Usch och fy och vä. Idag var ingen bra start. Det här med att få mens när man inget hellre önskar än att den uteblev. Det är jag riktigt dålig på. Vilken mardrömskvinna jag var i morse. Jag skäms lite. Stackars älskade som måste plocka upp bitarna...
Att tänka sig vanlig PMS (lite drake bara där) och sen krydda med den lilla detaljen att man möter sin livskris i vitögat när man upptäcker blodet och att stickan visar minus. Det är fan inget man skämtar bort. Det började med att vi ska träna första gången på ett par månader idag. Detta inger viss ångest. Jag känner mig fet och fruktansvärt ful och jag har inget hopp att jag någonsin kan bli av med alla deppiga kilo från semestern. Träningen kommer vara ett helvete och jag vill inte! Träning idag kommer bara få mig att känna mig än mer hopplös, fet och ful. Träning efter jobbet innebär att jag måste böka med mig ombyteskläder på bussen (skitjobbigt när man är i livskris vill jag lova). På grund av allt som skulle hinnas i morse blev jag genomsvettig och helt klibbig. Finnar kommer med mensen så jag är fulare än vanligt. Allt bara havererade och jag bröt ihop. Tårarna sprutade och jag fick sminka om mig och missade bussen.... Ja, jag är inte stolt över min morgon om man säger så. Jag tycker synd om älskade som försöker göra allt rätt och peppa. Han är världens bästa. Jag är hopplös. Inget han gör funkar för det enda jag ville var att det inte skulle komma någon mens denna gången. Jag ville att det skulle gå. Just nu tror jag inte det någonsin kommer att gå. Detta sa jag givetvis till älskade också. Jag vill ge upp helt enkelt. Jag vill slippa försöka mer så jag slipper bli så satans besviken hela jävla tiden. Hellre acceptera läget än att kämpa i sån här motvind år in och år ut. Orka liksom! Hoppet är det som tar kål på mig. Jag bli hoppfull och sen rasar allt. Jag vill verkligen få sluta hoppas så jag kunde slippa berg och dalbanan. Jag hade mått bättre om jag bara kunde få vara ifred från alla känslor av besvikelse månad efter månad. Jag är ett jävla misslyckat kvinnomiffo. Hatar att vara jag just nu. Usch, jag vill hem :(((
/C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar