoden! Jag tror och hoppas ni har lyckan med er.
SvaraRaderaNu ligger vi i startgropen för ett syskonförsök. Helt annan känsla än förra helvetet. Tro hopp och glädje är det jag tar med mig in nu. Fantastiskt skönt!
Hoppet lever någonstans inom mig men ibland hamnar det lite långt bort. IVF är ju inget för oss så vårt hopp ligger i att vad som än felat löser sig av sig själv vilket känns lite jobbigt att tro på ibland.
SvaraRaderaHoppas ni får syskon snart och att allt går som det ska! Tro, hopp och glädje ;)
Trevlig helg!