Ska ju ha mens nu på fredag om min cykel nu fortfarande är stadig på 27 dagar, men jag börjar ana oråd. Så här dags brukar jag få lite huvudvärk och andra känningar som gör att jag vet att mensen är på G, men än så länge känner jag inget alls. Förra gången spökade ju mensen och var för första gången i mitt liv en hel vecka sen, och nu misstänker jag att detta är ett nytt problem i mitt liv. Min cykel har fuckat upp och är numer oberäknelig. Ja, när man trodde det inte fanns mer skit som kunde blåsa mitt håll...
Jag kan också meddela att jag inte stressat över detta och att det inte är därför den i så fall blir sen, utan jag reflekterade över det först idag. Problemet om mensen ska börja trixa just nu är ju att det försvårar IVFförsöket något och det har jag verkligen inte lust till. Jag ska till kliniken på fredag (mensdag) för en undersökning så jag hoppas de kanske kan säga något om hur det går för mensen och kanske berätta lite om varför detta skulle vara ett nytt problem.
Det är verkligen svårt att älska sig själv i mitt läge. Min kropp känns sjuk och förpestad och jag hatar den. Jag försöker tänka bort den känslan för den skaver sannerligen, men det går inte så bra. Jag känner verkligen en avsky till mig själv som jag aldrig förr gjort. Läser ju en del bloggar och vet att många känner så, så på så vis är det väl normalt, men det ändrar ju inte att det är för jävligt. Jag har även börjat hata att hata mig själv. Jag kunde aldrig ana att det skulle kännas på det här viset. Ofrivillig barnlöshet är verkligen ett hål utan botten.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar