...har jag ju blivit lite av en expert på. Det har varit ett par mörka dagar, men nu skymtar jag ljus igen. Långt bort i tunneln, men ändå. Livet är verkligen av och på, fram och tillbaka, ut och in nu för tiden. Tvära kast. Förr var det aldrig på det viset, men de senaste två åren har varit en annan historia. Jag har ännu inte varit och tränat på det nya stället utan det blir först nästa vecka. Det behövs lite återhämtning, för jag orkar inte just nu. Igår var jag dessutom hos tandläkaren för att göra sista behandlingen av min rotfyllning så igår var det inte aktuellt.
Jag försöker se framåt, men det är lätt att gå på grund och vara ledsen och det blir så lite av och till. Det är inte längre särskilt stabilt i mitt sinne utan det svajar verkligen. Semestern var jätte bra och jag såg framåt på ett bra sätt. Nu inne i vardagssnurran och allt bara kom tillbaka. Det har varit ett par skitdagar helt enkelt.
Pepptankar:
Kanske jag och älskade kan skaffa en tvåmansjolle som vi kan rejsa med?
Kanske jag och älskade kan skaffa en stuga i hans hemtrakter så vi kan åka lite skidspår på vintrarna och lite svamp och fiske på somrarna? Kanske kan jag börja träna detta nya som jag nu bestämt och komma nån vart med formen? Ja, jag försöker fokusera på saker som jag kan göra UTAN barn. Kanske kan jag vara den jag önskar även utan en familj på fler än två? Kanske blir det lättare när alla i ens närhet slutar skaffa fler barn.
I måndags blev jag lite orolig för min och älskades framtid. Han uttryckte att adoption inte var något han ville på riktigt... Något han inte kunde se sig göra och kanske inte var redo för. Detta lade sig som ett mörker över mig, för då vet jag att det är slut den dagen jag inte orkar fler missfall. Den dagen är närmre nu än någonsin. Jag vet inte om jag orkar ett sjätte missfall... Jag vet inte hur jag ska kunna ladda för en sån sak. OM jag ska orka fortsätta måste jag veta säkert att jag orkar resa mig ännu en gång och det har aldrig tagit emot mer än nu vid senaste missfallet. Det har varit en lååång process att komma igen och jag är kanske inte där ännu. Viktigaste av allt är att det inte skadar min och älskades relation. Den får bara inte skadas, för den är det käraste jag har.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar