Jag har ett problem. Jag har en kollega som jag är typ "vän" med på jobbet. Ibland är hon söt och snäll men ibland är hon som en rymd fånge från psyk. Hon slutar aldrig att förvåna mig. Idag har hon över en lunch fasats (och då menar jag FASATS) över hur hennes barn (som nu är 20 år) inte använder en återfuktande hudkräm. "Har jag inte lärt henne någonting????". Shit altså. Finns det inte värre saker i livet? Jag blir helt ställd och förbryllad. Tyvärr kan jag liksom inte säga något. Jag har liksom hamnat i en ond cirkel som jag inte kommer ut. Jag är hennes stöd och det är svårt att fråga henne om hon är riktigt klok. Man kan ju också säga att det inte är en person man vill bråka med för hon skulle nog kunna vara riktigt jobbig då så det orkar jag ju bara inte. Kan man få bli mammaledig snart kanske? Hade ju varit nåt det...
Ovan på allt hör jag hur hon alltid favoriserar det äldsta av sina två barn heeeela tiden. J är så perfekt, inte alls som A osv osv. Det skär i mitt lillasysterhjärta när jag hör sånt. Vafan tänker föräldrar med när det gör något så dumt? Fattar de inte all lillasyster fattar alltihop och blir ledsen. Inom lillasyster kommer år av återhämtning efter en sådan uppväxt. Själförtroendet och självkänslan skadas ju under så många år. Grrrr...
Fan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar