Tänkte inte skriva för ingående eller analysera allt för mycket dessa "ruvardagar". Dock får jag nog skriva liite ändå så jag kan minnas det till en annan gång. Kan vara bra att ha så att säga.
Dag ett blir ju lätt att beskriva. Känner typ inget. Inget i brösten eller i magen, men det kanske är normalt såhär pass tidigt. Får ju hoppas det i alla fall. Hoppas den lever än och fastnar nu när som helst. Kom igen lilla blastis, fastna nu då! Sätt dig där du sen sitter fulla tiden, kom igen!
Lite så är det. För tidigt att tro att det varken lyckats eller inte. Vi bara hoppas helt enkelt.
Skriver kanske mer sen!
/C
tisdag 27 november 2012
måndag 26 november 2012
Idag var dagen...
En blastocyst i magen och 4 blastisar till frysen! Underbara resultat! Läkaren poängterade hur ovanligt det var att det blev så många efter en långtidsodling och att vårt resultat var ovanligt bra. Detta innebär att vi har 5 försök om alla klarar frysning och tining. Man kan ju lugnt säga att vi är nöjda och att nerverna nu har släppt lite. Läkaren ordinerade dessutom prednisolon (5mg) vilket kändes bra eftersom vi har funderat på det en del. Nu blir det alltså progesteron, folsyra och prednisolon. Inga sprutor utan bara tabletter vilket också känns enkelt och bra.
Nu ska jag vila och ligga lågt tills den 8/12 när det är test dag. Nu hoppas vi på ett fint pluss den dagen och ännu mer på ett VUL med hjärtslag lite längre fram. Ett steg i taget.
Kram
/C
Nu ska jag vila och ligga lågt tills den 8/12 när det är test dag. Nu hoppas vi på ett fint pluss den dagen och ännu mer på ett VUL med hjärtslag lite längre fram. Ett steg i taget.
Kram
/C
fredag 23 november 2012
...
Ok nu är det så att en kompis till mig har en kompis som hade våra problem. De blev gravida, men fick inte behålla barnen. De gjorde IVF och lyckades på 2:a försöket. Så att ja, nä, nu släpper jag den. Vår problematik betyder inte att IVF är meningslöst. Jag gläds istället åt våra fina ägg och tänker att vi kanske då slipper fler äggplock i alla fall.
Så, skål då!
/C
Så, skål då!
/C
Min diagnos
Nu i andra andningen... vad fan är då fel? Denna ständiga satans fråga. Jag vet ju redan att vi kan bli gravida, det är ju inte det som är problemet. Egentligen borde jag ju inte vara så satans överraskad att detta gått bra såhär långt. Om nu ägg, spermier och delning har så höga betyg hos oss så fattar jag inte. Kan man verkligen haft otur 5 gånger? När 7 av 12 ägg befruktades och var av toppkvalite så borde vi ju i så fall inte haft den oturen.... Jag blir så förbryllad.
Funderar på prednisolonet... jag har ju en burk här hemma. Kanske ska jag självmedicinera dessa ändå? Kanske en halv tablett. OM nu läkaren inte vill testa det på första försöket så kanske jag ska testa det ändå... Jag får sova på det i natt och prata med älskade. Jag röstar nog för ändå.
/C
Funderar på prednisolonet... jag har ju en burk här hemma. Kanske ska jag självmedicinera dessa ändå? Kanske en halv tablett. OM nu läkaren inte vill testa det på första försöket så kanske jag ska testa det ändå... Jag får sova på det i natt och prata med älskade. Jag röstar nog för ändå.
/C
Ring ring
Shit, hemligt nummer. I min sits vet man ju att det då är sjukvården. Jag frös till is!
Det var IVF kliniken. Hon pratade massor och ganska fort. Men så här är det. Av de 12 äggen befruktades 7 stycken. Samtliga 7 har delat sig och har högsta betyg. De vill nu långtidsodla dessa och då göra återföringen på måndag istället. Samtliga 7 var alltså toppägg med toppdelning!!!!! Bara en sån sak. Behöver jag säga att jag är glad för den :) Har läst lite snabbt om långtidsodling vs inte, men förstår att det råder lite delade meningar. Alla de 7 äggen kommer sannolikt inte bli blastocyster utan vissa kanske inte klarar sig alls. De som blir blastocyster har däremot goda chanser att fästa! Något bättre chanser sa sköterskan och hänvisade till deras egen statistik. Min tanke är att detta kanske är ett bra sätt att gallra ut äggen som kanske ändå inte hade haft så goda chanser i magen. Visst, det blir färre ägg, men de borde ju vara bra ägg. Risken annars kan ju vara att man får gå igenom försöken där äggen inte tar sig och det vet vi alla är mentalt skitjobbigt, för då sker misslyckandet i magen istället för labbet. Jag föredrar labbet.
Lite jobbigt att det inte blev idag dock. Jag var laddad och förberedd. Nu måste jag ju avvika från jobbet på måndag istället och det är ju jätte jobbigt att smussla med det där.
Tänk. En blastocyst till mig på måndag :) Nu ska det googlas och undersökas från alla håll. Kom gärna med kommentarer om ni känner till något av detta!
Kram
Det var IVF kliniken. Hon pratade massor och ganska fort. Men så här är det. Av de 12 äggen befruktades 7 stycken. Samtliga 7 har delat sig och har högsta betyg. De vill nu långtidsodla dessa och då göra återföringen på måndag istället. Samtliga 7 var alltså toppägg med toppdelning!!!!! Bara en sån sak. Behöver jag säga att jag är glad för den :) Har läst lite snabbt om långtidsodling vs inte, men förstår att det råder lite delade meningar. Alla de 7 äggen kommer sannolikt inte bli blastocyster utan vissa kanske inte klarar sig alls. De som blir blastocyster har däremot goda chanser att fästa! Något bättre chanser sa sköterskan och hänvisade till deras egen statistik. Min tanke är att detta kanske är ett bra sätt att gallra ut äggen som kanske ändå inte hade haft så goda chanser i magen. Visst, det blir färre ägg, men de borde ju vara bra ägg. Risken annars kan ju vara att man får gå igenom försöken där äggen inte tar sig och det vet vi alla är mentalt skitjobbigt, för då sker misslyckandet i magen istället för labbet. Jag föredrar labbet.
