torsdag 22 november 2012

Dagen efter

Igår var "the big day", eller en av dem i alla fall. Tack alla ni som skrivit och peppat. Jag har inte svarat alla, men jag hoppas ni vet att jag läser och drar till mig all värme jag får från er! Fantastiska människor!

Kvällen innan var jag nervös och tankarna snurrade, men natten gick bra och vi båda sov utan att vakna av all oro. Vi vaknade vi 8 och mannen åt lite. Jag var fastande... skit svårt när man är en sån frukost människa som jag är. Men, vi var där 9 och fick snabbt vårt rum. Ganska snabbt kom sköterskan med burken och älskade skulle leverera och jag skulle i sjukhussärken. Lite svårt att "hjälpa" honom på traven när man har den på sig... Hm, ni fattar.

Jag fick en port i armen och liten lugnande tablett, helt najs för mig i det läget. De har verkligen bra skit på sånna ställen ;) Efter en stund skulle vi gå in i operationsrummet. Läkaren hade fastnat i telefonsamtal så vi fick vänta lite. Sköterskan bad om ursäkt 1000 gånger, men jag tyckte det var helt lugnt. Hon blev snopen att vi var så lugna och att jag inte hade höjd puls i det läget. Jag var lite fnittrig och ville dra något i stil med "I am Robot", men jag bet mig i tungan. Hur som helst, tyckte inte ingreppet gjorde särskilt ont ändå. Klart att det känns lite, men helt klart hanterbart. Inget att vara rädd för. Det sticker lite liksom. Vi hade en förväntning på mellan 6 och 9 ägg eftersom läkaren tidigare har räknat till 9 blåsor. MEN, det fanns 12 stycken ägg och 12 blåsor! Ett ägg i varje alltså och dessutom fler blåsor än vi trodde! Alla var i ca samma storlek dessutom. Han hade bara missat ett par när han kollade för några dagar sedan.

Vi är så glada och jag tänker ta ut den glädjen nu och inte vänta. Fan alltså, 12 ägg! Det var ju jätte bra. Och jag vet att det ändå kan sluta med 0 bra ägg, men det vill jag inte tänka på nu. NU har vi 12 i alla fall :))) Oddsen är på vår sida att vi tom får något till frysen OCH till magen såklart! Sen vet jag att vissa får ut många fler ägg, men jag tycker att 12 kändes lagom. Kanske är de alla bra. Det är ju fullt möjligt när de var så "lagom" många.

Hade lite värk i magen igår kväll, men nu är det som vanligt igen. Skönt. Imorgon är det förhoppningsvis återföring. Ännu en milstolpe. Hoppas det går bra och att de har något jätte fint att återföra!

Nu längtar jag tills imorgon och jag ska ruva som bara den! Galet vad roligt :) Sen är det ju tyvärr så att vår missfallsrisk kvarstår... Den kommer bli jobbig att tampas med, men nu får vi kämpa på med IVF ett tag ändå. Hoppas vi slipper fler missfall.... hoppas....

Kram

11 kommentarer:

  1. 12 ägg är som du skriver jättebra! Hoppas att de nu befruktar sig fint och att du får ett embryo till livmodern och ett antal till frysen!

    SvaraRadera
  2. Vi är jätte nöjda! Hade inte vågat hoppas på så många så det känns ju bra såklart! Nu hoppas vi på fortsättningen, men jag glädjs ändå redan nu.... Försöker ta ut lite förskotts glädje för att må bra :)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Oj vad många ägg!! Toppen :-D Känns ju jättehoppfullt. Håller tummarna för att alla äggen är toppen också nu efter och att det blir många till frysen ;-)

    Vad spännande, man kan ju inte låta bli att dras med i såna här historier och hoppas och vara nyfiken och se fram emot ett bra resultat. Galet att man kan bli så engagerad i människor man inte känner och hoppas så mycket för deras skull!! :-D

    Kramar från Anna i gbg....

    SvaraRadera
  4. Tack! Jag blir så glad när du skriver! Det känns verkligen hjärtligt när kommenterar! Jag tänker verkligen ofta på hur det går för er, men jag vill också att det är valfritt om du vill berätta. Jag respekterar om du inte vill berätta. Sist jag hörde så väntade ni på att du skulle läka, men jag hoppas allt gått bra sen dess.

    12 ägg kändes toppen. Imorgon är en ny milstolpe och då får vi besked hur de mår och om det går att komma vidare med minst ett ägg i alla fall...

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Det har gått bra för oss... jag är gravid och om allt går som det ska, kommer bäbis den 3 februari :-) Det gick på första försöket även den här ggn, det trodde jag inte, så jag får väl anse mig som lättfertil också... Jag har varit sjukt orolig i perioder, först för missfall och sen för komplikationer och vid RUL att dom skulle hitta nåt galet och nu för att det ska dö i magen- nackdelen med att läsa bloggar där folk skriver om sina öden, man tar till sig allt och oroar sig för att råka ut för nåt liknande... det är svårt att bara glädjas och njuta när man vet hur mycket som kan gå fel. Ibland måste jag säga till mig själv att sluta noja och inte tänka så mycket, men det är lättare sagt än gjort, när man lägger så mycket tid och energi på att komma hit.

    Jag har medvetet legat lite lågt med att berätta, vilket kanske är dumt, då du naturligtvis kan glädja dig för andra trots din situation, men när jag testade positivt testade du samma dag negativt och jag ville inte gnida in det ännu mer. Jag har inte berättat förrän ganska sent för folk omkring mig, då jag känt nån slags "jinx-känsla" över det hela... dumt... Sen har tiden gått och jag har hellre velat skicka stöttande och hoppfulla tankar och kommentarer till dig än skryta om mitt tillstånd, sånt får du höra tillräckligt genom dina vänner, facebook osv ;-) Jag var på föräldragruppsmöte för första ggn i måndags och bland 8 par, som vi var- alla förstföderskor, var vi tre som hade haft missfall innan. Jag vet inte hur många dom andra haft, det diskuterade vi inte, eller om det faktiskt var fler i gruppen som råkat ut för det men inget sa, men vi tre var iallafall öppna med att det hade hänt- så missfall är väldigt vanligt, t om i en sån liten grupp som vi var. 3 av 8 är ju nästan 40%....

    Jag tror definitivt på att ert IVF-försök ska ge något, jag tror stenhårt på att ni kommer få tillbaks ett ägg och att det blir ägg till frysen. Lyckas inte detta försök, så tror jag på nästa! Jag får en bra känsla inför IVF- grejen när det gäller er. Det är ju inget "fel" på er och får ni nu ett perfekt ägg tillbaks- vad kan gå fel då liksom- fastnar det bara så jäklar!!! ;-)

    Imorgon är det er magic day!!! :-)

    Anna i gbg....

    SvaraRadera
  6. Nä men!!!!! Shit va roligt! Vet knappt hur jag ska skriva för att du verkligen ska känna att jag blir jätte glad för din/er skull :) Jag har inte velat fråga för det kändes för nyfiket och jag ville verkligen inte att du skulle känna att du var tvungen att berätta om dig själv om du inte ville. Jag vill också säga att anledningen att jag frågade är att jag just hoppades på det du sen faktiskt skrev! Underbara nyheter och det inger hopp :)

    Har en vän som nyss fick barn men hade ett missfall innan det. Det tog ganska lång tid innan hon kunde slappna av, men det kom till slut, och dessutom en urfin bebis på det! Detsamma blir det för er. Förstår dock att det är svårt när man sett lite av hur det kan gå på andra sidan allt underbart om man säger.

    Än en gång, jag blev jätte glad över nyheterna och jag tar det som ett gott tecken att ha med mig imorgon. Du verkar vara en riktigt bra tjej och väldigt gulligt av dig att tänka på hur jag kände. Det hade du inte behövt, för jag hade uppriktigt inte känt annat än såhär :D

    3 febuari (eller där i närheten) kommer vara a good day! Tack för att du berättade och försök slappna av och njut. Svårt, men det kommer gå riktigt bra. Det känner jag i hela kroppen.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Ps: Jinx-regeln gäller bara just de första veckorna. Nu är du unjinxable ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha... vilken tur :-D

      Ja jag vet att du inte tycker att det är jobbigt alla gånger, men det kändes som fel tillfälle att berätta just då i början när du var så ledsen. Nu känner jag att du trots allt har en ny bra plan och den är positiv, tills annat bevisas, och när hoppet finns, så är det också lättare att glädjas åt andra. Jag har ju alltid varit glad för mina vänner som fått barn genom åren och inte känt att dom inte ska behöva berätta pga mig. Nu har jag däremot känt en viss ovilja att prata om min egen graviditet, dels kanske pga att det känns så overkligt på nåt sätt och som att det inte handlar om mig, men när någon som inte har barn eller när jag stöter på folk som jag inte riktigt vet hur statusen är, så känns det olustigt av någon anledning. Kanske just pga att jag vet hur många barnlösa känner och reagerar??

      Jag har avstått från att berätta på facebook t ex dels för att jag inte tycker att alla har med det att göra (jag har en del folk där som inte är nära vänner utan bara bekanta och arbetskollegor och typ chefer osv) och dels för att jag vet att barnlösa inte tycker det är så kul att läsa sånt och jag har några kollegor och några vänner som inte har barn och jag vet också att det finns, bland dom, både dom som vill och dom som inte vill ha barn och det känns onödigt att dom får statusar osv från mig som kanske sårar. Dom som jag umgås med och bryr mig om, vet ju ändå- resten kommer få veta tids nog.

      Har en bekant på min sambos sida, som levde ensam många år och inte fick till det med någon man och hon var fruktansvärt ledsen och nere i perioder för att hon längtade så efter barn. Hon ondgjorde sig över alla som satt på facebook osv och skrev statusar om sina graviditeter- det skulle hon aldrig göra!! Hon planerade att åka till Danmark och sparade för att kunna göra det. Men så träffade hon en kille och blev gravid typ direkt (vilket till en början inte var så populärt hos honom och det var lite svajigt där innan han bestämde sig för att stanna). Hon höll sitt löfte och var ganska tyst ändå, kanske pga att det var så upp och ner i övrigt. Nu är hon gravid igen, med sitt andra barn, bara ett år efter sitt första och nu droppar hon än det ena och än det andra på fejjan och gör precis det hon sa att hon inte skulle göra- hehe.... man glömmer så lätt när man inte längre är där. Och jag vill gärna tänka att folk är upprymda och stolta och behöver prata av sig om sin lycka och därför bara är tanklösa och inte alls elaka, men det är ju inte alla som tar det så, utan retar sig eller blir ledsna...

      Oj vad jag svamlar nu- en halv roman, utan nån egentlig röd tråd- haha... det är väl så när man inte har en egen blogg att skriva av sig i, då öser man ur sig i andras kommentarsfält ;-)

      Ha nu en skön kväll och försök sova och ladda för morgondagen! Eller hoppas du har sovit gott och laddat för idag, om du läser detta på fredagsmorgonen ;-)

      Kram Anna i gbg...

      Radera
    2. Det var ändå väldigt omtänksamt att du avvaktade. Just i de allra mörkaste stunderna är det inte alltid lätt. Jag glömmer det ibland när det känns lite ljusare. Tyvärr finns det ju nog ändå personer som man har svårt att glädjas med... de där riktigt störiga som bara blir en miljon gånger värre när de är gravida. Det är ju en del av dem som poppar upp på fb på ett jävligt störigt sätt.

      Tror nog också det är många (bland mina vänner vart det massor) som säger att de minsann inte ska bli "fb morsor" utan behålla integriteten och allt möjligt, men icke. Väl där så är det verkligen 90% av deras statusar som handlar om saker som anknyter till deras barns snor, blöjor och liknande. Som du säger så kan jag också tycka att de ska få ventilera sin glädje, absolut, men det blir bara lite sådär tjatigt när det handlar om varje gång/dag och ibland varje timme. Jag blir inte alltid så ledsen när jag läser deras bebisstatusar, men jag tycker det är så töntigt att de skriver så jävla dumma grejer. Vad hände där? Vart är människan jag kände? Sen blir jag ledsen ibland, men det är mest när någon lägger ut nån sån "Älskar du någon mer än livet själv, någon du... bla bla bla, kopiera detta om du är MAMMA". Då blir jag lite ledsen. I övrigt så tycker jag mest de tappar självrespekten och delger märkliga ting och verkar inte tänka alls på integritet längre eller den personen de faktiskt var en gång. Fb är ju inte så privat egentligen men det verkar de glömma helt.

      Tack än en gång för dina fina kommentarer! Verkligen uppskattat :) Idag smäller det för egen del, men jag ska uppdatera här på bloggen hur resultatet blir. Hoppas i alla fall på något till frysen, för jag vågar inte tro att det ska gå första gången ändå... Hade varit mindre stressigt att veta att det finns fler chanser.

      Ha en underbar dag och helg! Ta hand om dig!
      Kram

      Radera
  8. 12 ägg är jättebra. Hoppas ni får ett tillbaka imorgon och några till frysen. Vi ska få tillbaka imorgon. :)

    SvaraRadera
  9. Tack snälla! Håll gärna tummar vid 14 :) Då är det dags :$
    Jag håller för dig! Hoppas det går jätte bra!!!!!

    SvaraRadera