På söndag kommer jag inte vara glad. Det är en dag som tornar upp sig i horisonten och jag stretar emot allt vad jag har för att slippa komma dit. Det är testdagen. Blir det ett minus blir det pest och blir det ett pluss blir det kolera. Ibland undrar jag varför vi håller på med detta. Förmodligen längtar vi efter ett barn så jävla mycket att det bara måste vara värt det. Jag känner tyvärr bara att det tär otroligt mycket på mig, och på oss också. Jag vet att min sorg på söndag kommer att påverka älskade. Jag vet att det blir en mögdag. Oavsett utgången så kommer det bli en dag jag inte vill uppleva. Vi har bestämt oss för att försöka planera in nåt kul den dagen så vi kan hålla oss sysselsatta i alla fall. Jag vill ju inte att vi ska sitta i mörkret och gråta hela dagen. Det skulle inte göra oss gott på något vis. Det är viktigt att vi gör något istället så vi inte fastna hemma med tårarna i sängen hela dagen och sörjer oss fördärvade.
Jag älskar verkligen min man, men oj vad rädd jag är för hur denna tiden ska påverka oss i det långa loppet. Visst, vi är starka tillsammans, men vi står under en stor press också. Pressen gör ibland att känslorna bor på utsidan av kroppen och är allt för lätta att råka stöta till. Ingen person är sitt bästa jag när stressen och oron har en så stor plats i vardagen.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar