Dagens inlägg alltså.
Vi var hos kommunen igår och pratade adoption för första gången i våra liv. Märklig känsla och när vi var klara där (kändes bra på plats) kom sorgen liksom över en. Eftersom adoption endast varit en tanke och aldrig min /vår verklighet förrän nu är det omöjligt att inte bli berörd. Jag blir berörd av att adoption är sista "grejen" i vår väg till familj. Att det då inte längre ens är tal om biobarn i sammanhanget. Jag blir berörd över hur lång och svår den processen kommer att vara för både mig och oss. Jag blir också berörd av alla risker det kan innebära. Man vet aldrig hur ett barn är, man vet bara att det finns högre risker inom adoptionsgruppen än födda barn i Sverige. De känslor som jag hade med mig därifrån är inget jag har kunnat känna innan det realiserades som det då gjorde för första gången igår. Det är lätt att vara kaxig i frågan om man inte står där själv!!! När ens verklighet möter frågorna och man realiserar dem i sitt eget liv börjar det kännas och beröra. Det som givetvis måste vara grunden är att vi verkligen vill detta. Dit är vi på väg, men det vore omänskligt att tro att det sker över ett möte eller att jag/vi redan är klara med den tanken. Hur som helst, det sista jag vill känna nu är skam över hur jag känner och mår av frågan. Jag tänker inte skämmas över att jag känner mig för och trevar mot ett beslut. Jag tror ändå att min och älskades tankar och process är helt normala.
I övrigt fortsätter hormonstimuleringen. Det går bra och sprutorna är inget problem. Tycker inte heller hormonerna är så svåra att handskas med än, men det kommer kanske. Vi ska på undersökning på fredag för att kolla hur det går med äggblåsorna och se om behandlingen tar som den ska eller om något ska justeras.
En svår sak just nu är däremot att jag måste avstå från min älskade nya träning. Det har blivit mitt vattenhål och det kommer bli jätte jobbigt att inte kunna vara där som vanligt. Efter äggplocket blir det nog inget mer på ett tag i alla fall. Det har verkligen betytt otroligt mycket för mig :(
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar