Hej bloggen

Det är med blandade känslor jag skriver igen. Jag har varit helt ledig från all ångest kring detta ämnet min blogg handlar om och det har varit underbart. Bästa 4 veckorna i mitt liv är nu bakom mig. Bröllopet var magiskt, resan underbar och jag och älskade är fyllda av bra energi och kärlek. Det finns inget mer jag kan önska av dessa veckor som varit. Jag är lycklig.

Nu är jag här igen. Läser era bloggar och inser att mycket har hänt i min bortavaro. En del av er har plussat, grattis! En del av er stampar på samma ställe (den gruppen tillhör jag) och en del av er har till och med fått era efterlängtade barn, grattis!

Samtidigt som jag fasat lite för detta första inlägg så känner jag inte att jag kan avsluta bloggen. Jag vet att när mörkret lägger sig över mig (inte höstmörkret då alltså) så kommer jag behöva min ventil, och den har jag ju här. Det har gjort mig mycket gott att få skriva av mig så jag vågar inte sluta helt med det än. Att skriva ner mörka känslor gör att min vardag är lite ljusare. Bloggen är fylld av mörker och nästan inget ljus eller lycka, därav ångesten att börja titta in här igen. Tyvärr så behövs en plats att dumpa mörker på fortfarande så jag är kvar här.

Vi har startat barnverkstan igen och nu den 10 sept kommer jag testa negativt på det första gravtestet på länge. Ni som varit där jag är vet att man vet sådant. Men visst, detta är andra försöket med en ledare istället för två så jag fattar. Det kan ta lite tid. Tid har vi ju redan lagt massor och med ska det till. Jag ska samma dag (den 10) köpa nytt träningskort och komma tillbaks till att komma i form. Jag får träna så länge jag kan och sen får det avbrytas för att startas om, precis som det varit. Jag måste vara ok med det och köra ändå.

Nåväl, Im back.
Kram