Krassel trassel på g

Hej,

Känner mig så hängig idag. Ont bakom ögonen och i halsen, blä. Håller nog på att bli sjuk.

Det var ju ett tag sen nu så här kommer lite uppdatering. Helgen var fin. Vi besökte älskades föräldrar och detta är ju alltid jätte trevligt. Det inslaget som skrämde mig lite var att hans bror, fru och nya lilla lilla bebis också skulle komma på besök så vi fick se och hålla miraklet... Visst är det mysigt men aj så ont det också gör. Fasen alltså. Det smärtar mig av många anledningar. Dessa två outade sin graviditet just när vi hade vårt andra missfall som jag skrivit om tidigare i bloggen. Detta skulle alltså varit vi vid denna tiden eftersom vårt barn också skulle kommit i september. Så himla svårt det är att glädjas. Kände mig som ett mongo när jag hellre satt på golvet med kattungarna och hundvalpen istället för att stå böjd över denna lilla sovandes bebisen. Misstänker att man upplever det lite knäppt när någon i sina bästa 30 inte är mer intresserad än det... ALLA andra vill ju bara prata barn. Älskade mamma (hon är verkligen helt underbar) men utan att hon tänker på det så finns det nästan alltid med i samtliga meningar -"Ja, och nn du vet, var där... han har ju fått en liten i våras... blablabla". Detta angående vem som ynglat av sig och hur ofta kommer liksom ALLTID upp. Det finns visst inga vägar runt det. Vänjer man sig någonsin? Kommer det en tid när dessa meningar inte känns alls? Hur länge tar det?

En annan sak som bekymrar mig... tror inte vi blev gravida denna gången heller. Nu har vi alltså gått från överfertila med tre missfall till ej fertila alls. Blir lite orolig eftersom att utredningen på RMC grundade sig i att vi blev gravida. När detta inte stämmer längre så skulle jag vilja att de kollar fler saker. Älskades spermier kanske? Eller något med mina ägg och äggledare? Vi får försöka en ägglossning till sen måste vi nog kontakta dom. Jag vill ju INTE vänta ett helt år till! Hoppas jag verkligen vi inte behöver. Vi borde ju redan vara kvalificerade till hjälp efter alla missfallen. Nu när jag räknar efter har vi försökt bli gravida sedan aug. Det är alltså 3 ägglossningar som misslyckats. När ska man oroa sig??? Varför är det så här nu? Shit vad ledsen jag blir... :(

Nä, nu är det inge kul längre. Jag vill att detta ska lyckas! Nu har vi bokat bröllopet defenitivt till nästa sommar. Lokal, övernattningsmöjligheter, vigselförättare samt rådhus är klart. Tänk om vi ändå kunde ha en liten extra familjemedlem med på denna dagen, eller att jag åtminstone är tjock om magen. Jag hoppas detta mer än något annat!!!!


Kram