Sista dagen på veckan idag, jätte skönt! Vill bara helgmysa med mannen hela tiden och fira våra goda nyheter gång på gång :) Veckan har gått bra, och jag känner mig ganska lugn. Tror nog den lever fortfarande och på måndag är det vecka 11+0 (dvs inträde i vecka 12) om den nya tiden nu gäller. Då har vi ju alltås kommit någonstans för första gången! Kan knappt fatta att det är sant. 6 feb är det kub och det känns ok att vänta. Kommer säkert få lite nerver inför den veckan, men just nu är det en vecka i taget som gäller.
Tycker det spänner som typ träningsverk i magen. Det känns nästan som att den är för kort eller nåt. Hoppas det är ett gott tecken och bara växtverk. Det känns som en bra känsla i alla fall. Dock känner jag mig otroligt tjock. Helt orolig för hur detta ska sluta om jag redan känner mig såhär. Ingen mage, bara fet. Knappen i byxorna skaver så den är alltid uppknäppt numer. Det känns som att allt innehåll i magen skjutits upp ett par decimeter eller nåt. Känner mig som en korv. Tyvärr så gick jag upp 5 kg redan under hormonbehandlingen så det känns lite dubbelt upp tyvärr. Nu har jag nog ökat nåt kilo till dessutom. Vill verkligen inte väga mig hos barnmorskan. Känns väldigt jobbigt. Trodde inte jag skulle bry mig, men jag känner faktiskt ganska jobbig ångest över detta. Tror jag måste handla lite kläder ändå. Har jag kommit så här långt så ska jag fan få känna mig fin under graviditeten. Jag tänker inte se ut som sju svåra år. Nä, jag kommer nog köpa en del. Kanske det blir fler barn en dag och då kan man ju använda sakerna tillräckligt länge för att det ska kännas ok tycker jag.
I helgen ska jag nog träna för första gången på hela denna perioden. Tränade sist i november tror jag. Det blir nog spinning fast utan att maxa. Bara sitta och cykla och få igång blodet lite. Sen tänkte jag varva det med lite styrketräning eller skivstång. Saknar att träna, men har samtidigt inte varit jätte sugen. Nu får jag ta tag i detta och köra igång.
Helgen blir lugn och skön och vi har inte så mycket planerat. Vi går ändå mest omkring och ler hela tiden. Älskade läser boken om graviditet som vi fick av barnmorskan och han är verkligen bäst. Han sätter sig in i allt, funderar på hur vi ska göra med föräldrardagarna, räknar i excel, tittar på barnvagnar och funderar på säkerheten.... fina mannen <3 En sak är i alla fall helt klar. Vi delar dagarna lika. Mannen skulle aldrig gå med på annat och det är jag glad för. Han blir en fin pappa och ungen kommer verkligen få en pappa som är jordens tryggaste punkt.
Lycklig!
Kram
Jag kan förstå din känsla inför att väga dig hos barnsmorskan. Dock kan jag försäkra dig att det du känner absolut inte är ångest. Ett visst obehag, ja, säkert. Men ångest är det INTE.
SvaraRaderaJag har, precis som många andra, använt ordet ångest lite nu och då. Samma gäller depression och deprimerad.
Sedan min man tog sitt liv för ett knappt år sedan, har jag lärt mig vad ångest är. Jag är också plågsamt medveten om hur det är att vara deprimerada - att befinna sig i en depression.
Jag försäkrar dig att din obehagskänsla inför att väga dig hos barnmorskan inte har någonting alls med ångest att göra. Jag skulle önska en större varsamhet vad gäller ordvalet. Det skulle alla vinna på.
/M
Hej,
SvaraRaderaTill att börja med vill jag beklaga din historia och jag har självklart ingen avsikt att använda ordet "ångest" på ett sätt som skulle uppröra någon.
Däremot tror jag det finns en skala angående ångest. Ångest beskrivs ofta som en känsla av rädsla/oro inför något som egentligen är ologiskt. Det är i mitt fall inte logiskt att vara rädd eller känna oro inför att vägas hos barnmorskan, men ändå känner jag rädsla och därmed en ångest över en helt obefogad situation. Andra sidan av "ångestskalan" är kanske en typ av psykisk störning (http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ngest) vilket jag heller aldrig påstått att jag lider av.
Jag menar såklart inget illa, men jag kan inte lova dig att jag inte kommer att använda ordet igen för att beskriva en obetingad rädsla/oro. Det är ju också så att detta är en blogg och inget faktablad. Jag skriver här för att få vara fri i det jag berättar och det vill jag gärna få vara utan att bli ifrågasatt gällande ett ordval.
/C