Drömmar

Har inte bara bra dagar om man säger så. Jag tror det är oron som spökar. Känner mig ganska känslosam stundom och om jag väl börjar gråta så kan jag inte sluta. Ja, så var det igår kväll. Från början var jag egentligen irriterad på en kollega som snackade dumheter, men sen kunde jag liksom inte bli glad igen. Blev en såndär jobbig kväll när man bara gråter utan att förstå varför riktigt... när jag inte grät var jag bara sur på mannen. Helt oförklarligt.

Drömde en sak som jag tror är ganska talande gällande varifrån alla tårar kom. Jag drömde att jag passade min kompis barn som är ca 5 månader. Jag tog med henne till en fest (som var hemma hos mig) och satte henne ifrån mig på golvet bland alla människorna!!! Sen var hon borta och jag kunde inte hitta henne. Långt senare hittade jag henne och det var kaos i blöjan om man säger och jag fattade inte hur man bytte den. Det var liksom jätte svårt och värsta matematiska övningen. Ungen bara grät och jag kunde bara inte göra något.

Lite roligt nu när jag tänker på drömmen och inser hur orolig jag måste vara. Den är ju sjukt talande får jag erkänna. Allra räddast är jag såklart att det inte ska komma en bebis, men utöver det är jag också orolig att jag inte ska klara att vara mamma. Jag kanske är jätte dålig på det. Älskade tröstade mig med att "Du kommer ju inte tappa bort vårt barn såklart", men jag vete fan. Det kanske jag kommer :S Oh my.

Gissar att allt detta är normalt att känna. Sen är väl mitt lite kryddat med den största oron som handlar om missfall eller en död bebis.... Största rädslan.... fy.

En vecka till kub, trumvirveln har börjat...
/C