måndag 31 oktober 2011

Likgiltig

Hej,

Idag känner jag mig verkligen likgiltig. Varken eller helt enkelt...

Läkaren ska ju ringa på torsdag och jag vet ju hur besviken jag kommer bli. Tycker verkligen inte de har visat ett bra bemötande. En sak som hände vid min första kontakt med RMC och som förmodligen grusade stigen lite:

 Just när vi skulle genomgå utredning så lämnade både jag och älskade blod till massa tester. Dessa tester skulle tas på fastande mage... oups, sa jag efter ostmackan slunkit ner den morgonen... När detta skett ringde jag dit för att kolla om det skulle ha inverkan på testerna. Testerna togs i juni och vi skulle få besked först i aug hur det såg ut. Eftersom det var så långt mellan blodlämning och besked ville vi ju veta om det behövdes nya tester så snart som möjligt. Annars kanske vi hade fått ta nya tester först i aug och vänta till nov... ja, ni fattar. Sköterskas kommentar på RMC till mitt samtal: Ja du, om det har inverkan eller ej vet inte jag och här finns ingen läkare just nu som kan svara. Du vet väl att du tar tid från andra patienter när du ringer på detta viset??? Trodde jag hört fel, men inte. Hon sa detta flera gånger under loppet av de två minuter vi pratade. Hon skulle se om hon kunde fråga en läkare under dagen och KANSKE återkomma med besked. Jag föll i tårar och ringde älskade. Han ringde i sin tur till RMC där en annan sköterska svarade och kunde ge besked på att det inte skulle spela någon roll. FY ALLTSÅ!!! Inte så konstigt att jag har taggarna ut lite när det gäller dom. Börjar undra vad man ska betala skatt för.... jag som alltid tyckt att det där med hög skatt varit juste...

Jaja, helgen var väl ok, men jag saknade älskade som var borta hela helgen. Inget känns riktigt helt när han inte är hos mig. Allt är lite trasigt då och inte lika fint alls. Jag älskar honom så mycket. Nu när han vet hur jag känner för RMC erbjöd han sig genast att ge sitt nummer istället på torsdag så han pratar med dom. Han är så omtänksam! Han vet hur svårt det är för mig att inte börja gråta i telefonen och vill ju så gärna hjälpa. Tyvärr hänger en del av denna skitbarnlöshet på kvinnan eftersom det är i hennes kropp allt känns och händer så det är inte så lätt för mannen att ta problematiken. Han måste i så fall anteckna allt kring när ägglossningen var, exakt när mensen kom, om den var riklig eller inte... ja, det är inte lätt för någon annan att svara på alla dessa frågor. Men för mig betyder engagemanget och viljan ALLT!! Det är kärlek det :)

Denna veckan är det mycket. Kort vecka är det också för jag ska iväg med jobbet torsdag till fredag och sen ska älskade iväg den helgen också :( Det blir mycket man ska hinna med i veckan alltså, både på jobb- och kärleksfronten.

Fin vecka till alla!
Kram


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar