...

Här händer det inte så mycket just nu så jag har egentligen inget att skriva. Denna veckan ska jag på jobbintervjun, spännande. Det får mig att känna mig levande och jag mår bra av att tänka på det. Det får mig att inse hur mycket det finns i livet som jag bryr mig om. Hur mycket "mamma" jag än skulle bli i mina dar, så är jag inte sån som endast lever för en sak. Det finns många saker! Karriären är inte alls oviktig och tillsammans med min relation till älskade är det stora ingredienser i min vardag. Det finns även andra saker som skulle väga tungt om jag någonsin får barn. Detta betyder såklart inte att jag längtar mindre efter barn än någon som menar att deras barn är deras livs mening. Inte alls. Jag är bara inte så. Någonstans tror jag också att min relation till älskade är otroligt viktig. Jag lever i tanken att ett barn kommer till oss och inte ett barn ersätter oss. Ledsen att jag tjatar detta, men detta med att barn skulle vara livets hela mening känns så stenåldrig och jag har hört och sett den lite var stans på sistone. Det är verkligen inte "jag" och det kommer det aldrig bli. Självklart ändrar inte detta hur mycket man älskar sina barn. Jag skulle älska de så mycket att jag skulle vilja lära dem om just hur mycket viktiga saker som finns i världen och att världen aldrig är begränsad! Det tycker jag är kärlek det! Kvinnor som blir mammor i hela sitt väsen efter att fött sina barn tycker jag gör barnen en viss björntjänst. Detta är såklart en känslig fråga så den får plantera sig här på bloggen. Det känns ju skönt att man här får uttrycka sig som man vill utan att trampa dessa känsliga morsor på tårna... ni som blev trampade på, kanske någonstans förstår ni min sida av saken också. Nej, jag har inga barn så jag vet säkert inget om saken, men detta är min åsikt och ståndpunkt.

Kram