onsdag 17 oktober 2012

Nerver

Idag är jag lite nervös och känner inte att jag orkar skriva så mycket kring känslor och sånt som bloggen egentligen består av.

Idag kl 16,00 ska vi till privata kliniken för ett första besök för att höra om våra chanser med IVF. Min erfarenhet av vården i denna fråga är ju lite sargad om man säger så jag är nervös över hur deras bemötande kommer vara. Lite rädd att jag ska bli ledsen är jag också. Vet ju inte vad jag hoppas att läkaren ska säga riktigt. IVF eller inte. I dont know. Känner mig så eländigt tom utan egen familj så det är ju det enda jag önskar. Hur vi sen ska komma dit, ja det spelar ingen roll längre.

Det är tufft att ha en stark önskan och drivkraft som inte blir verklighet. Det är verkligen snårigt att försöka känna sig hel när man är helt övertygad om att man är halv. Det är skitsvårt att ducka kommentarer som sårar när man vet att andra (oftast hela människor) kritiserar oss halva människor ibland. Om vi redan ligger så sparkar de till lite utan att veta det. Det är skit jobbigt. Det känns i maggropen varje dag att allt inte är bra. Det är svårt att förklara denna känslan, men det är verkligen som att bära med sig ett mörkt, oftast hemligt rum, varje dag.

Dagens kollegakommentar: "Äldre som får barn (kvinnor över 35) riskerar ju sina barns hälsa! Barnen blir ju ofta långsamma och får diagnoser. I alla fall första barnet (?) till en sådan person. De löper verkligen högre risker att inte klara sig i livet. Förstår inte varför man väntar så länge".

Mitt tanke kring ovan kommentar: Du måste ju ha en apa till morsa och en dinosaurie till farsa. Vad fan tänkte de på när de satte dig till världen? Tack för mig.

Kram

PS. Hemma har vi pratat om att skaffa hund ett tag. Det blir nog inget :( Jag och älskade pratade igår och vi har olika uppfattning om hur hundar ska leva i en familj. Älskade kommer från landet där man har hundar i hundgård och de arbetar med att valla djuren. Jag är uppväxt med hund i sängen. Vi kan nog inte enas riktigt tyvärr. Rasen vi valt är dessutom en väldigt sällskaplig sak som jag inte tror hade mått bra av älskades syn på hur det ska vara :( Då är det bättre att låta bli alternativt välja en annan ras, och det vill inte jag. Så himla synd. Känner hur elden inom mig falnar...
DS


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar