Efter andra missfallet och det otroligt jobbiga med detta åkte vi till min älsklings föräldrahem och de blivande svärföräldrarna Ibland behöver man ju bara komma bort och det är skönt det. Vi åkte dit och samma helg kommer även en av bröderna med fru.
Vi alla äter middag och firar att jag och älsklingen förlovat oss! Fokus på oss och den lilla lilla glädje kring detta ämnet dog snabbt och byttes mot tårar. Broren klingar i glaset, "hrmpf, det är något vi vill berätta. Vi ska bli föräldrar i september." Jag kramar älsklingens hand hårt under bordet. Tårarna lyckas jag hålla tillbaks tills vi kan ursäkta oss och gå och lägga oss, sen kom dom... i mängder.
Det förväntade datumet var i samma veva som vi också skulle fått vårt barn om det gick vägen första gången. September 2011. Varför tänker man alltid så? "Om det gick första gången..." men det gjorde det ju inte!
Vi åkte hem på söndagen, glad att än en gång bara vara vi två. Inga fler oväntade "glada nyheter" kunde drabba oss, trygg och säker med min älskling.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar