torsdag 18 oktober 2012

Tro hopp kärlek och rädsla

Verkligen vad det bubblar av känslor inom mig. Rubriken säger allt. Jag har tro hopp och kärlek. Älskar min fina man. Är livrädd för hoppet som tänts inom mig. Rädd så jag kan dö att hoppet ska falna och dö. Statistiken för att lyckas på första IVFet är inte överväldigande. Det kan verkligen komma att behövas många försök. Jag är rädd att oron inom mig påverkar oddsen att lyckas. Vi kommer parallellt gå vidare med adoption och jag vet knappt hur jag känner inför det. Det är tungt och svårt. Livet och dess mening... vet knappt vad det innebär längre.

Ska iväg på sista intervjun på nya jobbet nu. Känns svårt att byta jobb trots allt, men vill verkligen bli gravid mer än något i hela världen. Vet bara inte hur väl rustad jag är för fler nederlag.

Kram på er alla och håll tummarna för mig kring 14.30.

6 kommentarer:

  1. Hur gick sista intervjuen?

    SvaraRadera
  2. Hoppas det gick bra med intervjun och jag håller också tummarna för era nya planer. Alltid skönt att ha en plan att utgå ifrån även om det tar tid och man gärna vill vara framme vid resultatet med en gång ;-)

    Anna i gbg...

    SvaraRadera
  3. Tack alla ni! Intervjun gick bra! Nu hoppas jag... Planer ger ju lite ljus framåt och det behöver jag verkligen. Både privat och jobbmässigt. Blir helt knäpp av att stå still och inte veta vad som ska ske sen. Verkligen tålamodsprövande.

    Trevlig fredag till er!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Det går att lyckas med IVF på första försöket, vi är ett livs levande exempel, så se det som att det kommer gå. Visst, kanske får du skrapa ihop spillrorna av dig själv efteråt (vet inte om det ens blivit några spillror efter mig om det lyckats, så innerligt hoppades och trodde jag...), men det får väl bli så då. Jag håller alla tummar jag har för att det ska lyckas :-) Kram på er

    SvaraRadera
  5. Hej! Tack Lottis! Jag ska nog försöka anamma inställningen att det ska gå. Efter allt som varit har man bara blivit så satans skrämd av att plocka upp spillror av sig själv att man knappt vågar tänka tanken. Härligt att höra att ni lyckades, inger ju hopp trots att nerverna är på utsidan just nu :)

    Kram

    SvaraRadera