Hej,
Idag känner jag mig verkligen likgiltig. Varken eller helt enkelt...
Läkaren ska ju ringa på torsdag och jag vet ju hur besviken jag kommer bli. Tycker verkligen inte de har visat ett bra bemötande. En sak som hände vid min första kontakt med RMC och som förmodligen grusade stigen lite:
Just när vi skulle genomgå utredning så lämnade både jag och älskade blod till massa tester. Dessa tester skulle tas på fastande mage... oups, sa jag efter ostmackan slunkit ner den morgonen... När detta skett ringde jag dit för att kolla om det skulle ha inverkan på testerna. Testerna togs i juni och vi skulle få besked först i aug hur det såg ut. Eftersom det var så långt mellan blodlämning och besked ville vi ju veta om det behövdes nya tester så snart som möjligt. Annars kanske vi hade fått ta nya tester först i aug och vänta till nov... ja, ni fattar. Sköterskas kommentar på RMC till mitt samtal: Ja du, om det har inverkan eller ej vet inte jag och här finns ingen läkare just nu som kan svara. Du vet väl att du tar tid från andra patienter när du ringer på detta viset??? Trodde jag hört fel, men inte. Hon sa detta flera gånger under loppet av de två minuter vi pratade. Hon skulle se om hon kunde fråga en läkare under dagen och KANSKE återkomma med besked. Jag föll i tårar och ringde älskade. Han ringde i sin tur till RMC där en annan sköterska svarade och kunde ge besked på att det inte skulle spela någon roll. FY ALLTSÅ!!! Inte så konstigt att jag har taggarna ut lite när det gäller dom. Börjar undra vad man ska betala skatt för.... jag som alltid tyckt att det där med hög skatt varit juste...
Jaja, helgen var väl ok, men jag saknade älskade som var borta hela helgen. Inget känns riktigt helt när han inte är hos mig. Allt är lite trasigt då och inte lika fint alls. Jag älskar honom så mycket. Nu när han vet hur jag känner för RMC erbjöd han sig genast att ge sitt nummer istället på torsdag så han pratar med dom. Han är så omtänksam! Han vet hur svårt det är för mig att inte börja gråta i telefonen och vill ju så gärna hjälpa. Tyvärr hänger en del av denna skitbarnlöshet på kvinnan eftersom det är i hennes kropp allt känns och händer så det är inte så lätt för mannen att ta problematiken. Han måste i så fall anteckna allt kring när ägglossningen var, exakt när mensen kom, om den var riklig eller inte... ja, det är inte lätt för någon annan att svara på alla dessa frågor. Men för mig betyder engagemanget och viljan ALLT!! Det är kärlek det :)
Denna veckan är det mycket. Kort vecka är det också för jag ska iväg med jobbet torsdag till fredag och sen ska älskade iväg den helgen också :( Det blir mycket man ska hinna med i veckan alltså, både på jobb- och kärleksfronten.
Fin vecka till alla!
Kram
måndag 31 oktober 2011
fredag 28 oktober 2011
Grrrr...
Alltså... hatar facebook ibland!!!! Vad är det med folk där och deras idiotinlägg om sina barn och meningen med livet och hela den karusellen???? Kunde de inte förstå att det finns annat också? Alla ni i min sits vet säkert precis vad jag menar, behöver inte förtydligas.
Förlåt för utbrottet men jag funderar starkt på att gå ur den jädrans klubben (fb alltså). Stör mig ju ändå bara på alla dessa inlägg... har lust att skriva spydigheter tillbaks hela tiden för jag känner någonstans att de är riktade mot mig trots att de givetvis inte är det.
Trött på det bara.... och LOVAR dyrt och heligt att aldrig skriva sånt trams där även om jag skulle få 20 barn! LOVAR!
Förlåt för utbrottet men jag funderar starkt på att gå ur den jädrans klubben (fb alltså). Stör mig ju ändå bara på alla dessa inlägg... har lust att skriva spydigheter tillbaks hela tiden för jag känner någonstans att de är riktade mot mig trots att de givetvis inte är det.
Trött på det bara.... och LOVAR dyrt och heligt att aldrig skriva sånt trams där även om jag skulle få 20 barn! LOVAR!
Vankas helg, inget bus, bara godis :)
Ja då är det fredag. Inte liiika peppad inför helgen som jag brukar då min älskade ska hem till sin familj denna helgen. Han hjälper sin mamma och bygger lite, så snäll och kär han e :) Han ska även dit nästa helg och då till en barndomsväns kalas också så nu är det flera helger vi inte bara har och får njuta av varandra. Låter ju helt sjukt men jag saknar honom så mycket så fort han inte är hemma hos mig. Jag mår liksom absolut bäst när jag har honom hos mig. Då kan jag vila och återhämta mig! Nu får jag nöja mig med de fina kisarna istället... ja, de ersätter ju inte så bra men de är där i alla fall och sover så gärna skeden med mig. Lite gosigt det också.
Men, i helgen blir det säkert massa ungar som ringer på och hotar med bus eller godis så det är ju en toppen anledning att köpa hem ett kilo lösgodis :) så blir det nog lite till mig också, hehe.
Status annars idag är väl ok. Lite ledsen i kanterna men det går framåt. Har sörjt färdigt över mensen och nu hoppas jag att det går nästa gång istället. Håller MYCKET hårt i tanken att nu när det tagit lite tid betyder det att det verkligen blir nästa gång och då inte fler missfall heller.
Hoppas alla ni som kämpar på med barnlösheten får en lite extra bra helg denna helgen. Vet inte varför men när man läser runt på bloggar så känner jag att alla förtjänar en helg utöver det vanliga denna gången. Alla ni som fått + på stickan... håller tummarna för er och njut!!! Jag tillsammans med er andra som bara får - just nu...fight back! Vi sitter inne med huuuur mycket styrka som helst ;)
Kram
Men, i helgen blir det säkert massa ungar som ringer på och hotar med bus eller godis så det är ju en toppen anledning att köpa hem ett kilo lösgodis :) så blir det nog lite till mig också, hehe.
Status annars idag är väl ok. Lite ledsen i kanterna men det går framåt. Har sörjt färdigt över mensen och nu hoppas jag att det går nästa gång istället. Håller MYCKET hårt i tanken att nu när det tagit lite tid betyder det att det verkligen blir nästa gång och då inte fler missfall heller.
Hoppas alla ni som kämpar på med barnlösheten får en lite extra bra helg denna helgen. Vet inte varför men när man läser runt på bloggar så känner jag att alla förtjänar en helg utöver det vanliga denna gången. Alla ni som fått + på stickan... håller tummarna för er och njut!!! Jag tillsammans med er andra som bara får - just nu...fight back! Vi sitter inne med huuuur mycket styrka som helst ;)
Kram
torsdag 27 oktober 2011
Kanske en bättre dag idag...
Hoppas verkligen att det blir lite bättre idag. Igår var ju ingen höjdare precis. Jag fick ett meltdown på eftermiddagen just när vi skulle iväg till träningen. Efter träningen grät jag floder och var bara fylld med negativa känslor. Stackars älskade som måste samla upp bitarna efter mig när allt blir så fel. Jag blir nog ledsen också för jag får så dåligt samvete att han ska behöva utstå mig när jag inte längre känner mig som mig själv.
Droppen som fick mig ledsen igår var när vi vid gymmet såg två övergivna katter. De verkade nästan lite tama men inte så man kunde ta dom. Jag ska skriva till kattjouren idag och meddela var jag såg dem. Jag fick så ont i hjärtat när jag så de två kisarna och sen ovanpå allt det här med barnlösheten. Ja, som sagt hade jag ju nerverna utanpå kroppen och hur det kom sig att kisarna fick bägaren att rinna över det vet jag inte, men så var det i alla fall. Jag kände nog helt enkelt att denna världen är fylld av grymhet och orättvisor och jag gillar det inte!
Det jag funderade på igår som gjorde mig ledsen:
Droppen som fick mig ledsen igår var när vi vid gymmet såg två övergivna katter. De verkade nästan lite tama men inte så man kunde ta dom. Jag ska skriva till kattjouren idag och meddela var jag såg dem. Jag fick så ont i hjärtat när jag så de två kisarna och sen ovanpå allt det här med barnlösheten. Ja, som sagt hade jag ju nerverna utanpå kroppen och hur det kom sig att kisarna fick bägaren att rinna över det vet jag inte, men så var det i alla fall. Jag kände nog helt enkelt att denna världen är fylld av grymhet och orättvisor och jag gillar det inte!
Det jag funderade på igår som gjorde mig ledsen:
- Inför denna julen var vi HELT SÄKRA på att vi skulle vara föräldrar=total besvikelse
- Syrran hinner få barn nr 2 i mars innan vi får barn nr 1. Kanske tom så att vi inte ens väntar barn vid det tillfället (men där hoppas jag fortfarande, annars vet jag inte vad jag gör...)
- Samma som ovan gäller en kompis som ska få barn nr 2 i maj
- Rädsla att älskades LILLEBROR skulle outa att de ska bli föräldrar=jag dör lite av tanken
- Vi tänkte inte boka skidresa detta året för då var vi ju säkra på att jag åtminstone var gravid vid det tillfället. Igår bestämde vi att vi åker till Österrike för skidor nästa år=smärtsamt
- Det inbokade läkarsamtalet nästa veckla VET jag kommer leda till att vi ska vänta ett helt år till för att få vidare utredning, detta tycker jag är helt fel!
- Kisarna var hemlösa och det är jobbigt... hör ju inte hit men det får vara med på listan nu när det blev droppen till sammanbrottet igår :(
Hoppas ändå på en bättre dag idag. Ska försöka begrava mig i jobbet. Har ju en hel del att göra... Kanske hjälper liiiite.
Kram
onsdag 26 oktober 2011
RMC igen
... är inte så glad på dom faktiskt. RMC alltså. Vet inte om jag bara haft otur angående den som svarar när just jag ringer men de på RMC i malmö är inte toppen... någon annan kanske har en helt annan åsikt.
Nu ringde jag idag efter att mensen kommit för jag vill ha en PLAN! Jag har ju ingen plan. Jag skulle ju snabbt och kvickt bli gravid igen och DÅ fanns en plan för oss. Mediciner är hämtade för massa pengar men jag kan ju inte använda dom för det FUNKAR JU INTE! Nu går det ju varken snabbt eller lätt längre och vad händer då? Personen som svarade nämnde det där med att vi kanske måste vänta ett år nu och då kom tårarna. Hon sa att det ju är helt normalt att det kan ta ett år. Men det har ju inte varit normalt för oss! Vi har ju redan väntat ett år och haft tre missfall. Varför måste vi drabbas dubbelt! Kan de inte undersöka de saker de inte gjorde sist nu när situationen har ändrats? Jag blir så trött och ledsen.
Jag fick en tid med läkaren som ska ringa nästa vecka men jag vet att hon också kommer hävda det där året. Hon var inte så bra sist heller och ringde inte på den dagen hon skulle och jag fick en jätte jobbig tid tills hon äntligen ringde veckan efter. Det var verkligen inte jätte bra. :(
Jag bad i alla fall om att få min journal skickad så får vi se om en privat klinik kan utreda oss bättre och mer grundligt. Den biten kostar ju inte så mycket heller så det kunde ju vara en ide.
Kram
Nu ringde jag idag efter att mensen kommit för jag vill ha en PLAN! Jag har ju ingen plan. Jag skulle ju snabbt och kvickt bli gravid igen och DÅ fanns en plan för oss. Mediciner är hämtade för massa pengar men jag kan ju inte använda dom för det FUNKAR JU INTE! Nu går det ju varken snabbt eller lätt längre och vad händer då? Personen som svarade nämnde det där med att vi kanske måste vänta ett år nu och då kom tårarna. Hon sa att det ju är helt normalt att det kan ta ett år. Men det har ju inte varit normalt för oss! Vi har ju redan väntat ett år och haft tre missfall. Varför måste vi drabbas dubbelt! Kan de inte undersöka de saker de inte gjorde sist nu när situationen har ändrats? Jag blir så trött och ledsen.
Jag fick en tid med läkaren som ska ringa nästa vecka men jag vet att hon också kommer hävda det där året. Hon var inte så bra sist heller och ringde inte på den dagen hon skulle och jag fick en jätte jobbig tid tills hon äntligen ringde veckan efter. Det var verkligen inte jätte bra. :(
Jag bad i alla fall om att få min journal skickad så får vi se om en privat klinik kan utreda oss bättre och mer grundligt. Den biten kostar ju inte så mycket heller så det kunde ju vara en ide.
Kram
:(
Nu är nog mensen här... lite färgade fläckar vid senaste toabesöket. Jag blir så ledsen. Först alla dessa missfall och sen inga fler graviditeter alls. Varför måste man drabbas dubbelt för?
Måste väl ringa till RMC och förklara situationen. Jag är bara LIVRÄDD att de kommer be mig vänta i ett år innan vi får hjälp. Först väntade jag på tre missfall och sen kanske att jag måste vänta ett år innan jag får hjälp igen. Jag blir så ledsen. Hur ska jag kunna jobba vidare idag när tankarna bara rör sig om min situation? Det går bara inte. När mensen kommit igång helt så ringer jag och frågar. Annars kanske man skulle be om en utredning privat. Jag orkar inte vänta så länge som RMC kommer att föreslå.
:(
Måste väl ringa till RMC och förklara situationen. Jag är bara LIVRÄDD att de kommer be mig vänta i ett år innan vi får hjälp. Först väntade jag på tre missfall och sen kanske att jag måste vänta ett år innan jag får hjälp igen. Jag blir så ledsen. Hur ska jag kunna jobba vidare idag när tankarna bara rör sig om min situation? Det går bara inte. När mensen kommit igång helt så ringer jag och frågar. Annars kanske man skulle be om en utredning privat. Jag orkar inte vänta så länge som RMC kommer att föreslå.
:(
Känner det på mig
Hej bloggen,
Idag känns det inte som en bra dag. Jag känner på mig att jag kommer få mens vilken dag som nu och jag vill inte. Jag vill att det ska ha fungerat. Alternativet är dock att jag inte får mens och då blir det helt säkert ett missfall för jag känner inget av det jag borde om jag var gravid med ett fungerande foster. Jag vet att man ska vara positiv men jag känner ju vad jag känner :(
Det var som vid ett av mina missfall. Det hade just börjat blöda och jag ringde till KK för att informera. Jag säger att det är tyvärr så att jag blöder och det är nog mitt tredje missfall som är på gång. Sköterskan i telefonen svarar "Så kan du inte säga, det är inte alls ovanligt med blödning i början av en graviditet". "Jaha, blödning med klumpar stora som pingisbollar? Helt normalt? Är det det du säger?" Grrrr.... vet man så vet man och ingen annan kan övertyga om annat. Det där som ska vara lugnande och som andra människor försöker sig på tycker jag de ska sluta med till mig. För när man säger så så är det pärlor till svin. Jag vet vad jag vet och det hjälper inte att någon mitt i ett uppenbart missfall pratar om att det kanske kan vara en nidationsblödning. Mängden blod och delar som kommer vid ett missfall går liksom inte att ta miste på om man haft flera stycken. Man vet tyvärr allt för väl hur det ser ut, up close!... sorry att jag sprider lite bitterhet här, är bara inte på topp idag...jag gillar ju såklart när folk bryr sig, det är inte så riktigt...
Till en annan sak. Jag och älskade har bestämt musik till vårt bröllop :) Det kommer bli jätte bra och ganska lättsamt. Som start i rådhuset kommer vi spela "The moniker med Oh my god", sen tar vi den jag la upp häromdagen "Jag har gått inunder stjärnor", sen kör vi en liten text som en kompis läser som är skriven av Pär Lagerkvist och heter "Kärlekens visa", därefter tar vi "Östen med resten och Hon kommer med solsken till mig" (vi byter ut Hon mot Du). Valsen har vi sedan sagt ska bli Robban Broberg och "Båtlåt". Det känns bra och jag tror att jag och älskade kommer att bli nöjda. Det är ju roligt att se fram emot. Innan dess längtar jag till den 1 dec för då ska vi en långhelg till estocolmo :) det ska också bli mysigt med hotell, stan och träffa vänner.
Ja, får försöka peppa upp mig själv tills mensen kommer eller inte. Det blir jobbigt vilket som tyvärr...
Kram
Idag känns det inte som en bra dag. Jag känner på mig att jag kommer få mens vilken dag som nu och jag vill inte. Jag vill att det ska ha fungerat. Alternativet är dock att jag inte får mens och då blir det helt säkert ett missfall för jag känner inget av det jag borde om jag var gravid med ett fungerande foster. Jag vet att man ska vara positiv men jag känner ju vad jag känner :(
Det var som vid ett av mina missfall. Det hade just börjat blöda och jag ringde till KK för att informera. Jag säger att det är tyvärr så att jag blöder och det är nog mitt tredje missfall som är på gång. Sköterskan i telefonen svarar "Så kan du inte säga, det är inte alls ovanligt med blödning i början av en graviditet". "Jaha, blödning med klumpar stora som pingisbollar? Helt normalt? Är det det du säger?" Grrrr.... vet man så vet man och ingen annan kan övertyga om annat. Det där som ska vara lugnande och som andra människor försöker sig på tycker jag de ska sluta med till mig. För när man säger så så är det pärlor till svin. Jag vet vad jag vet och det hjälper inte att någon mitt i ett uppenbart missfall pratar om att det kanske kan vara en nidationsblödning. Mängden blod och delar som kommer vid ett missfall går liksom inte att ta miste på om man haft flera stycken. Man vet tyvärr allt för väl hur det ser ut, up close!... sorry att jag sprider lite bitterhet här, är bara inte på topp idag...jag gillar ju såklart när folk bryr sig, det är inte så riktigt...
Till en annan sak. Jag och älskade har bestämt musik till vårt bröllop :) Det kommer bli jätte bra och ganska lättsamt. Som start i rådhuset kommer vi spela "The moniker med Oh my god", sen tar vi den jag la upp häromdagen "Jag har gått inunder stjärnor", sen kör vi en liten text som en kompis läser som är skriven av Pär Lagerkvist och heter "Kärlekens visa", därefter tar vi "Östen med resten och Hon kommer med solsken till mig" (vi byter ut Hon mot Du). Valsen har vi sedan sagt ska bli Robban Broberg och "Båtlåt". Det känns bra och jag tror att jag och älskade kommer att bli nöjda. Det är ju roligt att se fram emot. Innan dess längtar jag till den 1 dec för då ska vi en långhelg till estocolmo :) det ska också bli mysigt med hotell, stan och träffa vänner.
Ja, får försöka peppa upp mig själv tills mensen kommer eller inte. Det blir jobbigt vilket som tyvärr...
Kram
tisdag 25 oktober 2011
en ska till...
Det finns ett ordspråk (ja, lite religiöst är det kanske, trots min icketro så gillar ordspråket ändå, basta)
Man får det man orkar bära
På ett vis känner jag lite trygghet i detta ordspråk. Vet ej varför men kanske för att jag då tror att jag orkar istället för att känna att jag helt enkelt inte orkar... ett dyft till.
Ds
Man får det man orkar bära
På ett vis känner jag lite trygghet i detta ordspråk. Vet ej varför men kanske för att jag då tror att jag orkar istället för att känna att jag helt enkelt inte orkar... ett dyft till.
Ds
Ingen rubrik idag
Hej,
Kom inte på en klämmig rubrik men känner att jag vill skriva av mig ändå... det är ju min blogg så det får jag ju så mycket jag vill :) så skönt!
Blev så glad igår, tänk att jag har en första bloggintresserad! Tjoho och välkommern till Längtan. Tråkigt bara att det är så många av oss som går igenom svåra tider gällande det gemensamma "problem" vi sitter på. Känner verkligen igen mig i det ovan nämnd blogg går igenom just nu. Det är så jag känt efter varje missfall. Hemskt att erkänna... men jag tappade faktiskt nästan livslusten. Frågan på "Vad är då meningen med livet" drev mig ner i ett hål och jag såg ingenting där nere. Varken lycka eller knappt sorg till och med. Jag drabbades av en enorm likgiltighet. Nu när vi försöker igen är jag så rädd för den känslan. OM det blir fler missfall så VET jag att den känslan kommer... för det gör den varje gång. En vän till mig som också haft ett missfall kände inte igen den så det kanske är lite olika det där.
Nu ska jag få mens i helgen om inget gått som det ska (detta förutsätter jag då jag inte känner något på g i kroppen). OM jag inte får mensen så vet jag en som blir orolig... fan att man ska känna på det viset. OM jag får mensen så blir jag ju ledsen för att det verkar ha hakat upp sig i min kropp och att det inte fungerar längre. Its a loose loose again :(
Såg TVserien igår på SVT, behöver ju ingen närmre beskrivning. Jag led med Elida. Tycker det är jätte svårt att titta. Jag blir så ledsen och ytterligare orolig. När jag hör om 17 försök av diverse slag... min älskade som satt hos mig i soffan verkade lite förvånad. Att det kan gå så långt! Detta har ju jag vetat hela tiden så som jag läser på nätet i tid och otid, men det var nog lite nyheter för honom. Oavsett om jag blir låg av serien så är det ju bra att de lyfter detta till samtal. Vet bara inte om jag uppskattar kollegornas diskussioner som kommer som ett brev på posten dagen efter när de bara helt ytligt "tycker till" om programmet.
Man är verkligen som en halv människa i en hel människas kropp. Det är helt enkelt lite tomt inuti att vara jag just nu.
Kram
Kom inte på en klämmig rubrik men känner att jag vill skriva av mig ändå... det är ju min blogg så det får jag ju så mycket jag vill :) så skönt!
Blev så glad igår, tänk att jag har en första bloggintresserad! Tjoho och välkommern till Längtan. Tråkigt bara att det är så många av oss som går igenom svåra tider gällande det gemensamma "problem" vi sitter på. Känner verkligen igen mig i det ovan nämnd blogg går igenom just nu. Det är så jag känt efter varje missfall. Hemskt att erkänna... men jag tappade faktiskt nästan livslusten. Frågan på "Vad är då meningen med livet" drev mig ner i ett hål och jag såg ingenting där nere. Varken lycka eller knappt sorg till och med. Jag drabbades av en enorm likgiltighet. Nu när vi försöker igen är jag så rädd för den känslan. OM det blir fler missfall så VET jag att den känslan kommer... för det gör den varje gång. En vän till mig som också haft ett missfall kände inte igen den så det kanske är lite olika det där.
Nu ska jag få mens i helgen om inget gått som det ska (detta förutsätter jag då jag inte känner något på g i kroppen). OM jag inte får mensen så vet jag en som blir orolig... fan att man ska känna på det viset. OM jag får mensen så blir jag ju ledsen för att det verkar ha hakat upp sig i min kropp och att det inte fungerar längre. Its a loose loose again :(
Såg TVserien igår på SVT, behöver ju ingen närmre beskrivning. Jag led med Elida. Tycker det är jätte svårt att titta. Jag blir så ledsen och ytterligare orolig. När jag hör om 17 försök av diverse slag... min älskade som satt hos mig i soffan verkade lite förvånad. Att det kan gå så långt! Detta har ju jag vetat hela tiden så som jag läser på nätet i tid och otid, men det var nog lite nyheter för honom. Oavsett om jag blir låg av serien så är det ju bra att de lyfter detta till samtal. Vet bara inte om jag uppskattar kollegornas diskussioner som kommer som ett brev på posten dagen efter när de bara helt ytligt "tycker till" om programmet.
Man är verkligen som en halv människa i en hel människas kropp. Det är helt enkelt lite tomt inuti att vara jag just nu.
Kram
fredag 21 oktober 2011
Transportsträcka slut!
Åh, fredag, ljuvliga fredag :) Nu är transporten till helgen slut och det ska bli underbart! Jag älskar helg och att få tillbringa hela dagar med älskade. Det gör mig så lycklig att jag har svårt att skriva något om barnlösheten idag. Den finns ju där än men det är inget jag kan göra. Det bästa som kan göra är att njuta av min tid med älskade, så det ska jag minsann.
Vi renoverar lite till hemma (tar aldrig slut det där) och det ska bli kul att se resultatet nu. Tvättstugan är det som stått på tur och det är det sista rummet i huset att göra vid. Älskade, som är så duktig, har snickrat vääärldens finaste skomöbel till mig/oss (mest mig, hehe) som jag fått designa och den blev klar igår och sååå fin! Nu är det ny bänkskiva och vask som gäller sen är det klart. Skönt att kunna gräva ner sig i projekt som får en att tänka på annat.
Status idag; helt ok faktiskt!
Kram
Vi renoverar lite till hemma (tar aldrig slut det där) och det ska bli kul att se resultatet nu. Tvättstugan är det som stått på tur och det är det sista rummet i huset att göra vid. Älskade, som är så duktig, har snickrat vääärldens finaste skomöbel till mig/oss (mest mig, hehe) som jag fått designa och den blev klar igår och sååå fin! Nu är det ny bänkskiva och vask som gäller sen är det klart. Skönt att kunna gräva ner sig i projekt som får en att tänka på annat.
Status idag; helt ok faktiskt!
Kram
torsdag 20 oktober 2011
Hoppet ställer till det igen
Kollade nu i kalendern och det är ju bara en vecka och två dagar sedan jag hade ägglossning och vi "låg i". Det kanske inte är så konstigt att jag inte känner nåt alls än, eller?. Problemet är ju bara att jag kan jämföra med de andra gångerna som vi blivit gravida och då har jag "känt det på mig" sen dag ett och nu känner jag 0. Kanske ska jag inte jämföra för det gick ju inte så jävla bra de gångerna i alla fall? Ja, ni hör ju, hoppet är galet hos mig ibland.
Kalldusch runt den 30 istället när mensen dyker upp.
En sak har jag i alla fall insett. Hellre tre missfall än ingen graviditet alls. Oavsett hur jävligt det är att blöda ut ett foster, och det vill jag lova är smärta för både kropp och själ, så är det i alla fall något. Just nu känns det svårt om det inte bli något alls. Ännu en konstig känsla, men jag har frågat mig på vägen vilket som är bäst/värst och jag har nu kommit fram till: Hellre ett missfall till än inget, för det är i alla fall något PUNKT.
/Hopplöst hoppfull
Kalldusch runt den 30 istället när mensen dyker upp.
En sak har jag i alla fall insett. Hellre tre missfall än ingen graviditet alls. Oavsett hur jävligt det är att blöda ut ett foster, och det vill jag lova är smärta för både kropp och själ, så är det i alla fall något. Just nu känns det svårt om det inte bli något alls. Ännu en konstig känsla, men jag har frågat mig på vägen vilket som är bäst/värst och jag har nu kommit fram till: Hellre ett missfall till än inget, för det är i alla fall något PUNKT.
/Hopplöst hoppfull
Leva genom andra?
Hej,
Är det ok att leva genom andra och hur länge kan man göra det tro? Innan man blir galen och ser det svarta hålet i vitögat det vill säga? För till sist blir man nog galen och tappar allt förnuft och jag fasar för det uppvaknandet. Jag läser ju en del bloggar i ämnet, ibland fler och ibland färre. Just nu läser jag lagom många skulle jag säga. Lagom många för att jag ska orka leva i en hyfsad vardag med lagom mycket glädje. Jag har märkt att jag lever lite genom dessa bloggar istället för i min egen oro om varför det inte går för oss. När jag läser en blogg där man plussat efter många års försök blir jag så glad för deras skull att det nästan, för en mikro sekund, känns som det var vi som lyckades. Sen blir jag ledsen om jag påminner mig om att vi står kvar där vi stått ett bra tag. Inga äggplock i horisonten att se fram emot, inga IVF försök eller ruvande för vår del. INGET. Efter att jag känt glädje i en mikrosekund blir jag i regel ledsen och orolig igen, men den där mikrosekunden är så härlig... värd att leva för kanske? På så vis undrar jag om det är ok att leva genom andra, för just nu är det så jag lever för att få lite positiv energi.
Morgonfikat på jobbet idag var svår. Två mammor i min enhet pratar om hur stolta de var när de var gravida med magen och sånt. Jag vill spy där och då i min kaffekopp och skrika: -Faaan vilka ruttna liv ni levt om ni tror det är ALLT här i världen. De som inte har barn lever faktiskt också! Varför tycks alla småbarnsföräldrar missa det? Kanske för att de kan. Kanske för att de kan dra det där kortet ur rockärmen och säga: -"Jag som mamma vet något som inte du vet, HA".
Kram
Är det ok att leva genom andra och hur länge kan man göra det tro? Innan man blir galen och ser det svarta hålet i vitögat det vill säga? För till sist blir man nog galen och tappar allt förnuft och jag fasar för det uppvaknandet. Jag läser ju en del bloggar i ämnet, ibland fler och ibland färre. Just nu läser jag lagom många skulle jag säga. Lagom många för att jag ska orka leva i en hyfsad vardag med lagom mycket glädje. Jag har märkt att jag lever lite genom dessa bloggar istället för i min egen oro om varför det inte går för oss. När jag läser en blogg där man plussat efter många års försök blir jag så glad för deras skull att det nästan, för en mikro sekund, känns som det var vi som lyckades. Sen blir jag ledsen om jag påminner mig om att vi står kvar där vi stått ett bra tag. Inga äggplock i horisonten att se fram emot, inga IVF försök eller ruvande för vår del. INGET. Efter att jag känt glädje i en mikrosekund blir jag i regel ledsen och orolig igen, men den där mikrosekunden är så härlig... värd att leva för kanske? På så vis undrar jag om det är ok att leva genom andra, för just nu är det så jag lever för att få lite positiv energi.
Morgonfikat på jobbet idag var svår. Två mammor i min enhet pratar om hur stolta de var när de var gravida med magen och sånt. Jag vill spy där och då i min kaffekopp och skrika: -Faaan vilka ruttna liv ni levt om ni tror det är ALLT här i världen. De som inte har barn lever faktiskt också! Varför tycks alla småbarnsföräldrar missa det? Kanske för att de kan. Kanske för att de kan dra det där kortet ur rockärmen och säga: -"Jag som mamma vet något som inte du vet, HA".
Kram
onsdag 19 oktober 2011
Ännu en
Ja, då så, en lunch med en gammal arbetskamrat idag. Trevligt såklart för hon är ju toppen.... och gravid igen berättade hon idag. De har en liten pojke som fyllde ett för inte så länge sen så det var ju snabbt på det igen. Kul för dom... så jävla svårt att bli glad. När hon blev gravid med första barnet sa hon -"Tänka sig att det var så lätt att skaffa barn. Trodde ALDRIG att det skulle gå så snabbt". Jag vet inte vart jag ska ta vägen :( jag är så ledsen för vår situation. Vi började försöka strax efter de blev gravida för första gången och nu ska de alltså ha en liten till. Det ger mig en kalldusch om hur snabbt tiden går och att det rinner oss ur händerna. Dessutom kändes det lite extra då hon berättade det idag. Det var nämligen så att jag började med att säga att vi skulle gifta oss och att hon kunde öronmärka vår dag redan nu i kalendern. Och då fnissade hon till och sa, -"Det är lugnt vi ska inte resa i sommar... då har vi nämligen en liten till"... på något sätt grusade ju detta lite för bröllopet också. Det kommer vara en jävla bebisfest och jag VILL INTE!!!!!!! Det ska ju för faaan vara vår dag! Går det ens att bannlysa ammandes bebisar från ett bröllop? Det gör det nog inte, helvete! Jag blir såklart ledsen när jag tänker på det men också lite arg, grrr...... när ska vi få vara ifred med detta? Måste vi ALLTID behöva bli påminda? Kan vi inte ens få slippa det på vårt eget bröllop? Svaret är ju såklart, nej, ni slipper ALDRIG det, inte ens på ert bröllop. PUNKT.
Väntar nu på den eländiga mensen. Det är ju en hel vecka kvar men ändå. Jag vet ju att skiten kommer.
Kram
Väntar nu på den eländiga mensen. Det är ju en hel vecka kvar men ändå. Jag vet ju att skiten kommer.
Kram
tisdag 18 oktober 2011
Krassel trassel på g
Hej,
Känner mig så hängig idag. Ont bakom ögonen och i halsen, blä. Håller nog på att bli sjuk.
Det var ju ett tag sen nu så här kommer lite uppdatering. Helgen var fin. Vi besökte älskades föräldrar och detta är ju alltid jätte trevligt. Det inslaget som skrämde mig lite var att hans bror, fru och nya lilla lilla bebis också skulle komma på besök så vi fick se och hålla miraklet... Visst är det mysigt men aj så ont det också gör. Fasen alltså. Det smärtar mig av många anledningar. Dessa två outade sin graviditet just när vi hade vårt andra missfall som jag skrivit om tidigare i bloggen. Detta skulle alltså varit vi vid denna tiden eftersom vårt barn också skulle kommit i september. Så himla svårt det är att glädjas. Kände mig som ett mongo när jag hellre satt på golvet med kattungarna och hundvalpen istället för att stå böjd över denna lilla sovandes bebisen. Misstänker att man upplever det lite knäppt när någon i sina bästa 30 inte är mer intresserad än det... ALLA andra vill ju bara prata barn. Älskade mamma (hon är verkligen helt underbar) men utan att hon tänker på det så finns det nästan alltid med i samtliga meningar -"Ja, och nn du vet, var där... han har ju fått en liten i våras... blablabla". Detta angående vem som ynglat av sig och hur ofta kommer liksom ALLTID upp. Det finns visst inga vägar runt det. Vänjer man sig någonsin? Kommer det en tid när dessa meningar inte känns alls? Hur länge tar det?
En annan sak som bekymrar mig... tror inte vi blev gravida denna gången heller. Nu har vi alltså gått från överfertila med tre missfall till ej fertila alls. Blir lite orolig eftersom att utredningen på RMC grundade sig i att vi blev gravida. När detta inte stämmer längre så skulle jag vilja att de kollar fler saker. Älskades spermier kanske? Eller något med mina ägg och äggledare? Vi får försöka en ägglossning till sen måste vi nog kontakta dom. Jag vill ju INTE vänta ett helt år till! Hoppas jag verkligen vi inte behöver. Vi borde ju redan vara kvalificerade till hjälp efter alla missfallen. Nu när jag räknar efter har vi försökt bli gravida sedan aug. Det är alltså 3 ägglossningar som misslyckats. När ska man oroa sig??? Varför är det så här nu? Shit vad ledsen jag blir... :(
Nä, nu är det inge kul längre. Jag vill att detta ska lyckas! Nu har vi bokat bröllopet defenitivt till nästa sommar. Lokal, övernattningsmöjligheter, vigselförättare samt rådhus är klart. Tänk om vi ändå kunde ha en liten extra familjemedlem med på denna dagen, eller att jag åtminstone är tjock om magen. Jag hoppas detta mer än något annat!!!!
Kram
Känner mig så hängig idag. Ont bakom ögonen och i halsen, blä. Håller nog på att bli sjuk.
Det var ju ett tag sen nu så här kommer lite uppdatering. Helgen var fin. Vi besökte älskades föräldrar och detta är ju alltid jätte trevligt. Det inslaget som skrämde mig lite var att hans bror, fru och nya lilla lilla bebis också skulle komma på besök så vi fick se och hålla miraklet... Visst är det mysigt men aj så ont det också gör. Fasen alltså. Det smärtar mig av många anledningar. Dessa två outade sin graviditet just när vi hade vårt andra missfall som jag skrivit om tidigare i bloggen. Detta skulle alltså varit vi vid denna tiden eftersom vårt barn också skulle kommit i september. Så himla svårt det är att glädjas. Kände mig som ett mongo när jag hellre satt på golvet med kattungarna och hundvalpen istället för att stå böjd över denna lilla sovandes bebisen. Misstänker att man upplever det lite knäppt när någon i sina bästa 30 inte är mer intresserad än det... ALLA andra vill ju bara prata barn. Älskade mamma (hon är verkligen helt underbar) men utan att hon tänker på det så finns det nästan alltid med i samtliga meningar -"Ja, och nn du vet, var där... han har ju fått en liten i våras... blablabla". Detta angående vem som ynglat av sig och hur ofta kommer liksom ALLTID upp. Det finns visst inga vägar runt det. Vänjer man sig någonsin? Kommer det en tid när dessa meningar inte känns alls? Hur länge tar det?
En annan sak som bekymrar mig... tror inte vi blev gravida denna gången heller. Nu har vi alltså gått från överfertila med tre missfall till ej fertila alls. Blir lite orolig eftersom att utredningen på RMC grundade sig i att vi blev gravida. När detta inte stämmer längre så skulle jag vilja att de kollar fler saker. Älskades spermier kanske? Eller något med mina ägg och äggledare? Vi får försöka en ägglossning till sen måste vi nog kontakta dom. Jag vill ju INTE vänta ett helt år till! Hoppas jag verkligen vi inte behöver. Vi borde ju redan vara kvalificerade till hjälp efter alla missfallen. Nu när jag räknar efter har vi försökt bli gravida sedan aug. Det är alltså 3 ägglossningar som misslyckats. När ska man oroa sig??? Varför är det så här nu? Shit vad ledsen jag blir... :(
Nä, nu är det inge kul längre. Jag vill att detta ska lyckas! Nu har vi bokat bröllopet defenitivt till nästa sommar. Lokal, övernattningsmöjligheter, vigselförättare samt rådhus är klart. Tänk om vi ändå kunde ha en liten extra familjemedlem med på denna dagen, eller att jag åtminstone är tjock om magen. Jag hoppas detta mer än något annat!!!!
Kram
torsdag 13 oktober 2011
Orolig...
Ja då har vi kört ägglossningstestet klart tror jag. De två strecken var väldigt tydliga i tisdags och lite även i går men i morse var det nog förbi. Bara mycket svagt så jag tror det var ägglossning i tisdags när jag också hade ont i ena sidan. Detta innebär att ägglossningen var någon dag innan det vi trott. Hoppas innerligt att det är därför vi inte blivit gravida... hoppas verkligen. Nu har vi ju verkligen "legat i" denna tiden så blir det inget denna gången så blir jag riktigt orolig. Haha, sitter redan efter vara två dagar och känner efter smärtor i brösten. Kanske lite tidigt att få symptom men det säger lite om hur orolig jag är. OM det blir positivt test är det dags med sprutor i magen, en extra tablett på morgonen och en tablett som ska upp i härligheten. Allt det är också lite nervöst. Hoppas det inte är allt för besvärligt med sprutan...
Tänker också på de bloggar om barnlöshet jag läser. För vissa verkar det gå riktigt bra nu och det är ju roligt men jag undrar om vi kommer vara en av dom eller om det ska sluta annorlunda för oss. Vill ju också få ett lyckligt slut.
Har svårt med fokus på jobbet idag. Har bestämt att det som jag skulle göra idag kan vänta lite vilket gör att jag bara sitter och ströjobbar och pysslar lite. Ganska skönt men då blir det desto mer imorgon.
Åhhh... undrar vad som händer i min kropp... vill ju bara samarbeta med den så jag fattar inte vad det är frågan om!!!!
Jaja, träning är säkert bra i sammanhanget så jag ska ut på en löprunda ikväll. 6,5 km blir bra. Hoppas bara jag inte skakar loss ägget men det kan man väl inte? Klara det inte en träning så klarar det garanterat inte alla de månader som ska till för en lyckad graviditet!
Kram
Tänker också på de bloggar om barnlöshet jag läser. För vissa verkar det gå riktigt bra nu och det är ju roligt men jag undrar om vi kommer vara en av dom eller om det ska sluta annorlunda för oss. Vill ju också få ett lyckligt slut.
Har svårt med fokus på jobbet idag. Har bestämt att det som jag skulle göra idag kan vänta lite vilket gör att jag bara sitter och ströjobbar och pysslar lite. Ganska skönt men då blir det desto mer imorgon.
Åhhh... undrar vad som händer i min kropp... vill ju bara samarbeta med den så jag fattar inte vad det är frågan om!!!!
Jaja, träning är säkert bra i sammanhanget så jag ska ut på en löprunda ikväll. 6,5 km blir bra. Hoppas bara jag inte skakar loss ägget men det kan man väl inte? Klara det inte en träning så klarar det garanterat inte alla de månader som ska till för en lyckad graviditet!
Kram
onsdag 12 oktober 2011
Vänner
Fina vän som jag träffade igår. Vad det är skönt att prata med dig! Jag är så lättad efter när man fått babbla loss allt som man går och funderar på och inte kan prata med vem som helst om. Om än olika situationer så är vi ju så bra på att förstå varandra :)
Sen var det hem till älsklingen och göra något med stundande ägglossning. Det som jag tycker är märkligt är ju hur kroppen reagerar. Innan vi började försöka oss på detta med barn var min kropp aldrig märklig kring varesig ägglossning eller mens. Allt gick som smort och jag kände sällan av min cykel alls. Nu är det annat.... ägglossning igår, jajemen, håll och ont som fan i sidan, mens, ja då kör vi nästan en veckas sjukskrivning med galen migrän. Vad är detta? Varför har min kropp börjat bete sig på detta viset? Är det kanske bara jag som är mer observant? Jag känner mig vilsen i detta och har ingen att fråga. RMC har inte varit något stöd what so ever. De har jag ju ingen kontakt med efter att deras utredning var klar och visade att det minsann inte var fel på någon av oss.
Ja, just nu bara väntar och längtar jag. Jag vill att vi ska få komma förbi detta kapitel och att 2012 ska bli ett bättre år. Jag vill få glädjas åt en bebis och se min älskade få bli den underbara pappa jag vet att han kommer att vara. Själv vill jag såklart bli en underbar mamma som jag vet att jag ska vara, hehe, jo men visst e det så!
Längtar till framtiden just nu och vill verkligen inte se någon mens i slutet av denna månaden. Då vet jag faktiskt inte vad jag gör...
Kram
Sen var det hem till älsklingen och göra något med stundande ägglossning. Det som jag tycker är märkligt är ju hur kroppen reagerar. Innan vi började försöka oss på detta med barn var min kropp aldrig märklig kring varesig ägglossning eller mens. Allt gick som smort och jag kände sällan av min cykel alls. Nu är det annat.... ägglossning igår, jajemen, håll och ont som fan i sidan, mens, ja då kör vi nästan en veckas sjukskrivning med galen migrän. Vad är detta? Varför har min kropp börjat bete sig på detta viset? Är det kanske bara jag som är mer observant? Jag känner mig vilsen i detta och har ingen att fråga. RMC har inte varit något stöd what so ever. De har jag ju ingen kontakt med efter att deras utredning var klar och visade att det minsann inte var fel på någon av oss.
Ja, just nu bara väntar och längtar jag. Jag vill att vi ska få komma förbi detta kapitel och att 2012 ska bli ett bättre år. Jag vill få glädjas åt en bebis och se min älskade få bli den underbara pappa jag vet att han kommer att vara. Själv vill jag såklart bli en underbar mamma som jag vet att jag ska vara, hehe, jo men visst e det så!
Längtar till framtiden just nu och vill verkligen inte se någon mens i slutet av denna månaden. Då vet jag faktiskt inte vad jag gör...
Kram
tisdag 11 oktober 2011
Hej!
Ja då var det tisdag och igår var sista avsnittet av Svenska Hollywoodfruar *sorg*, nä, men inte för jag tittat slaviskt, mest för att Maria Montazami varit så rar i rutan ;) Ikväll blir det istället Despan, bra det me!
Kanske lite återhämtning till helgen redan för då ska vi nämligen titta på min älskades brors lilla mirakel... sådär känner jag. Så tråkigt att behöva känna sig så missunsam, det klär man liksom inte i alls. Det är helt olikt mig och jag trivs inte med att ha det så.
När jag kom hem från innebandyn igår hade älskade köpt ägglossningstest (han e så fin och omtänksam... eller så vill han inte ligga lika intensivt som vi gjort när vi inte vetat helt säkert... hmmmm, hehe) som vi ska köra denna gången. Efter att det gick så himla lätt de andra gångerna har vi nu inte lyckats på två månader så nu kör vi med testet för säkerhets skull. Kanske har man nu blivit en i statistiken som helt enkelt inte blir gravida, härligt.... fan. Hoppas det går denna gången och att vi får behålla det lilla livet. I annat fall kanske vi åtminstone kunde få IVF om det behövs. I dagsläget får vi inte det eftersom vi blir gravida i första läget ändå, its a loose/loose verkar det som. Stickan, om jag kunde tyda den rätt i morse, säger mig att det blir ligga ikväll, hehe, helt ok med mig ;)
Idag efter jobbet ska jag fika med en av de mest speciella vännerna. Nämligen en som vet vår historia! Vi har nämligen valt att inte berätta för någon, men denna lilla kära vän till mig vet, så det ska bli extra skoj att ses med henne och få prata av sig lite. Hon har nämligen själva haft ett missfall så hon kan på något vis relatera till mina upplevelser.
Kram
Ja då var det tisdag och igår var sista avsnittet av Svenska Hollywoodfruar *sorg*, nä, men inte för jag tittat slaviskt, mest för att Maria Montazami varit så rar i rutan ;) Ikväll blir det istället Despan, bra det me!
Kanske lite återhämtning till helgen redan för då ska vi nämligen titta på min älskades brors lilla mirakel... sådär känner jag. Så tråkigt att behöva känna sig så missunsam, det klär man liksom inte i alls. Det är helt olikt mig och jag trivs inte med att ha det så.
När jag kom hem från innebandyn igår hade älskade köpt ägglossningstest (han e så fin och omtänksam... eller så vill han inte ligga lika intensivt som vi gjort när vi inte vetat helt säkert... hmmmm, hehe) som vi ska köra denna gången. Efter att det gick så himla lätt de andra gångerna har vi nu inte lyckats på två månader så nu kör vi med testet för säkerhets skull. Kanske har man nu blivit en i statistiken som helt enkelt inte blir gravida, härligt.... fan. Hoppas det går denna gången och att vi får behålla det lilla livet. I annat fall kanske vi åtminstone kunde få IVF om det behövs. I dagsläget får vi inte det eftersom vi blir gravida i första läget ändå, its a loose/loose verkar det som. Stickan, om jag kunde tyda den rätt i morse, säger mig att det blir ligga ikväll, hehe, helt ok med mig ;)
Idag efter jobbet ska jag fika med en av de mest speciella vännerna. Nämligen en som vet vår historia! Vi har nämligen valt att inte berätta för någon, men denna lilla kära vän till mig vet, så det ska bli extra skoj att ses med henne och få prata av sig lite. Hon har nämligen själva haft ett missfall så hon kan på något vis relatera till mina upplevelser.
Kram
torsdag 6 oktober 2011
Stämmer utredningen?
Ja, då har man funderat lite kring det resultatet vi fick av RMC och utredningen som gjordes. Generellt känner jag att man inte tittat så noga eller hur man nu ska säga. Jag känner inte att jag förstått vad de mätt, vilka värden man borde haft och vad jag verkligen låg på. Den läkaren jag fått därifrån känns inte heller så bra. När vi skulle ha vårt inbokade telefonmöte ringde hon aldrig, bara en sån sak. Sen kom helgen och jag kunde inte tänka på annat. Hon ringde på måndagen när jag sitter i möte och är allmänt otrevlig och tvär. Tror nog hon var beredd på att jag skulle vara arg, vilket jag såklart var, men ändå trevlig mot henne. Någonstans på vägen att försöka skaffa barn har jag blivit så himla ödmjuk inför hur andra mår och har det vilket leder till att jag inte vill vara arg på någon! Man vet ju aldrig vad de går igenom vid sidan av. Hur som helst, jag litar inte på att hon mätt allt som finns att mäta. I alla andra sjukdomar brukar man ju prata om second opinion vilket borde göras här också. Nu funderar jag alltså på att vända mig privat för en titt på de prover landstinget tagit och eventuellt komplettera med tester som kanske saknas. Det jag tror jag uppfattat från testerna som tagits är:
Vad kan de ha missat? Jag har ju förhoppningsvis långt till klimakteriet så det är väl inte äggreserven, och än en gång, vi blir ju gravida så det kan ju inte vara detta. Kan det vara slemhinnan??? Borde de inte sett detta på ultraljudet?
Åh, skönt snart snart helg :) Jag och älskade ska få tid tillsammans :) Älskar helg! För mig är veckorna och tiden ifrån varandra bara en transportsträcka att få vara tillsammans, då mår jag absolut som bäst. I helgen ska vi på teater, äta middag på stället vi åt på på andra dejten och hämta en dörr som vi ska ha till "gästrummet" (läs.... viiiiill skriva barnrummet men kan inte :( typiskt). Annars blir det mycket mys hemma och med kisarna, härligt!
Kram
- Inget fel på immunförsvaret
- Inget fel på sköldkörteln
- Inget fel på mina ägg (vi blir ju gravida)
- Inget fel på älskades spermier (än en gång... de verkar simma på rätt håll med kompassen för vi blir ju gravida)
- Aningens förhöjd risk till blodpropp (detta ligger i släkten så jag är inte överaskad)
- Inget fel på någon av våras kromosomer
- Inget fel syns på ultraljudet
Vad kan de ha missat? Jag har ju förhoppningsvis långt till klimakteriet så det är väl inte äggreserven, och än en gång, vi blir ju gravida så det kan ju inte vara detta. Kan det vara slemhinnan??? Borde de inte sett detta på ultraljudet?
Åh, skönt snart snart helg :) Jag och älskade ska få tid tillsammans :) Älskar helg! För mig är veckorna och tiden ifrån varandra bara en transportsträcka att få vara tillsammans, då mår jag absolut som bäst. I helgen ska vi på teater, äta middag på stället vi åt på på andra dejten och hämta en dörr som vi ska ha till "gästrummet" (läs.... viiiiill skriva barnrummet men kan inte :( typiskt). Annars blir det mycket mys hemma och med kisarna, härligt!
Kram
onsdag 5 oktober 2011
Jobb och vardag
Ja alltså kollegor... det är ju lite vad som helst det. Ibland undrar man om man hamnat på mars eller nåt. Jag har ju nyligen bytt jobb och tyckte det var sååå skönt med nya kollegor, chefer, arbetsuppgifter etc. men tji fick jag. När jag säger upp mig får jag reda på att en tjej från gamla jobbet också ska byta och vi ska alltså fortsätta vara kollegor. Detta var en tjej som verkligen kommer från mars. Ok tänkte jag, jag behöver inte bry mig, jag ska i alla fall byta och lära känna de andra. Sen har vi ytterligare en tjej. Hon är däremot väldigt trevlig privat men otroligt gnällig i arbetssituationer. För ca 4 veckor sen så började även hon här. NU DOG jag lite. Jag ville egentligen bara få en egen start. Nu efter hennes veckor så kan man nog säga att stämningen på jobbet i denna lilla grupp har sänkts en hel del. Hon neggar allt och kräver otroligt mycket. De andra verkar tröttna på na och jag sitter i en situation där vi privat kommer bra överens men här på jobbet fattar jag inte vad som tar åt henne ibland. Helt gaaalet!
Idag är det onsdag vilket betyder dagen före bästa dagen som då är torsdag (rocket sience). Torsdag är lixom dagen före dagen vilket är helt underbart, allt ligger för en! Vi ska kolla bröllopslokal i helgen så det ska bli spännande... hoppas att den är ok. Den ligger fint vid vattnet och det är ju ett + för oss som älskar havet.
I övrigt är onsdag lika med träning. Cirkelgym slår vi nog till med idag. Efter allt som varit det senaste året kan man ju inte påstå att man hållit formen precis. Det är svårt för mig att få ihop sorgarbete med träning. Jag är i regel helt slut efter jobbet och vill bara få vara! Inte måst springa iväg på massa pass. Nu känner jag mig däremot lite bättre så nu kör vi igen! Tre ggr per vecka måste det minst bli. Spinning i måndags så efter idag är det minst en ggr kvar.
Kram
Idag är det onsdag vilket betyder dagen före bästa dagen som då är torsdag (rocket sience). Torsdag är lixom dagen före dagen vilket är helt underbart, allt ligger för en! Vi ska kolla bröllopslokal i helgen så det ska bli spännande... hoppas att den är ok. Den ligger fint vid vattnet och det är ju ett + för oss som älskar havet.
I övrigt är onsdag lika med träning. Cirkelgym slår vi nog till med idag. Efter allt som varit det senaste året kan man ju inte påstå att man hållit formen precis. Det är svårt för mig att få ihop sorgarbete med träning. Jag är i regel helt slut efter jobbet och vill bara få vara! Inte måst springa iväg på massa pass. Nu känner jag mig däremot lite bättre så nu kör vi igen! Tre ggr per vecka måste det minst bli. Spinning i måndags så efter idag är det minst en ggr kvar.
Kram
tisdag 4 oktober 2011
Tredje och förhoppningsvis sista...
Missfall nr 3 var inte lika svårt fysiskt som nr 2. Detta var än en gång vecka 6-7 precis som första, men mer mentalt svårt. Svårt därför att jag nu visste att det inte var "normalt" utan skulle utredas, vilket i sin tur kan innebära barnlöshet på ett sätt som jag verkligen aldrig önskat. En sköterska på KK sa " skönt, nu blir det utredning och förhoppningsvis lite svar". Detta kan jag ju bara le åt idag eftersom utredningen var att anse klar igår och inte fick vi några svar.. oförklarligt... är det svar kanske???
Vi hade väntat en mens i förhoppningen att detta var rätt att göra. Som vanligt blev vi gravida snabbt. Älsklingen fyllde 30 och vi hade fest för hans familj och vänner. Bara ett par dagar innan detta kalas började blödningarna, och då visste jag såklart. Samma procedur, in och ut massor på KK för att "bokföra" hela händelsen. Lagom till kalaset var det alltså blodbad och detta var ju såklart ingen hit. Älsklingens bror med gravida fru har aldrig varit en så jobbig syn, fy fasiken. Att dessutom, mitt bland alla serveringar, gå på toa hela tiden gör ju inte mig till en människa med bra närvarokänsla. Detta kalas pågick hela helgen med övernattningar och hela baletten, gött...
Idag är vi där vi är. Tre totalt misslyckade försök, en utredning senare ska vi alltså försöka igen. Mitt problem med detta är att man inte kan planera sitt liv efter missfallen och det tycks aldrig infalla på någon vettig tid i livet. Vad är det nästa gång? En jul till som ska bli förstörd? Ja, kanske det, och självklart firas den med min då höggravida syrra så det blir ju toppen! Men denna gången har vi beslutat att fira julen tillsammans, jag och min älskade, så det ska verkligen bli skönt! Någon att hålla i när det stormar, det är fint det och då klarar jag allt (men självklart med någon liten härdsmälta ibland...). Älsklingen är det finaste jag har och jag kan inte längre vara hel utan honom! Underbara man... nu planerar vi bröllop som förhoppningsvis blir under 2012 och det ska bli underbart :) Jag är verkligen lyckligt lottad som har en sån fin människa vid min sida... finaste fina.
Kram
Vi hade väntat en mens i förhoppningen att detta var rätt att göra. Som vanligt blev vi gravida snabbt. Älsklingen fyllde 30 och vi hade fest för hans familj och vänner. Bara ett par dagar innan detta kalas började blödningarna, och då visste jag såklart. Samma procedur, in och ut massor på KK för att "bokföra" hela händelsen. Lagom till kalaset var det alltså blodbad och detta var ju såklart ingen hit. Älsklingens bror med gravida fru har aldrig varit en så jobbig syn, fy fasiken. Att dessutom, mitt bland alla serveringar, gå på toa hela tiden gör ju inte mig till en människa med bra närvarokänsla. Detta kalas pågick hela helgen med övernattningar och hela baletten, gött...
Idag är vi där vi är. Tre totalt misslyckade försök, en utredning senare ska vi alltså försöka igen. Mitt problem med detta är att man inte kan planera sitt liv efter missfallen och det tycks aldrig infalla på någon vettig tid i livet. Vad är det nästa gång? En jul till som ska bli förstörd? Ja, kanske det, och självklart firas den med min då höggravida syrra så det blir ju toppen! Men denna gången har vi beslutat att fira julen tillsammans, jag och min älskade, så det ska verkligen bli skönt! Någon att hålla i när det stormar, det är fint det och då klarar jag allt (men självklart med någon liten härdsmälta ibland...). Älsklingen är det finaste jag har och jag kan inte längre vara hel utan honom! Underbara man... nu planerar vi bröllop som förhoppningsvis blir under 2012 och det ska bli underbart :) Jag är verkligen lyckligt lottad som har en sån fin människa vid min sida... finaste fina.
Kram
måndag 3 oktober 2011
Utredningsbesked?
Vad betyder detta nu då? Sista blodprovet taget och beskedet kom idag. VI HITTAR INGET FEL PÅ ER! Men va faaan, nåt e ju fel! Tydligt tycker jag efter tre missfall och ett år senare.
Har gjort massor med tester och nu sist kollade man kromosomerna på både mig och älskade och där fanns inget där heller. Jag har verkligen blandade känslor. Sägs ju vara ett gott tecken att inget är fel men ändå. Jag kan inte riktigt förhålla mig till detta. Jag vill lixom ha ett fel som jag kan vara förbannad på, ett svar! Tills dess är jag bara förbannad på mig själv och min kropp :(
Nu ska vi alltså fortsätta och bli gravida och hoppas att vi inte får fler missfall. Det enda de hittat i tidigare tester är en viss förhöjd risk hos mig till blodproppar så den medicinen har jag fått. Vid nästa positiva test ska jag ta blodförtunnade, både i tablettform och spruta i magfläsket.
En sak som verkligen gjorde mig förbannad var när läkaren på RMC här i Malmö som jag pratade med idag säger "slappna nu av så ska det nog gå". Hur kan HON av alla människor säga så? Mitt svar var "kan inte tro att min oförmåga att slappna av skulle ge missfall eller vad tror du?" Då blev hon tyst för det var nog inte så hon ville bli tolkad trots allt, men det var verkligen förvånande att hon kläckte en sån groda.
Nu vill jag bara en sak sååå gärna: Älskade blev farbror för första gången förra veckan och jag ska bli moster en andra gång i mars. Tänk om jag ändå kan vänta barn själv när mars kommer. Hur ska jag annars orka se min systers lill*? Kan man hoppa över ett sånt besök? Det går väl bara inte? Det ska bli kämpigt nu med älskades brors barn men vad gör man? Biter ihop är svaret och det vet jag ju att så många andra också tampas med. Hatar verkligen denna avundsjuka som numer finns i mig. Bara jag slipper mars också... fasen!
Kram
Har gjort massor med tester och nu sist kollade man kromosomerna på både mig och älskade och där fanns inget där heller. Jag har verkligen blandade känslor. Sägs ju vara ett gott tecken att inget är fel men ändå. Jag kan inte riktigt förhålla mig till detta. Jag vill lixom ha ett fel som jag kan vara förbannad på, ett svar! Tills dess är jag bara förbannad på mig själv och min kropp :(
Nu ska vi alltså fortsätta och bli gravida och hoppas att vi inte får fler missfall. Det enda de hittat i tidigare tester är en viss förhöjd risk hos mig till blodproppar så den medicinen har jag fått. Vid nästa positiva test ska jag ta blodförtunnade, både i tablettform och spruta i magfläsket.
En sak som verkligen gjorde mig förbannad var när läkaren på RMC här i Malmö som jag pratade med idag säger "slappna nu av så ska det nog gå". Hur kan HON av alla människor säga så? Mitt svar var "kan inte tro att min oförmåga att slappna av skulle ge missfall eller vad tror du?" Då blev hon tyst för det var nog inte så hon ville bli tolkad trots allt, men det var verkligen förvånande att hon kläckte en sån groda.
Nu vill jag bara en sak sååå gärna: Älskade blev farbror för första gången förra veckan och jag ska bli moster en andra gång i mars. Tänk om jag ändå kan vänta barn själv när mars kommer. Hur ska jag annars orka se min systers lill*? Kan man hoppa över ett sånt besök? Det går väl bara inte? Det ska bli kämpigt nu med älskades brors barn men vad gör man? Biter ihop är svaret och det vet jag ju att så många andra också tampas med. Hatar verkligen denna avundsjuka som numer finns i mig. Bara jag slipper mars också... fasen!
Kram
Återhämtning... icke!
Efter andra missfallet och det otroligt jobbiga med detta åkte vi till min älsklings föräldrahem och de blivande svärföräldrarna Ibland behöver man ju bara komma bort och det är skönt det. Vi åkte dit och samma helg kommer även en av bröderna med fru.
Vi alla äter middag och firar att jag och älsklingen förlovat oss! Fokus på oss och den lilla lilla glädje kring detta ämnet dog snabbt och byttes mot tårar. Broren klingar i glaset, "hrmpf, det är något vi vill berätta. Vi ska bli föräldrar i september." Jag kramar älsklingens hand hårt under bordet. Tårarna lyckas jag hålla tillbaks tills vi kan ursäkta oss och gå och lägga oss, sen kom dom... i mängder.
Det förväntade datumet var i samma veva som vi också skulle fått vårt barn om det gick vägen första gången. September 2011. Varför tänker man alltid så? "Om det gick första gången..." men det gjorde det ju inte!
Vi åkte hem på söndagen, glad att än en gång bara vara vi två. Inga fler oväntade "glada nyheter" kunde drabba oss, trygg och säker med min älskling.
Kram
Vi alla äter middag och firar att jag och älsklingen förlovat oss! Fokus på oss och den lilla lilla glädje kring detta ämnet dog snabbt och byttes mot tårar. Broren klingar i glaset, "hrmpf, det är något vi vill berätta. Vi ska bli föräldrar i september." Jag kramar älsklingens hand hårt under bordet. Tårarna lyckas jag hålla tillbaks tills vi kan ursäkta oss och gå och lägga oss, sen kom dom... i mängder.
Det förväntade datumet var i samma veva som vi också skulle fått vårt barn om det gick vägen första gången. September 2011. Varför tänker man alltid så? "Om det gick första gången..." men det gjorde det ju inte!
Vi åkte hem på söndagen, glad att än en gång bara vara vi två. Inga fler oväntade "glada nyheter" kunde drabba oss, trygg och säker med min älskling.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)