Jo, en tanke som gnager min hjärna som en idiot är en känsla jag hade väldigt tidigt i missfallscirkusen, typ vid missfall 2. Jag kände liksom på mig att det skulle gå bra vid 5:e försöket. Kanske kände jag så för att hitta hopp och tröst. Att våga tro liksom. Problemet är bara att jag hade 4 och 5 missfallet i våras. Det suger lite och jag önskar fortfarande att 5 försöket skulle ha gått vägen. Nu gjorde det ju inte det så det är bara att släppa, jag vet, men det var ju en sån fin tröst. Att tänka att försök nr 7 ska gå känns liksom inte så bra. Jag gillade mer försök nr 5...
Damn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar