torsdag 22 december 2011

Så här är det.

Jo, så här är det. Jag har ännu inte fått mens. Den är alltså sen och skulle ha kommit i måndags. Istället har jag endast mycket små bruna flytningar som nu nästan avstannat. Kanske kommer mensen igång kanske inte. Min mens har verkligen aldrig strulat utan kommer som en klocka så det här är nytt för mig, men någon gång ska ju vara den första. Denna gången kanske det inte blev mens men jag har ingen aning om varför. Hittar inte något vettigt på google om det heller men jag kan ju tänka mig att det är strul med hormoner eller liknande.

Orolig som en tok igår sprang jag till apoteket och köpte Gtest. Tänkte att det är klart att jag ska få ett svagt svagt pluss vilket i sin tur mynnar ut i missfall lagom till julafton, precis som förra året. Detta vill jag ju verkligen verkligen inte genomleva igen!!! Jag testade igår när jag kom hem och där var inte tillstymmelse till streck, pust. Jag kände mig tom ganska lättad. Det var faktiskt bättre så än ett svagt jävla svårtolkat streck som kan innebära problem för då hade något varit fel och jag hade varit säker att det inte skulle gå bra. Efter många missfall så känner jag min kropp och jag VET vad blod/färgade flytningar kan innebära och detta känner jag allt för väl. Detta gäller säkert inte alla, fattar det, men det gäller för mig. Jag kan inte blöda för då är det fel fel fel!!!!! Vissa blöder ju lite under graviditeten utan att det är någon fara men jag VET för egen del att detta är mindre bra. Jag har upplevt det för många gånger...

Nu kan jag alltså fira jul utan att oroa mig för att behöva åka till KK akut mitt i allt vilket jag oroade mig för som fan förra året. Detta känns ändå skönt. Vi får fortsätta försöka nästa år och det ska gå någon gång. Om det inte går att få egna barn... ja, då är jag positiv till adoption. Jag har funderat lite och just nu känner jag så. Kan ändra sig en miljard gånger och den resan är lååång, så det är inget jag föreställer mig mer än som ett hopp i horisonten. Men det funkar som ett hopp i horisonten. Där lyser det upp min långa långa väg lite i alla fall.

Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar