Jag och älskade har valt att inte sörja vår barnlöshet i det offentliga utan endast ett fåtal vänner som känner till vad som hänt oss. Detta kommer ju givetvis med för och nackdelar. Vi får ju svälja vissa plumpa kommentarer eftersom folk inte känner till saken. Det kan vara svårt för oss att hantera ibland, samtidigt slipper vi att hela tiden bli berätta om läget för folk vi inte vill prata med om det. Vi har alltså valt ett par personer som vi slipper plumpa kommentarer från och som vi kan prata med, som kan fråga oss hur det går och är. Jag är väldigt nöjd med vår lösning och det passar oss jätte bra. Jag är inte bra på att sörja i det offentliga.
En bekant till mig (facebook) födde barn i veckan. Hon "checkade in" på förlossningen och kommentarerna haglade in på hennes sida. Lyckönskningar och vissa mer sarkastiska skämt. Hon har varit väldigt öppen med allt som har med graviditeten att göra och det har skämtats massor om hur bebisen kommer att vara osv. Bebisen dog vid födseln. Kommentarerna slutade och kondoleanserna kom istället. Hon har alltså valt en helt annan väg. Hon facebookade sin sorg bara timmar efter. Kanske var det nödvändigt med tanke på hur öppen hon varit om graviditeten, men jag vet inte. Det var ju en del plumpa inlägg även efter dödsfallet om man säger. Jag antar att människor inte alltid vet vad de ska säga. Saker som "vi får fika snart och prata", eller "tummen upp" för vissa inlägg om hur de ska gå vidare... ja, vi är alla olika, men den vägen hade jag aldrig valt, men pluimpheten får visst både hon och jag även om vi valt så olika sätt att hantera saker.
Vi var hos älskades föräldrar förrförra helgen. Älskades farbror var på besök och undrade med spända ögon vad som händer nu efter bröllopet. Vad planerar vi nu liksom..... Ja, alla vid bordet fattade vad han syftade på. Barn såklart. Det var tydligt, men jag och älskade har blivit bra på att ducka. Vi låtsades som vi inte fattade och svarade bara att nu vill vi ha vardag. Sen sa han nåt om barnvagn eller så och sen dog ämnet ut.
Ja, vet inte vad jag vill säga med inlägget. Jag vill nog bara ventilera lite kring människor och hur de omedelbart tänker sig att barnskaffandet är allas rättighet att ha inblick i. Den åsikten delar såklart inte jag.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar