Oinspirerad

Känner mig helt oinspirerad att skriva. Tycker bara det är samma gnäll som kommer ur mig varje gång. Hur som, jag försöker i alla fall.

Helgen har varit underbar. Jag och älskade har varit ute i trädgården hela tiden och byggt och haft oss. Älskade byggde ihop två planteringslådor till mig. I den en har jag satt sallad och örter av olika slag och i den andra har jag satt frö som blir blommor som jag kan plocka och ta in när det beger sig :) Lite luktärter, aster, lin mm. Det blev så himla fint! Jag är super nöjd! Nästa helg ska vi sätta potatis och lite sånt i vårt större land. Jag har köpt massa bra saker vi ska plantera :) Lycka!

I helgen har jag också lyckats ta mig iväg till spinning för första gången på hela denna skittiden. Jag hade ju nya spinningskor som jag fått av älskade och nya träningskläder som jag fått av syrran så det kändes jätte bra! Känner man sig fin och sportig så är ju det halva grejen... hur som så gick det bra i alla fall och jag kände inget av magen alls.

Det var glädjen det och den positiva biten. I övrigt så är det ju samma. Ångest inför framtiden. Tankar flyger runt och jag vet inte hur jag ska kunna bli en hel människa utan egen familj. Just nu är jag såklart inte hel, utan sönder, men jag ser ingen annan framtid om det inte blir barn. Känner mig lite som ett ufo i samhället och totalt utanför. Alla vänner har numer barn och jag och älskade står utanför och tittar på. Det gör ont i själ och hjärta vill jag lova. Jag älskar min man så mycket och jag tycker det gör så ont när han har ont. Det är fruktansvärt jobbigt.

En sak jag har funderat på och som måste göras snart är att skriva till chefen på RMC Malmö. Jag måste få framföra mina känslor om hur jag blivit behandlad och bemött därifrån. Hur jag blev feldiagnostiserad och hur jävla tokigt det kunde gått. De har inte ens ringt under denna tiden! inte ett pip från dom... Ja, jag måste göra detta snart.

Av och till är det väl också ok mitt i allt. Jag njuter ju av all tid med älskade. Jag tror att tacksamheten (att det inte gick värre än vad det gjorde) har trubbat av sorgen lite. I veckan ska jag fika med min gravida vän. Vet inte hur det ska gå. Kanske avbokar jag igen och skjuter på det en vecka till. Det känns fortfarande lite för jobbigt med gravidmagar om jag ska vara ärlig mot mig själv.

Nåväl, höres!
/C