Ja, då så, en lunch med en gammal arbetskamrat idag. Trevligt såklart för hon är ju toppen.... och gravid igen berättade hon idag. De har en liten pojke som fyllde ett för inte så länge sen så det var ju snabbt på det igen. Kul för dom... så jävla svårt att bli glad. När hon blev gravid med första barnet sa hon -"Tänka sig att det var så lätt att skaffa barn. Trodde ALDRIG att det skulle gå så snabbt". Jag vet inte vart jag ska ta vägen :( jag är så ledsen för vår situation. Vi började försöka strax efter de blev gravida för första gången och nu ska de alltså ha en liten till. Det ger mig en kalldusch om hur snabbt tiden går och att det rinner oss ur händerna. Dessutom kändes det lite extra då hon berättade det idag. Det var nämligen så att jag började med att säga att vi skulle gifta oss och att hon kunde öronmärka vår dag redan nu i kalendern. Och då fnissade hon till och sa, -"Det är lugnt vi ska inte resa i sommar... då har vi nämligen en liten till"... på något sätt grusade ju detta lite för bröllopet också. Det kommer vara en jävla bebisfest och jag VILL INTE!!!!!!! Det ska ju för faaan vara vår dag! Går det ens att bannlysa ammandes bebisar från ett bröllop? Det gör det nog inte, helvete! Jag blir såklart ledsen när jag tänker på det men också lite arg, grrr...... när ska vi få vara ifred med detta? Måste vi ALLTID behöva bli påminda? Kan vi inte ens få slippa det på vårt eget bröllop? Svaret är ju såklart, nej, ni slipper ALDRIG det, inte ens på ert bröllop. PUNKT.
Väntar nu på den eländiga mensen. Det är ju en hel vecka kvar men ändå. Jag vet ju att skiten kommer.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar