Har funderat lite sen Klaras sommarprat och det finns verkligen mer att säga känner jag. En sak som jag önskar att alla som inte känner till något inom barnlöshetsproblematiken är när hon ber alla lugna sig lite med frågan "Har du barn?". Som sagt, har man fyllt 35 men inte nämner några behöver man ju inte fråga alls för man kan förutsätta att svaret man då får inte är enkelt. Är man under 35 och inte berättar om sina barn inom den närmsta kvarten, ja då har man heller inga. Alla med barn berättar detta frivilligt väldigt väldigt snart i nästan vilket samtal som helst. Detta kan jag garantera! Om man har varit där jag är så vet man för man är extra känslig mot barnprat av olika slag så jag VET att alla föräldrar outar att de är just föräldrar typ alltid väldigt snart i samtal. Detta gör de i samtal med främlingar och vänner, helt oberoende vem de pratar med. Promise.
Sen har jag tänkt lite på framtida försök också. Vi kan ju i princip försöka lagom till bröllopet, men inte innan. Vi vill ju inte åka till Afrika och få missfall precis så det går ju inte. Väntar vi tills bröllopet riskerar vi inget och det känns bra. I övrigt har jag tankar på adoption. Blir det inget barn som får leva med besked till hösten så blir det adoptionskö och utredningskarusellen. Vi har inte orkat ta tag i det än men till hösten får det dra igång. Jag ger våra egna försök hösten också sen måste vi helt enkelt börja köa. Ska snacka med älskade om detta när han kommer hem. Det är ju en process att förlika sig med att det inte skulle bli några "egna" barn och det måste man få tid på sig att förlika sig med. Denna tiden börjar nu. Jag måste ställa in siktet på att det inte blir. Drömmen som man haft så länge man minns kanske ändå inte blir. Livet har kastat runt oss och nu måste vi landa i detta. Till hösten har vi försökt och fått missfall i två års tid. 5 stycken har det blivit. Man kan ju lite snabbt räkna ut att det har varit två väldigt tuffa år. Vet inte hur många år man orkar med i det tempot men någonstans tar det slut... orken alltså.
Var hos frisören igår för att provsätta håret och testa sminket inför bröllopet.... bland det första hon säger, "bla bla bla och så är jag på smällen, som det kan bli! bla bla bla". Jaha, som det kan bli.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar