Jag kom på det jag glömde... jag är rädd för ett pluss. Ingen surprise där kanske efter allt vi varit med om. Den gången vi får ett pluss (det får vi ju i regel förr eller senare) kommer jag vara så rädd att jag ibland inte tror att det skulle vara värt det. Jag är inte så rädd för ett nytt mf utan det jag är rädd för är att min andra äggledare ska skadas och att det kanske går som sist. Det känns för hemskt. Det är stora risker förknippade med utomkveds och det gjorde mig rädd. Jag kommer i alla fall vara galet noga med att känna efter på vänster sida och inte ge mig om det gör ont. Jag skulle stå på mig och kräva vård mycket tidigare om jag hade sådana misstankar. Hur som så är det läskigt... hela denna karusellen har gjort mig åksjuk och det är läskigt. Detta är ännu en sak att tänka på när adoptionsfrågan kommer upp! Åh vad skönt att slippa riskera liv och lem inför varje månad! Jag ska hålla stenhårt i denna positiva känsla kring adoption! Blir det så så kan jag släppa så mycket annat och gå vidare och låta min kropp vila... håll nu hårt i detta tänket....
/C
Jag förstår precis hur du känner. Jag är dock livrädd för ytterligare ett mf, framför allt effekterna av det, om jag, och kanske mannen, orkar resa oss från ett sjätte mf.. Eller fastnar man i den mörka gropen av ångest och sorg för gott då? Så, en liten liten del av mig blev lättad när mensen kom, då behövde jag inte genast oroa mig över ytterligare ett mf.. Utan bara istället fortsätta oroa mig över vår barnlöshet, men den är jag mer van vid, och har lättare att hantera, den har blivit en del av mig.. Tragiskt!
SvaraRaderaStor kram och önskar dig en trevlig helg!!
Det är ett mörker efter varje mf. Sen tycker jag att jag "toppade" det med senaste utomkvedshavandeskapet... men ett mf kommer alltid vara ett trauma. Man vänjer sig aldrig. Att oroa sig för sin barnlöshet är liksom ok för det är vår vardag. Ett mf är ju mer en typ av "happening" med mycket mörker vilket påverkar mycket mer än den vanligt gråa barnlösa vardagen gör. Ja, det är gräsligt... en dag i taget, ett mf i taget och någon gång i framtiden har vi familjer! Det måste bara bli så!
SvaraRaderaKram!