Lite jobbigt att det inte blev idag dock. Jag var laddad och förberedd. Nu måste jag ju avvika från jobbet på måndag istället och det är ju jätte jobbigt att smussla med det där.
Tänk. En blastocyst till mig på måndag :) Nu ska det googlas och undersökas från alla håll. Kom gärna med kommentarer om ni känner till något av detta!
Kram
Nerver
Nu är det lite nerver här hemma... Tiden hos läkaren är inte förräns 14.15 så det är bara att hålla ut. Oron kring utomkveds steg tyvärr. Trodde inte den risken vart stor när det gäller IVF, men efter lite googlande så visade det sig att jag hade fel. Det är tom något förhöjd risk, och vi har ju inte kollat passagen på den ledaren som är kvar. Fan. Det hade varit skönt att ha kollat det faktiskt... Läkaren på kliniken nämnde bara risken för utomkveds lite sådär snabbt och inget om att det var förhöjd risk som jag fattade det. Matt!
Hörs sen!
Kram
Hörs sen!
Kram
torsdag 22 november 2012
Award
Jag har fått en award :) Tack Längtan!!! Det är roligt i allt det sorgliga att vi är många som hittat stöd och tröst hos varandra!
Jag vill nominera:
1) Miss adapted som ger mig trygghet att det finns saker utanför barnalängtan som är fint i livet. Ibland får man bredare perspektiv än vad man har här i denna bubblan =nyttigt!
2) Allting går som jag hoppas så oändligt mycket för dessa dagar.
3) Blod är tjockare än vatten som verkligen ger perspektivet att önskan om mamma är långt större än önskan att få vara mammaledig :) Gillar inställningen!
4) Popcorn som ger lite ljus på andra sidan allt jag är inne i. Uppfriskande!
Min sista hade varit Längtan som jag fick nomineringen av.... men hon vill kanske inte göra den igen så jag nöjer mig med 4 :)
Reglerna för utmärkelsen är
1. Tacka bloggaren som gett dig utmärkelsen och lägg ut länken till den som gav dig den
2. Ge utmärkelsen vidare till fem favoritbloggar och berätta det för dem med en kommentar
3. Kopiera post it-lappen och sätt den på din blogg
Jag vill nominera:
1) Miss adapted som ger mig trygghet att det finns saker utanför barnalängtan som är fint i livet. Ibland får man bredare perspektiv än vad man har här i denna bubblan =nyttigt!
2) Allting går som jag hoppas så oändligt mycket för dessa dagar.
3) Blod är tjockare än vatten som verkligen ger perspektivet att önskan om mamma är långt större än önskan att få vara mammaledig :) Gillar inställningen!
4) Popcorn som ger lite ljus på andra sidan allt jag är inne i. Uppfriskande!
Min sista hade varit Längtan som jag fick nomineringen av.... men hon vill kanske inte göra den igen så jag nöjer mig med 4 :)
Reglerna för utmärkelsen är
1. Tacka bloggaren som gett dig utmärkelsen och lägg ut länken till den som gav dig den
2. Ge utmärkelsen vidare till fem favoritbloggar och berätta det för dem med en kommentar
3. Kopiera post it-lappen och sätt den på din blogg
Dagen efter
Igår var "the big day", eller en av dem i alla fall. Tack alla ni som skrivit och peppat. Jag har inte svarat alla, men jag hoppas ni vet att jag läser och drar till mig all värme jag får från er! Fantastiska människor!
Kvällen innan var jag nervös och tankarna snurrade, men natten gick bra och vi båda sov utan att vakna av all oro. Vi vaknade vi 8 och mannen åt lite. Jag var fastande... skit svårt när man är en sån frukost människa som jag är. Men, vi var där 9 och fick snabbt vårt rum. Ganska snabbt kom sköterskan med burken och älskade skulle leverera och jag skulle i sjukhussärken. Lite svårt att "hjälpa" honom på traven när man har den på sig... Hm, ni fattar.
Jag fick en port i armen och liten lugnande tablett, helt najs för mig i det läget. De har verkligen bra skit på sånna ställen ;) Efter en stund skulle vi gå in i operationsrummet. Läkaren hade fastnat i telefonsamtal så vi fick vänta lite. Sköterskan bad om ursäkt 1000 gånger, men jag tyckte det var helt lugnt. Hon blev snopen att vi var så lugna och att jag inte hade höjd puls i det läget. Jag var lite fnittrig och ville dra något i stil med "I am Robot", men jag bet mig i tungan. Hur som helst, tyckte inte ingreppet gjorde särskilt ont ändå. Klart att det känns lite, men helt klart hanterbart. Inget att vara rädd för. Det sticker lite liksom. Vi hade en förväntning på mellan 6 och 9 ägg eftersom läkaren tidigare har räknat till 9 blåsor. MEN, det fanns 12 stycken ägg och 12 blåsor! Ett ägg i varje alltså och dessutom fler blåsor än vi trodde! Alla var i ca samma storlek dessutom. Han hade bara missat ett par när han kollade för några dagar sedan.
Vi är så glada och jag tänker ta ut den glädjen nu och inte vänta. Fan alltså, 12 ägg! Det var ju jätte bra. Och jag vet att det ändå kan sluta med 0 bra ägg, men det vill jag inte tänka på nu. NU har vi 12 i alla fall :))) Oddsen är på vår sida att vi tom får något till frysen OCH till magen såklart! Sen vet jag att vissa får ut många fler ägg, men jag tycker att 12 kändes lagom. Kanske är de alla bra. Det är ju fullt möjligt när de var så "lagom" många.
Hade lite värk i magen igår kväll, men nu är det som vanligt igen. Skönt. Imorgon är det förhoppningsvis återföring. Ännu en milstolpe. Hoppas det går bra och att de har något jätte fint att återföra!
Nu längtar jag tills imorgon och jag ska ruva som bara den! Galet vad roligt :) Sen är det ju tyvärr så att vår missfallsrisk kvarstår... Den kommer bli jobbig att tampas med, men nu får vi kämpa på med IVF ett tag ändå. Hoppas vi slipper fler missfall.... hoppas....
Kram
Kvällen innan var jag nervös och tankarna snurrade, men natten gick bra och vi båda sov utan att vakna av all oro. Vi vaknade vi 8 och mannen åt lite. Jag var fastande... skit svårt när man är en sån frukost människa som jag är. Men, vi var där 9 och fick snabbt vårt rum. Ganska snabbt kom sköterskan med burken och älskade skulle leverera och jag skulle i sjukhussärken. Lite svårt att "hjälpa" honom på traven när man har den på sig... Hm, ni fattar.
Jag fick en port i armen och liten lugnande tablett, helt najs för mig i det läget. De har verkligen bra skit på sånna ställen ;) Efter en stund skulle vi gå in i operationsrummet. Läkaren hade fastnat i telefonsamtal så vi fick vänta lite. Sköterskan bad om ursäkt 1000 gånger, men jag tyckte det var helt lugnt. Hon blev snopen att vi var så lugna och att jag inte hade höjd puls i det läget. Jag var lite fnittrig och ville dra något i stil med "I am Robot", men jag bet mig i tungan. Hur som helst, tyckte inte ingreppet gjorde särskilt ont ändå. Klart att det känns lite, men helt klart hanterbart. Inget att vara rädd för. Det sticker lite liksom. Vi hade en förväntning på mellan 6 och 9 ägg eftersom läkaren tidigare har räknat till 9 blåsor. MEN, det fanns 12 stycken ägg och 12 blåsor! Ett ägg i varje alltså och dessutom fler blåsor än vi trodde! Alla var i ca samma storlek dessutom. Han hade bara missat ett par när han kollade för några dagar sedan.
Vi är så glada och jag tänker ta ut den glädjen nu och inte vänta. Fan alltså, 12 ägg! Det var ju jätte bra. Och jag vet att det ändå kan sluta med 0 bra ägg, men det vill jag inte tänka på nu. NU har vi 12 i alla fall :))) Oddsen är på vår sida att vi tom får något till frysen OCH till magen såklart! Sen vet jag att vissa får ut många fler ägg, men jag tycker att 12 kändes lagom. Kanske är de alla bra. Det är ju fullt möjligt när de var så "lagom" många.
Hade lite värk i magen igår kväll, men nu är det som vanligt igen. Skönt. Imorgon är det förhoppningsvis återföring. Ännu en milstolpe. Hoppas det går bra och att de har något jätte fint att återföra!
Nu längtar jag tills imorgon och jag ska ruva som bara den! Galet vad roligt :) Sen är det ju tyvärr så att vår missfallsrisk kvarstår... Den kommer bli jobbig att tampas med, men nu får vi kämpa på med IVF ett tag ändå. Hoppas vi slipper fler missfall.... hoppas....
Kram
tisdag 20 november 2012
Imorgon
Imorgon är en stor dag... Känner lite nerver och funderar lite på hur ont det kommer göra, eller om det ens kommer kännas alls. Läser att det är lite olika det där så jag får väl se helt enkelt. Hoppas ju såklart på ägg både till denna insättningen och till frysen, men det kanske är att hoppas på lite mycket.
I övrigt är det inte mycket annat som rusar i mitt huvud. Endast morgondagen. Ägg tänker jag på hela tiden och i olika former ;) Knasigt.
Hoppas dagen går fort så vi kommer framåt och får besked hur det gått. Sorry för ett inlägg av tråkigare sorten, men det är inte mycket annat just nu.
Jo, en sak. Idag ska jag luncha med en gammal kollega. Hon har två små barn och vi lärde känna varandra innan barnen. Hon är en sån där som ENDAST pratar sina barn. Jag lovar, endast!!!! Än en gång, hur många barn jag får eller inte, kommer jag ALDRIG bli sån. Efter jag klarat av lunchen så kan jag pusta ut. Jag fasar verkligen och känner att jag är jätte dålig på att hantera situationen. Jag sitter nog bara och ser allmänt ointresserad ut. Fattar inte vissa som är förälder långt innan de är människa.
Kram!
I övrigt är det inte mycket annat som rusar i mitt huvud. Endast morgondagen. Ägg tänker jag på hela tiden och i olika former ;) Knasigt.
Hoppas dagen går fort så vi kommer framåt och får besked hur det gått. Sorry för ett inlägg av tråkigare sorten, men det är inte mycket annat just nu.
Jo, en sak. Idag ska jag luncha med en gammal kollega. Hon har två små barn och vi lärde känna varandra innan barnen. Hon är en sån där som ENDAST pratar sina barn. Jag lovar, endast!!!! Än en gång, hur många barn jag får eller inte, kommer jag ALDRIG bli sån. Efter jag klarat av lunchen så kan jag pusta ut. Jag fasar verkligen och känner att jag är jätte dålig på att hantera situationen. Jag sitter nog bara och ser allmänt ointresserad ut. Fattar inte vissa som är förälder långt innan de är människa.
Kram!
måndag 19 november 2012
Närmar sig delmål
Ikväll tar jag sprutan. Den där som man tar en exakt tidpunkt för att förbereda äggen som ska plockas. Har tappat namnet på vad den sprutan heter, men de flesta som läser här vet nog vilken jag menar.
Har lite känningar i sidorna. Lite tyngd så att säga. Känns ändå helt ok. Ska bli spännande att få reda på hur många (om några alls) ägg det finns. På onsdag smäller det. Kl 9 ska vi vara där och då får vi ju veta. Känner inte att det egentligen är så mycket att oroa sig för. Jag menar, vad kan jag göra åt det? Absolut inget alls. Det är bara att släppa det och hoppas på det bästa. Just detta går ju inte att kontrollera alls. Det enda jag kan hålla fast vid är att läkaren tyckte det såg bra ut i fredags och han har väl sett några innan mig och skulle kunna ha sett om det redan vart kört så än så länge lever hoppet.
Vet inte om jag börjat bli lite mer hoppfull kring IVF. Kanske lite. Kanske tack vare alla som skrivit peppande kommentarer! Tack! Jag har ju inte så mycket att förlora på att hoppas så jag försöker verkligen göra det. Efter detta försöket (om det inte går) kollar vi äggledaren jag har kvar, får förhoppningsvis 3 gratis IVF-försök hos landstinget och köper efter dessa försök på privata kliniken igen. Gillar ändå vår plan! Den innebär massor med försök!
Hoppas vi får vårt efterlängtade barn snart. Det är liksom bara så svårt att släppa den tanken när den väl dykt upp.
Kram
Har lite känningar i sidorna. Lite tyngd så att säga. Känns ändå helt ok. Ska bli spännande att få reda på hur många (om några alls) ägg det finns. På onsdag smäller det. Kl 9 ska vi vara där och då får vi ju veta. Känner inte att det egentligen är så mycket att oroa sig för. Jag menar, vad kan jag göra åt det? Absolut inget alls. Det är bara att släppa det och hoppas på det bästa. Just detta går ju inte att kontrollera alls. Det enda jag kan hålla fast vid är att läkaren tyckte det såg bra ut i fredags och han har väl sett några innan mig och skulle kunna ha sett om det redan vart kört så än så länge lever hoppet.
Vet inte om jag börjat bli lite mer hoppfull kring IVF. Kanske lite. Kanske tack vare alla som skrivit peppande kommentarer! Tack! Jag har ju inte så mycket att förlora på att hoppas så jag försöker verkligen göra det. Efter detta försöket (om det inte går) kollar vi äggledaren jag har kvar, får förhoppningsvis 3 gratis IVF-försök hos landstinget och köper efter dessa försök på privata kliniken igen. Gillar ändå vår plan! Den innebär massor med försök!
Hoppas vi får vårt efterlängtade barn snart. Det är liksom bara så svårt att släppa den tanken när den väl dykt upp.
Kram
fredag 16 november 2012
Det här med IVF
Jaha, det är såhär det känns. IVF alltså. Måste säga att jag trodde det skulle vara "värre" och påverka mig mycket mer.
Var på besök hos läkaren idag och han hittade 10 äggblåsor som alla var ca 1,5 stora. Slemhinnan var ca 1 cm och allt så jätte bra ut. Det blir äggplock redan på onsdag och återföring på fredag. Om en vecka alltså.
Två saker. Det ena är att detta har varit helt ok. Jag har inte varit så särskilt påverkad av behandlingen. Klart humöret svajat liiite, men inte alls som jag vart förberedd på och inte i närheten som efter mina missfall. Ganska lugnt faktiskt. Tycker också det känns som att behandlingstiden gått fort och det är redan nära äggplock! Trodde liksom att det inte skulle finnas ett enda ägg i och med att jag inte riktigt känt av behandlingen, men det fanns där och det såg bra ut. Doktorn menade att allt mellan 6 och 12 ägg är bra och jag hade 10 så det tycker jag ser lovande ut. Man kanske tom kan få något till frysen, who knows. Det känns bra med andra ord.
Det andra är att jag nu är helt utom mig när jag funderar på vad fan som är fel???? Det är alltså inte:
Min livmoders form
Älskades spermier
Mina ägg
Mina hormoner (i och med att slemhinnan utvecklas normalt)
Inte endometrios
Inte PCO
Ingen kromosomavvikelse på mig
Ingen kromosomavvikelse på älskade
Inget fel på sköldkörteln
Inga virus
Inget annat som framkommit i utredningen (standard saker)
Vad kan då återstå? Vet någon något som kan återstå och vara galet? Det är nästan lite retligt att allt ser så jävla bra ut. Hade varit skönt på sätt och vis att hitta vart det felar. Med mina 5 missfall är jag ganska säker på att det är något! Klart jag är glad att allt ser ok ut, men det hade varit lättare att hantera på ett vis om man bara visste. Fixa problemet liksom.
Kommer ni på något jag inte än är utredd för så hojta gärna! Tar tacksamt emot tips jag kan ta med mig till doktorn.
Trevlig helg!
Kram
Var på besök hos läkaren idag och han hittade 10 äggblåsor som alla var ca 1,5 stora. Slemhinnan var ca 1 cm och allt så jätte bra ut. Det blir äggplock redan på onsdag och återföring på fredag. Om en vecka alltså.
Två saker. Det ena är att detta har varit helt ok. Jag har inte varit så särskilt påverkad av behandlingen. Klart humöret svajat liiite, men inte alls som jag vart förberedd på och inte i närheten som efter mina missfall. Ganska lugnt faktiskt. Tycker också det känns som att behandlingstiden gått fort och det är redan nära äggplock! Trodde liksom att det inte skulle finnas ett enda ägg i och med att jag inte riktigt känt av behandlingen, men det fanns där och det såg bra ut. Doktorn menade att allt mellan 6 och 12 ägg är bra och jag hade 10 så det tycker jag ser lovande ut. Man kanske tom kan få något till frysen, who knows. Det känns bra med andra ord.
Det andra är att jag nu är helt utom mig när jag funderar på vad fan som är fel???? Det är alltså inte:
Min livmoders form
Älskades spermier
Mina ägg
Mina hormoner (i och med att slemhinnan utvecklas normalt)
Inte endometrios
Inte PCO
Ingen kromosomavvikelse på mig
Ingen kromosomavvikelse på älskade
Inget fel på sköldkörteln
Inga virus
Inget annat som framkommit i utredningen (standard saker)
Vad kan då återstå? Vet någon något som kan återstå och vara galet? Det är nästan lite retligt att allt ser så jävla bra ut. Hade varit skönt på sätt och vis att hitta vart det felar. Med mina 5 missfall är jag ganska säker på att det är något! Klart jag är glad att allt ser ok ut, men det hade varit lättare att hantera på ett vis om man bara visste. Fixa problemet liksom.
Kommer ni på något jag inte än är utredd för så hojta gärna! Tar tacksamt emot tips jag kan ta med mig till doktorn.
Trevlig helg!
Kram
tisdag 13 november 2012
En dagens
Dagens inlägg alltså.
Vi var hos kommunen igår och pratade adoption för första gången i våra liv. Märklig känsla och när vi var klara där (kändes bra på plats) kom sorgen liksom över en. Eftersom adoption endast varit en tanke och aldrig min /vår verklighet förrän nu är det omöjligt att inte bli berörd. Jag blir berörd av att adoption är sista "grejen" i vår väg till familj. Att det då inte längre ens är tal om biobarn i sammanhanget. Jag blir berörd över hur lång och svår den processen kommer att vara för både mig och oss. Jag blir också berörd av alla risker det kan innebära. Man vet aldrig hur ett barn är, man vet bara att det finns högre risker inom adoptionsgruppen än födda barn i Sverige. De känslor som jag hade med mig därifrån är inget jag har kunnat känna innan det realiserades som det då gjorde för första gången igår. Det är lätt att vara kaxig i frågan om man inte står där själv!!! När ens verklighet möter frågorna och man realiserar dem i sitt eget liv börjar det kännas och beröra. Det som givetvis måste vara grunden är att vi verkligen vill detta. Dit är vi på väg, men det vore omänskligt att tro att det sker över ett möte eller att jag/vi redan är klara med den tanken. Hur som helst, det sista jag vill känna nu är skam över hur jag känner och mår av frågan. Jag tänker inte skämmas över att jag känner mig för och trevar mot ett beslut. Jag tror ändå att min och älskades tankar och process är helt normala.
I övrigt fortsätter hormonstimuleringen. Det går bra och sprutorna är inget problem. Tycker inte heller hormonerna är så svåra att handskas med än, men det kommer kanske. Vi ska på undersökning på fredag för att kolla hur det går med äggblåsorna och se om behandlingen tar som den ska eller om något ska justeras.
En svår sak just nu är däremot att jag måste avstå från min älskade nya träning. Det har blivit mitt vattenhål och det kommer bli jätte jobbigt att inte kunna vara där som vanligt. Efter äggplocket blir det nog inget mer på ett tag i alla fall. Det har verkligen betytt otroligt mycket för mig :(
Kram
Vi var hos kommunen igår och pratade adoption för första gången i våra liv. Märklig känsla och när vi var klara där (kändes bra på plats) kom sorgen liksom över en. Eftersom adoption endast varit en tanke och aldrig min /vår verklighet förrän nu är det omöjligt att inte bli berörd. Jag blir berörd av att adoption är sista "grejen" i vår väg till familj. Att det då inte längre ens är tal om biobarn i sammanhanget. Jag blir berörd över hur lång och svår den processen kommer att vara för både mig och oss. Jag blir också berörd av alla risker det kan innebära. Man vet aldrig hur ett barn är, man vet bara att det finns högre risker inom adoptionsgruppen än födda barn i Sverige. De känslor som jag hade med mig därifrån är inget jag har kunnat känna innan det realiserades som det då gjorde för första gången igår. Det är lätt att vara kaxig i frågan om man inte står där själv!!! När ens verklighet möter frågorna och man realiserar dem i sitt eget liv börjar det kännas och beröra. Det som givetvis måste vara grunden är att vi verkligen vill detta. Dit är vi på väg, men det vore omänskligt att tro att det sker över ett möte eller att jag/vi redan är klara med den tanken. Hur som helst, det sista jag vill känna nu är skam över hur jag känner och mår av frågan. Jag tänker inte skämmas över att jag känner mig för och trevar mot ett beslut. Jag tror ändå att min och älskades tankar och process är helt normala.
I övrigt fortsätter hormonstimuleringen. Det går bra och sprutorna är inget problem. Tycker inte heller hormonerna är så svåra att handskas med än, men det kommer kanske. Vi ska på undersökning på fredag för att kolla hur det går med äggblåsorna och se om behandlingen tar som den ska eller om något ska justeras.
En svår sak just nu är däremot att jag måste avstå från min älskade nya träning. Det har blivit mitt vattenhål och det kommer bli jätte jobbigt att inte kunna vara där som vanligt. Efter äggplocket blir det nog inget mer på ett tag i alla fall. Det har verkligen betytt otroligt mycket för mig :(
Kram
måndag 12 november 2012
Sjuk
Idag är jag hemma sjuk. Vaknade med jätte ont i halsen :(
Mensen kom nästan som den skulle. Istället för fredags så kom den igång i lördags. Denna innebär att jag påbörjade Gonal f sprutorna i söndags. Nu är vi på väg och vi hinner ett försök just innan vi åker till Stockholm. Skönt att mensen inte strulade i alla fall. Sprutan var enkel att ta och kändes knappt. Än så länge känner jag inget heller. Jag och älskade har haft en fin helg och vi pratar mycket om allt som nu ska bli och funderar mycket kring hur det ska gå. Önskar bara att jag kunde vara lite mer positiv kring detta IVFförsök. Jag är ju i alla fall glad att vi gör något alls. Efter detta, om det inte går, så ska vi kolla den äggledare jag har kvar och se att den är ok. Sen försöker vi ytterligare på egen hand ett tag i väntan på RMC för att se om vi kan få våra tre försök via dom. Det känns som en plan i alla fall och vi kan spara ihop lite pengar igen.
Idag ska vi ha vårt första möte med kommunen om adoption. Detta har jag fortfarande inte vant mig vid, men det blir bra att komma igång i alla fall. Jag ska försöka vänja mig vid tanken över tid och hoppas jag kan det också. Jag har verkligen blandade känslor kring det ämnet än så länge.
Fin vecka till er alla!
/C
Mensen kom nästan som den skulle. Istället för fredags så kom den igång i lördags. Denna innebär att jag påbörjade Gonal f sprutorna i söndags. Nu är vi på väg och vi hinner ett försök just innan vi åker till Stockholm. Skönt att mensen inte strulade i alla fall. Sprutan var enkel att ta och kändes knappt. Än så länge känner jag inget heller. Jag och älskade har haft en fin helg och vi pratar mycket om allt som nu ska bli och funderar mycket kring hur det ska gå. Önskar bara att jag kunde vara lite mer positiv kring detta IVFförsök. Jag är ju i alla fall glad att vi gör något alls. Efter detta, om det inte går, så ska vi kolla den äggledare jag har kvar och se att den är ok. Sen försöker vi ytterligare på egen hand ett tag i väntan på RMC för att se om vi kan få våra tre försök via dom. Det känns som en plan i alla fall och vi kan spara ihop lite pengar igen.
Idag ska vi ha vårt första möte med kommunen om adoption. Detta har jag fortfarande inte vant mig vid, men det blir bra att komma igång i alla fall. Jag ska försöka vänja mig vid tanken över tid och hoppas jag kan det också. Jag har verkligen blandade känslor kring det ämnet än så länge.
Fin vecka till er alla!
/C
fredag 9 november 2012
IVF försök 1
Då har vi varit hos läkaren och meddelat att vi kör denna månaden. Läkaren undersökte och allt såg bra ut. Han såg flera äggblåsor så det var normalt och bra. Pust. Sen gick vi igenom hela karusellen med sköterskan och alla medicinerna. Herrejesus. Kom från apoteket med en SÄCK typ. Helt sjukt ju! Vi fick ett medicineringsschema och om min mens kommer igång idag som den SKA så börjar vi medicinera imorgon. Då blir det äggplock mot slutet av månaden och insättning just innan jag åker till Stockholm på konferens. Måste ju ducka vinet och sånt där, men det får gå bra. Minsta problemet hittills, i know.
Hur känns det nu då? Sorgligt! Jag är så himla ledsen att vi är här och jag kämpar varje minut att försöka TRO på behandlingen. Tro att det kan ge oss en familj och att det kan komma solsken efter detta. Detta är det svåraste av allt för mig just nu. Hittar liksom ingen inre övertygelse utan bara all hopplöshet. Vet inte vart jag ska leta där inne i hjärtat... Tänker att det kanske kan bli något till frysen om det inte går första gången, men jag tror inte ens på det. Känner bara att det inte kommer bli något alls. Ser liksom inget i min gamla slitna glaskula. Jag ska verkligen försöka tro på detta, men det är nog den största utmaningen hittills.
Nu ska jag gråta resten av em tills älskade kommer hem. Sen ska vi dricka vin och äta gott. Det VET jag kommer bli mysigt <3
Kram och trevlig helg
Hur känns det nu då? Sorgligt! Jag är så himla ledsen att vi är här och jag kämpar varje minut att försöka TRO på behandlingen. Tro att det kan ge oss en familj och att det kan komma solsken efter detta. Detta är det svåraste av allt för mig just nu. Hittar liksom ingen inre övertygelse utan bara all hopplöshet. Vet inte vart jag ska leta där inne i hjärtat... Tänker att det kanske kan bli något till frysen om det inte går första gången, men jag tror inte ens på det. Känner bara att det inte kommer bli något alls. Ser liksom inget i min gamla slitna glaskula. Jag ska verkligen försöka tro på detta, men det är nog den största utmaningen hittills.
Nu ska jag gråta resten av em tills älskade kommer hem. Sen ska vi dricka vin och äta gott. Det VET jag kommer bli mysigt <3
Kram och trevlig helg
torsdag 8 november 2012
Utmaning
"Ta ut glädje i förskott. Det enda som kan hända är att du varit glad i onödan"
Detta ska jag ta till mig. Mer förtida glädje och mindre rädsla att någon elak då skrattar åt mig när det inte går. Varför är man så rädd att se ut som ett fån och varför bryr man sig egentligen? Vem är så dum att de skulle typ säga, varför trodde du det skulle gå bra egentligen? Då kan de få vara dumma på egen hand utan att jag ska behöva vara rädd för det!
Önskar jag kunde vara glad i förskott lite oftare.
Detta ska jag ta till mig. Mer förtida glädje och mindre rädsla att någon elak då skrattar åt mig när det inte går. Varför är man så rädd att se ut som ett fån och varför bryr man sig egentligen? Vem är så dum att de skulle typ säga, varför trodde du det skulle gå bra egentligen? Då kan de få vara dumma på egen hand utan att jag ska behöva vara rädd för det!
Önskar jag kunde vara glad i förskott lite oftare.
Hej,
Hej hej, här är det mesta som vanligt. Igår innan träningen blödde det lite, men ingen stadig mens utan sen dess kommer inget, men jag får ta det som ett gott tecken att mensen kanske ändå är på gång...man får glädja sig åt det lilla helt enkelt. Hoppas den kommer igång som den ska senast imorgon. Då är ju cykeln tillbaks på 27 dagar och jag känner mig lugnare. Jag ska ju till IVFkliniken imorgon fm och det ska ju bli spännande men också ganska läskigt. De ska undersöka och sen ska vi gå igenom medicineringen.
I övrigt så händer det inte mycket. Inga fler mess från älskades mamma, thank god. Tränade igår och det var ett underbart pass!!! Jobbigt, mycket flås och härligt långt. Jag tror jag är kär i min nya träningsform <3
Tyvärr har jag lite ont i halsen idag, men nu är det lugnt tills lördag. Hoppas jag inte blir sjuk så jag inte kan träna då. Just nu är det detta som tar mig igenom dagarna och ger mig lite glädje.
Ha det!
/C
I övrigt så händer det inte mycket. Inga fler mess från älskades mamma, thank god. Tränade igår och det var ett underbart pass!!! Jobbigt, mycket flås och härligt långt. Jag tror jag är kär i min nya träningsform <3
Tyvärr har jag lite ont i halsen idag, men nu är det lugnt tills lördag. Hoppas jag inte blir sjuk så jag inte kan träna då. Just nu är det detta som tar mig igenom dagarna och ger mig lite glädje.
Ha det!
/C
onsdag 7 november 2012
Onsdag
Idag är det mitt i veckan och jag ska träna. Har grym träningsverk sen i måndags, men det finns ingen nåd :) Bara att köra på.
I övrigt så är jag så in i skogen sugen på nytt jobb. Ska kolla lite en dag i veckan och se om jag kan söka något. Det verkligen kliar i fingrarna och jag vill byta typ nu!
Annars är det väl som när jag skrev sist. Inte så jävla bra helt enkelt. Hoppas på mens på fredag, men det är allt jag kan hoppas på dessa dagar. Lite nervös inför läkarbesöket på fredag. Hoppas allt ser ok ut att påbörja behandlingen i alla fall... så jävla synd, men jag tror inte på behandlingen. Vet inte varför, men hela grejen att vi blir gravida spökar lite. Läste någonstans att det endast blir befruktning och positivt test när det perfekta ägget hittat den perfekta spermien. Fan. Om det verkligen är så så är ju inte IVF vår grej precis, men nu får vi ju ge det en chans.
Älskade fick sms av sin mamma i morse innan 07,00. Hon ville "bara" meddela att älskades kusin har fått barn. Vi kände inte ens till att hon var gravid. Behövde svärmor verkligen skicka ett sånt sms över huvud taget och särskilt från sängkanten? Vad tänkte hon? Hon vet för övrigt om att vi har problem på den fronten. Seriöst, kl 07,00!!!!! Jag blir så jävla förbannad. Var fan är hänsynen????
Nästa vecka har vi vårt första möte med kommunen och resan att adoptera börjar. Behöver jag säga att det är med blandade känslor? Shit. Är vi redan på adoptionsstigen? Tänk, ingen vi känner vet det. Ingen vet att vi står inför just det stora beslutet i dessa dagar.
*Sorg*
/C
I övrigt så är jag så in i skogen sugen på nytt jobb. Ska kolla lite en dag i veckan och se om jag kan söka något. Det verkligen kliar i fingrarna och jag vill byta typ nu!
Annars är det väl som när jag skrev sist. Inte så jävla bra helt enkelt. Hoppas på mens på fredag, men det är allt jag kan hoppas på dessa dagar. Lite nervös inför läkarbesöket på fredag. Hoppas allt ser ok ut att påbörja behandlingen i alla fall... så jävla synd, men jag tror inte på behandlingen. Vet inte varför, men hela grejen att vi blir gravida spökar lite. Läste någonstans att det endast blir befruktning och positivt test när det perfekta ägget hittat den perfekta spermien. Fan. Om det verkligen är så så är ju inte IVF vår grej precis, men nu får vi ju ge det en chans.
Älskade fick sms av sin mamma i morse innan 07,00. Hon ville "bara" meddela att älskades kusin har fått barn. Vi kände inte ens till att hon var gravid. Behövde svärmor verkligen skicka ett sånt sms över huvud taget och särskilt från sängkanten? Vad tänkte hon? Hon vet för övrigt om att vi har problem på den fronten. Seriöst, kl 07,00!!!!! Jag blir så jävla förbannad. Var fan är hänsynen????
Nästa vecka har vi vårt första möte med kommunen och resan att adoptera börjar. Behöver jag säga att det är med blandade känslor? Shit. Är vi redan på adoptionsstigen? Tänk, ingen vi känner vet det. Ingen vet att vi står inför just det stora beslutet i dessa dagar.
*Sorg*
/C
tisdag 6 november 2012
Ps
En annan sak som förändrat sig de senaste gångerna är att jag inte har någon mellanblödning längre. Den är jag ju glad att bli av med, men jag hade gärna haft kvar min mens tack.
Ds
Ds
Orosmoment
Ska ju ha mens nu på fredag om min cykel nu fortfarande är stadig på 27 dagar, men jag börjar ana oråd. Så här dags brukar jag få lite huvudvärk och andra känningar som gör att jag vet att mensen är på G, men än så länge känner jag inget alls. Förra gången spökade ju mensen och var för första gången i mitt liv en hel vecka sen, och nu misstänker jag att detta är ett nytt problem i mitt liv. Min cykel har fuckat upp och är numer oberäknelig. Ja, när man trodde det inte fanns mer skit som kunde blåsa mitt håll...
Jag kan också meddela att jag inte stressat över detta och att det inte är därför den i så fall blir sen, utan jag reflekterade över det först idag. Problemet om mensen ska börja trixa just nu är ju att det försvårar IVFförsöket något och det har jag verkligen inte lust till. Jag ska till kliniken på fredag (mensdag) för en undersökning så jag hoppas de kanske kan säga något om hur det går för mensen och kanske berätta lite om varför detta skulle vara ett nytt problem.
Det är verkligen svårt att älska sig själv i mitt läge. Min kropp känns sjuk och förpestad och jag hatar den. Jag försöker tänka bort den känslan för den skaver sannerligen, men det går inte så bra. Jag känner verkligen en avsky till mig själv som jag aldrig förr gjort. Läser ju en del bloggar och vet att många känner så, så på så vis är det väl normalt, men det ändrar ju inte att det är för jävligt. Jag har även börjat hata att hata mig själv. Jag kunde aldrig ana att det skulle kännas på det här viset. Ofrivillig barnlöshet är verkligen ett hål utan botten.
Kram
Jag kan också meddela att jag inte stressat över detta och att det inte är därför den i så fall blir sen, utan jag reflekterade över det först idag. Problemet om mensen ska börja trixa just nu är ju att det försvårar IVFförsöket något och det har jag verkligen inte lust till. Jag ska till kliniken på fredag (mensdag) för en undersökning så jag hoppas de kanske kan säga något om hur det går för mensen och kanske berätta lite om varför detta skulle vara ett nytt problem.
Det är verkligen svårt att älska sig själv i mitt läge. Min kropp känns sjuk och förpestad och jag hatar den. Jag försöker tänka bort den känslan för den skaver sannerligen, men det går inte så bra. Jag känner verkligen en avsky till mig själv som jag aldrig förr gjort. Läser ju en del bloggar och vet att många känner så, så på så vis är det väl normalt, men det ändrar ju inte att det är för jävligt. Jag har även börjat hata att hata mig själv. Jag kunde aldrig ana att det skulle kännas på det här viset. Ofrivillig barnlöshet är verkligen ett hål utan botten.
Kram
måndag 5 november 2012
En sak till...
... älskades spermatest var bra! Man kunde ju tro att det var en god nyhet, men det är lite både ock faktiskt. Skönt att vi slipper någon donation på den biten såklart, men det stör mig OERHÖRT att det verkar finnas 0 fel på oss. På något vis hade det ju varit skönt att veta vad som är fel (för nåt e det) så man kunde lösa skiten. Ju fler saker som är så jävla bra med oss gör mig mer och mer less. Det är som ett gapflabb (skratt på skånska) i huvudet på mig och ett jävla hån varje gång vi får fler sådana "goda" nyheter. Jag känner också hur fler och fler fingrar pekar på mig och att det är min kropp som det är fel på... Det enda som återstår är ju typ mina ägg, slemhinna eller något immunrelaterat som tar död på fostrena i förtid.... Det är ju nåt med mig alltså :´(
/C
/C
Massa nytt, men inget kul
Jag vill tacka så hjärtligt er alla som skrev om tankar och erfarenheter gällande om när det kan vara bra att köra IVF. Det känns som att vi nu beslutat att köra redan i november och en tid är bokad för undersökning på fredag. Det blir alltså insättning innan och ruvning under vår tur till Stockholm. Lite trist på ett sätt för jag ville inte behöva tänka på skiten när vi är där, men nu gör vi så. Kliniken har julstängt både under min december- och januariperiod och sen ska vi på skidresa i mars. Om vi då skulle vänta till februari så hade alltså typiskt träffat in ett missfall till resan och det vill jag för allt i världen inte. Tried it before och det är verkligen skit och skräp. Alternativet hade alltså varit att vänta till mars och det har jag ingen lust till för det är 5 månader vilket känns länge.
Trots min väldigt negativa erfarenhet av RMC malmö har jag nu skrivit ytterligare ett brev till dom där jag ber dem pröva på nytt och återkomma om vi kan få våra 3 gratisförsök trots att vi enligt skitläkaren inte skulle få detta. Tänkte att vi köper ett försök privat nu innan årsskiftet, kanske kan ta de 3 landstingsförsöken efter det till våren och sen privat igen. Vill ju inte acceptera RMC Malmös nonchalans fastän jag kommer ha SÅ SÅ JÄVLA svårt att sätta min fot där igen, men det handlar ändå om mycket pengar. Tror inte min skitläkare hade rätt när hon sa att vi inte skulle få IVF. Vi är inne på 3:e året utan barn och 5 missfall, klart vi skulle vara berättigade till deras IVF! Jag återkommer med hur det går på den fronten.
I övrigt fick jag svar på jobbet i fredags och det gick till den andre kandidaten. Skit. Det hade varit ett jätte svårt val hette det och de skulle titta på möjligheten att rekrytera mig också, men nu skiter jag i det. Det blir säkert inte så och det var säkert bara något de sa.
Jag känner mig ledsen och nere igen dessa dagar :( Har haft den vibben hela helgen och i förra veckan. Det är verkligen SÅ SÅ behövligt med lite goda nyheter denna vägen. Snälla, bara nåt. Nåt litet gott. Jag pallar inte med allt negativt. Det skulle vara så härligt med något som jag kunde längta till, fördjupa mig i och som ger något mer än ångest och sorg. Söker verkligen efter tröst just nu.... Vart fan hittar jag goda nyheter? Tycker jag vänt på varenda sten....
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)