måndag 24 september 2012

Väntans tider

Jag går också i väntans tider fast den är inte lika kul som väntans tider brukar vara förknippade med. Jag väntar nämligen alltid på mens eller ägglossning. Just nu väntar jag på mens fastän jag nyss hade den. Två veckor till nästa mens alltså. Det är så drygt och jag gillar inte att vänta på saker. Antingen är man för hoppfull och blir för ledsen när hoppet måste tvångsdödas eller är man nere och negativ och ledsen redan från början. Inget blir liksom bra. Just nu tänker jag på att få ett pluss till. Efter ett sådant kommer jag vänta på ett missfall. Ja, det är inte kul med barnlöshetsskiten.

I övrigt så slank jag in på en blogg idag som jag aldrig besöker. (Jag vill inte skriva vilken för jag vill ju inte "prata skit".) Denna personen räknar in sig i ofrivilligt barnlösas skara och har nu fått sitt efterlängtade barn. Hon skriver på sin blogg att detta är MENINGEN MED LIVET. Hur kan hon tänka så? Jag blev lite förbannad när jag läste det och fattar inte hur någon med IVFrelaterad problematik kan vara så så trångsynt. Hon om någon borde förstå hur en sån kommentar slår, eller är människor bara helt uppe i sin egen bubbla att de (efter att de blivit mammor) inte längre kan tänka och använda sin större kapacitet? Det är ett sånt hemskt slag mot alla som inte lyckas att jag bara blir arg. Man är liksom inte fredad någonstans. Även i denna sköra lilla barnlösa värld kommer lite slag från oväntat håll. Eller så är hon bara lite korkad och inte kan rå för sitt tillkortakommande... jag lär aldrig förstå vad som är galet i just hennes fall.


/C

4 kommentarer:

  1. Väldigt bra beskrivet! Jag är också i väntans tider på det tråkiga sättet. Mens om en dag eller två, bryta ihop och sen börja vänta på ägglossning...och hoppas? Har tre missfall, en utredning utan svar och några månader av nya försök bakom mig. Tack för en bra blogg!

    SvaraRadera
  2. Hej M,

    Verkligen tråkig situation med upprepade missfall. För egen del har det varit jobbigt att vår utredning inte gav något vilket ledde till 0 hjälp från vården. Vi får bara fortsätta att försöka helt enkelt vilket är tufft. Samtidigt säger alla att man ska vara glad att inget var fel eftersom det ökar oddsen att få barn i sinom tid. Om din utredning kommer tillbaks utan att något är fel så får ni trösta er med det, men det är inte lätt att höra att INGET är fel när man själv fattar att det måste vara NÅT. Brukar det ta lång tid för er mellan försöken eller hur snabbt brukar ni få ett pluss? Jag har upplevt att det numer tar längre tid än vad det gjorde när vi påbörjade allt detta. Det kanske är så att kroppen tagit en del stryk, jag vet inte.

    Tack för din kommentar! Det värmer :)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej igen! Jag blev gravid på första försöket alla tre gånger, vilket jag såklart är tacksam över. Nu har vi försökt i tre månader, vilket inte är ngn tid alls egentligen. Jag VET ju det! Men jag är orolig som du säger att kroppen har tagit stryk på ngt sätt och att det ska ta lång tid innan nästa plus. Jag känner mig otålig och ovillig att lägga energi på väntan att bli gravid när jag vet att jag behöver all tänkbar kraft när det väl händer och den stora missfallsskräcken sätter in... Du har ju gått igenom betydligt mer än mig, hoppas verkligen att din längtan snart får ett lyckligt slut i form av bebis!

    SvaraRadera
  4. Hej M! Ja, det är ju så dubbelt. Man önskar sig att plussa snabbt, men man får ju genast ångest eftersom man bara väntar missfall istället för barn. Det låter som vi har samma problematik du och jag. Det har ju kommit nya studier om denna typen av fertila kvinnor med upprepade missfall och det lutar åt en slags överfertilitet. Kan ju stämma. Du kan söka på det på nätet och hitta studien som presenterades i somras. Det är kanske en klen tröst, men förr eller senare borde vi i alla fall lyckas! Kan man ju tycka i alla fall... Har hela tiden tyckt att den typ av problematik vi har är så svår eftersom vi inte får någon hjälp, ivf eller liknande av vården, men jag vet inte vad som är värst. Tycker vi alla som önskar familj men som ingen får har det super tufft. Stort lycka till M och tack för din kommentar.

    /C

    SvaraRadera