...

Trots snörpliga besked från kroppen mig går ju livet fram i sin gilla gång. Mensen kom och nu får jag släppa det helt enkelt. Jag och älskade vart och tränade igår på nya favvostället! Fan vad det är härligt där! Jag kände mig stark igår och tränade till mitt max. Tog tom personligt rekord på ett par övningar och kände att jag hade mer :) Skit roligt!

Just nu lägger jag fokus på träning och jobbet som jag ska på sista intervjun för. Hoppas hoppas... Jag ska träffa ett par chefer till på torsdag så då blir det ett avgörande. Jag eller den andre som är kvar i processen... Hoppas de har vett att välja mig :)

I övrigt, inget nytt. Imorgon ska vi till privata kliniken för att höra om våra chanser att lyckas med IVF. RMC avfärdade ju detta totalt, men nu ska vi höra vad en annan läkare kan tänkas säga om saken. Mest rädd av allt är jag för att börja lipa så snart vi kommer innanför dörren. Jag vet att älskade nog får ta snacket för jag kommer bara gråta om jag måste prata om allt och hur det varit. Jag är nog inte klar med bearbetningen än... MEN det ska bli intressant att höra vad den doktorn säger. Vet knappt om jag själv tror på IVF för vår del, men det kanske hade underlättat lite nu när vi bara har en äggledare. Kanske får vi missfall ändå, men vi tänkte kanske köpa ett par försök för att se, men vi ska ju först höra med doktorn.

Kram