Störigt

Det finns lite som stör mig... här kommer det. :)

Jo, innan operationen och allt som rasade samman, hade jag påbörjat ett ganska intensivt tränings- och kostprogram. Detta påbörjades efter årsskiftet och skulle ge mig bra möjligheter att inför bröllopet i aug vara på topp. Det var en bra och realistisk plan. Men, så hände ju allt som inte skulle hända i våras. Missfall och utomkveds, operation och läkningstid. Givetvis genererade detta en paus i träningen och orken fanns inte på ett bra tag. Alltså sket sig mina planer inför bröllopet och formtoppen jag då skulle vara i. Denna gången var det bröllopet som var målet, men jag kan ju erkänna att detta drabbat mig varje gång jag fått ett missfall och det är ju så SÅ störigt. Man bygger upp bilder, planer, scheman och matsedlar och så säger det bara poff. Allt är borta och jag orkar inte ens promenera på flera veckor! Det låter kanske som petitesser men det är riktigt påfrestande faktiskt. Jag tappar liksom fotfästet helt för ett tag och sen måste jag verkligen kämpa mig tillbaka. VARJE GÅNG! Ni vet ju själva hur jobbigt det kan vara att komma igång med just träning. Ibland är det det svåraste steget. Här är jag nu igen. Nu ska jag komma igång IGEN. Efter bröllopet blir det nytt kort, nya pass, ny träningsstrategi och nya matsedlar. Jag kan ju erkänna att det nu börjar kännas lite motigt. Nångång just efter jag kommit igång är det helt säkert dags igen. Vi blir gravida och det börjar blöda. Början på slutet, än en gång. Det känns nästan dumt att ens börja igen. Hopplöst liksom. Jag känner nästan för att ge upp det där bara för det är så satans svårt att avbryta och sen börja om igen ett par månader senare. Jag kommer försöka en gång till med träningen men det är ju löjligt när man sett hur det gått de senaste 2 åren med ett antal avbräck i rutinen. Ytterligare försvårande att ge upp är ju också att detta med träning och kost blivit min livlina. Varje gång den dras från mig ökar ju det svarta hålet som kommer efter missfallen. Det blir liksom ytterligare en faktor att handskas med. Jag vill verkligen inte påstå att jag är särskilt vältränad, men det är något jag ofta funderar på och jag har ju trots allt mål jag vill uppnå. Jag vill fan inte bli avbruten igen. Det är som sagt en livlina för mig...

Kram