...

Inte alls lycklig idag. Det är bara skit faktiskt. Jag är ledsen och sörjer. Har haft ett par stora möten på jobbet idag så jag kunde ju inte stanna hemma men annars hade jag verkligen behövt det just nu. Jag är ledsen att det inte går. Försöker glädja mig åt att det inte kom någon mellanblödning (än... håller tummarna) denna gången men vete fan om det verkligen betyder något.

Älskade såg att jag var ledsen idag så han körde mig snällt till jobbet i morse så jag slapp bussen. Han e så kär :) Han är det finaste jag har.

Igår hade vi julmys med jobbet. Fan vad det blev jobbigt! En tjej (klumpig jävla idiot) började prata om att hennes värsta mardröm var om hon inte kunde få barn. Hon och hennes kille skulle börja försöka nästa år och OM det inte gick skulle hon typ DÖÖÖ... där satt jag och kände än mer att jag levde i en mardröm. Sen har vi en man på jobbet som är över 40 och han med fru är utan barn. Jag har gissat att de haft problem och jag tyckte det var så jävla jobbigt när hon satt där och malde på. Stackars mig och honom lixom! Numer hatar jag henne. Jävla pucko!

Man kan säga att det tar på krafterna när det finns idioter nära en som ska plåga med sin okänslighet och jävla klumpighet. Älskade tröstar så fint. Han märker när det händer sånt och då finns han där för mig. Sötaste i hela världen!

Ska klippa mig om en stund. Jag brukar alltid längta till det för det är så härligt att bli ompysslad, men nu känns det inget alls. Bara deppigt här idag. Lunchen med leverantören idag kretsade dessutom också bara om jul och barn. Blir så jävla trött på mitt liv! Jag vill fan inte fira jul. Jag gissar också att det påminner mig om förra året. Första missfallet, vakuumet, hoppet som störtades, och nu ett helt år senare *sorg*.

Jag är så rädd bakom alla tårar. Rädd att det ska bli något jag inte vill. Det är verkligen svårt att leva i denna soppa. Kan inte fatta att det gått ett år och fortfarande inga barn... oj vad jag är rädd!!!!


Kram