Kollade nu i kalendern och det är ju bara en vecka och två dagar sedan jag hade ägglossning och vi "låg i". Det kanske inte är så konstigt att jag inte känner nåt alls än, eller?. Problemet är ju bara att jag kan jämföra med de andra gångerna som vi blivit gravida och då har jag "känt det på mig" sen dag ett och nu känner jag 0. Kanske ska jag inte jämföra för det gick ju inte så jävla bra de gångerna i alla fall? Ja, ni hör ju, hoppet är galet hos mig ibland.
Kalldusch runt den 30 istället när mensen dyker upp.
En sak har jag i alla fall insett. Hellre tre missfall än ingen graviditet alls. Oavsett hur jävligt det är att blöda ut ett foster, och det vill jag lova är smärta för både kropp och själ, så är det i alla fall något. Just nu känns det svårt om det inte bli något alls. Ännu en konstig känsla, men jag har frågat mig på vägen vilket som är bäst/värst och jag har nu kommit fram till: Hellre ett missfall till än inget, för det är i alla fall något PUNKT.
/Hopplöst hoppfull
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar