Missfall nr 3 var inte lika svårt fysiskt som nr 2. Detta var än en gång vecka 6-7 precis som första, men mer mentalt svårt. Svårt därför att jag nu visste att det inte var "normalt" utan skulle utredas, vilket i sin tur kan innebära barnlöshet på ett sätt som jag verkligen aldrig önskat. En sköterska på KK sa " skönt, nu blir det utredning och förhoppningsvis lite svar". Detta kan jag ju bara le åt idag eftersom utredningen var att anse klar igår och inte fick vi några svar.. oförklarligt... är det svar kanske???
Vi hade väntat en mens i förhoppningen att detta var rätt att göra. Som vanligt blev vi gravida snabbt. Älsklingen fyllde 30 och vi hade fest för hans familj och vänner. Bara ett par dagar innan detta kalas började blödningarna, och då visste jag såklart. Samma procedur, in och ut massor på KK för att "bokföra" hela händelsen. Lagom till kalaset var det alltså blodbad och detta var ju såklart ingen hit. Älsklingens bror med gravida fru har aldrig varit en så jobbig syn, fy fasiken. Att dessutom, mitt bland alla serveringar, gå på toa hela tiden gör ju inte mig till en människa med bra närvarokänsla. Detta kalas pågick hela helgen med övernattningar och hela baletten, gött...
Idag är vi där vi är. Tre totalt misslyckade försök, en utredning senare ska vi alltså försöka igen. Mitt problem med detta är att man inte kan planera sitt liv efter missfallen och det tycks aldrig infalla på någon vettig tid i livet. Vad är det nästa gång? En jul till som ska bli förstörd? Ja, kanske det, och självklart firas den med min då höggravida syrra så det blir ju toppen! Men denna gången har vi beslutat att fira julen tillsammans, jag och min älskade, så det ska verkligen bli skönt! Någon att hålla i när det stormar, det är fint det och då klarar jag allt (men självklart med någon liten härdsmälta ibland...). Älsklingen är det finaste jag har och jag kan inte längre vara hel utan honom! Underbara man... nu planerar vi bröllop som förhoppningsvis blir under 2012 och det ska bli underbart :) Jag är verkligen lyckligt lottad som har en sån fin människa vid min sida... finaste fina.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar