Då har vi varit hos läkaren och meddelat att vi kör denna månaden. Läkaren undersökte och allt såg bra ut. Han såg flera äggblåsor så det var normalt och bra. Pust. Sen gick vi igenom hela karusellen med sköterskan och alla medicinerna. Herrejesus. Kom från apoteket med en SÄCK typ. Helt sjukt ju! Vi fick ett medicineringsschema och om min mens kommer igång idag som den SKA så börjar vi medicinera imorgon. Då blir det äggplock mot slutet av månaden och insättning just innan jag åker till Stockholm på konferens. Måste ju ducka vinet och sånt där, men det får gå bra. Minsta problemet hittills, i know.
Hur känns det nu då? Sorgligt! Jag är så himla ledsen att vi är här och jag kämpar varje minut att försöka TRO på behandlingen. Tro att det kan ge oss en familj och att det kan komma solsken efter detta. Detta är det svåraste av allt för mig just nu. Hittar liksom ingen inre övertygelse utan bara all hopplöshet. Vet inte vart jag ska leta där inne i hjärtat... Tänker att det kanske kan bli något till frysen om det inte går första gången, men jag tror inte ens på det. Känner bara att det inte kommer bli något alls. Ser liksom inget i min gamla slitna glaskula. Jag ska verkligen försöka tro på detta, men det är nog den största utmaningen hittills.
Nu ska jag gråta resten av em tills älskade kommer hem. Sen ska vi dricka vin och äta gott. Det VET jag kommer bli mysigt <3
Kram och trevlig helg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar