...

Lite trött på allt skaffabarnprat just nu. Vet inte varför men det irriterar mig väldigt. Jag känner verkligen att jag har skärmat av mig en del och vill liksom inte stirra mig blind på det igen. Jag tycker jag mår bättre nu när jag får lite distans, men sen vet jag ju också att det är väldigt tillfälligt. Så fort vi försöker igen så börjar skiten utan att man vill det. Då ska det testas, oroas för blod, åkas till sjukhus, sörjas och en jävla massa annat. Skönt med paus helt enkelt. Innan sommaren var jag så så ledsen för att pausa, men nu tycker jag det är skönt. Synd bara att pausen inte kommer vara för alltid. Jag önskar nästan det eftersom jag typ inte mått såhär bra på 2 år. Galet... vill bara alltid må såhär bra.

Tänk den dagen det skulle lyckas. Vilket jävla antiklimax. Att komma i mål med något sådant känns konstigt och jag tror det skulle bli jobbigt på ett vis. Väl där och vardagen kommer ikapp... det blir nog en svår tid efter alla försök och tankar som varit kring hela grejen. Eller kanske bara en lycklig tid och inget annat. Hoppas det. Om vi ens kommer dit... of course... tar ju såklart inget för givet.

Nåväl, inga mer floskler för mig tack. Jag blir innerligt trött på sånt skit just nu. Man får fan bara ta´t som det kommer. (Jag vet... den får jag nog äta upp om ett par månader när jag gnäller röven av mig här på bloggen, hehe, men det tar vi då!  ;)

Kram och trevlig helg!