Helgen passerade och nu är det måndag igen. Jag och älskade har varit hos min syster som hade namngivningsfest för deras yngsta och sen passade vi de små på kvällen när de skulle på annan fest. Allt var toppen och det var mysigt att hänga med dom. Det kryllade med barn på namngivningen kan man ju säga så det var lite av en övning att vara på plats, men det kändes inte så märkligt. Än är alla de barnen så små att föräldrarna ändå inte kan hålla ett samtal mer än 1 minut så det är ingen som hinner fundera på frågor kring mig och älskade vilket leder till att man helt slipper kommentarer. Det kommer nog mer sånt när barnen blir större och alla har tid att fundera på saker utanför sin egen babybubbla. Man kan ju inte påstå att jag längtar mer efter barn efter en sån helg heller utan det skulle jag säga är oförändrat. Det är ju inte alla andras barn man vill ha utan egna.
Hur som så är vi tillbaks hemma och jobbar igen. Jag och älskade pratade lite igår igen om vår framtida plan som vi kämpar med men jag tycker inte vi lyckas bestämma så mycket. Vi kommer liksom aldrig fram till hur vi ska lägga upp det. Det är lite jobbigt. Nu plötsligt så var älskade intresserad av adoption igen... ja, jag fattar inte hur det kan svaja så men det gör det i alla fall. Jag vet knappt själv hur jag känner. Vi får ju fortsätta försöka till april nästa år, sen blir det försök med IVF om vi inte får missfall i den mellantiden. Det är rörigt... jag vet faktiskt inte hur det blir. Jag vet bara att vi försöker ett tag till. Fram till jul ändras nog inget.
Idag ska jag och älskade träna för första gången på evigheter och det blir på det nya stället. Tror jag kommer vara helt död efter det och jag fasar lite. Jag är rädd att jag inte ska orka igenom. Det är verkligen en helt extrem träningsform så jag tror det är berättigat. Jag kan liksom inte dra mig upp till hakan hängandes i en stång vilket jag vet kommer ingå i den träningsformen. Lite pinsamt att inte komma upp utan att bara hänga där liksom... attans. Jag får göra mitt bästa och hoppas jag inte blir ensam sämst. Jag är ju tävlingsmänniska och mår verkligen inte bra av att känna mig sämst i en grupp. Kanske ett bra tillfälle att träna på det istället :) Det är ju inte den snyggaste egenskapen precis...
Ha en fin måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar