Fina vän som jag träffade igår. Vad det är skönt att prata med dig! Jag är så lättad efter när man fått babbla loss allt som man går och funderar på och inte kan prata med vem som helst om. Om än olika situationer så är vi ju så bra på att förstå varandra :)
Sen var det hem till älsklingen och göra något med stundande ägglossning. Det som jag tycker är märkligt är ju hur kroppen reagerar. Innan vi började försöka oss på detta med barn var min kropp aldrig märklig kring varesig ägglossning eller mens. Allt gick som smort och jag kände sällan av min cykel alls. Nu är det annat.... ägglossning igår, jajemen, håll och ont som fan i sidan, mens, ja då kör vi nästan en veckas sjukskrivning med galen migrän. Vad är detta? Varför har min kropp börjat bete sig på detta viset? Är det kanske bara jag som är mer observant? Jag känner mig vilsen i detta och har ingen att fråga. RMC har inte varit något stöd what so ever. De har jag ju ingen kontakt med efter att deras utredning var klar och visade att det minsann inte var fel på någon av oss.
Ja, just nu bara väntar och längtar jag. Jag vill att vi ska få komma förbi detta kapitel och att 2012 ska bli ett bättre år. Jag vill få glädjas åt en bebis och se min älskade få bli den underbara pappa jag vet att han kommer att vara. Själv vill jag såklart bli en underbar mamma som jag vet att jag ska vara, hehe, jo men visst e det så!
Längtar till framtiden just nu och vill verkligen inte se någon mens i slutet av denna månaden. Då vet jag faktiskt inte vad jag gör...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar